En läsare tyckte häromdagen att det hade varit intressant att veta hur andra lägger upp sina träningar under pågående tävlingssäsong och hur man lägger upp träningen så att hästen utvecklas utan att man sliter för mycket på den.
Jag kan bara hålla med- detta är intressanta och viktiga frågor och jag hoppas att några/ många av er vill delge oss andra era tankar, ideéer och upplägg.
Själv är jag ju som ni vet en ivrig förespråkare för VARAITION och har alltid varit.
Minns att jag i ungdomen skrev ett klatschigt inlägg till vår ryttarförenings medlemstidning med rubriken ”Vilodag- ej stillodag” där jag gav trettioelva olika tips på vad man kunde göra med sin häst när den hade en vilodag.
Bortsett från variationen så tycker jag att det är viktigt att variera passens ”ansträngningsgrad” och inte rida mer än max 2 (fast helst bara ett) anträngande pass i rad (nu är ju ”ansträngande” ett relativt begrepp så det som är lätt för en häst kan ju vara jobbigt för en annan).
En tredje superviktig sak för mig är UNDERLAGET och detta försöker jag att aldrig ge avkall på.
Jag sitter INTE och rider dressyrpass på för djupa, stumma, steniga, ojämna osv underlag- skaderisken överväger i dessa fall den eventuella nyttan som jag menar verkligen kan diskuteras.
Att kräva att hästen gör sitt yttersta medan man erbjuder den ett långt ifrån optimalt underlag ser jag inte hur det skulle kunna gagna varken ryttare eller häst men ni får gärna försöka överbevisa mig.
Slutligen ”måste” jag klämma i med att ridning och träningsupplägg som så mycket annat i livet är ORÄTTVIST!
Det finns de som rider hur ogenomtänkt, farligt, slarvigt osv som helst och som ändå aldrig får skadade hästar som har stora framgångar när de tävlar.
Detta är inte mycket vi andra kan göra något åt och inget jag eftersträvar för egen del även om det så klart kan kännas ”surt”
Min tröst är att JAG gör det jag tror är bäst för att min häst ska må så bra som möjligt och att de som slarvar troligen hade haft en ÄNNU bättre häst om de inte ridit som de gör = de förlorar trots allt på sitt beteende.
Jag håller med i allt utom möjligen underlaget. Jag tror på en variation även där. Jag tror att vi har blivit för petiga när det gäller underlag faktiskt. Det bästa underlaget för en häst är enligt mig och många förstå-sig-påare, faktiskt gräs. Dessutom är det inte så farligt att rida på hårt underlag som man tror, men hästen ska vara uppvärmd.
Riktigt tungt underlag är ju inget jag sitter och trimmar dressyr på men kan gärna styrketräna lite. När jag jobbade hos en tränare på inom travet galopptränade vi hästarna på stranden i djup sand, de hade hur fina ben som helst.
När det gäller djupt underlag tror jag att det viktigaste är att det finns en fast botten.
Att bara sitta och rida på sviktande underlag tror inte jag gör att man får en hållbar häst. Jag tror på variation även när det gäller underlag.
Sen får man ju anpassa sig efter hur pass underlaget tröttar ut hästen, sitter jag och trimmar dressyr i snö får det bli ett kortare pass, är det lite hårt underlag får jag värma upp längre.
Har man de ridmöjligheter som jag har så får man lära sig att anpassa sig helt enkelt:)
Jag tror att vi egentligen tycker ganska lika :).
Jag varierar också underlaget en hel del, kan både rida och tömköra i djup snö, skritta och trava på asfalt, klättra och skritta där det är lite stenigt osv.
Men vad gäller stärkande dressyrarbete och rörelser som Archie har svårt för vill jag rida ”optimalt”.
Han har redan kroppen lite emot sig, ingen naturlig schwung och super-bjudning och att då kräva att han ska jobba optimalt och tänja sina gränser SAMTIDIGT som underlaget tex är för stumt och hårt- nej, då tror jag inte att hästen varken vill eller kan ge 100% och dessutom ökar skaderisken.
Hade jag varit tvingad att rida på ”dåliga” undelaget hade det också fått gå men då hade jag inte kunnat rida varken lika länge, hårt eller kräva så mycket som jag gör i dagsläget.
Men samtidigt anser jag att hästar SKA kunna gå ”överallt” för det är inte alltid man har en bra framridning tex men detta är ju undantag så hästen får acceptera och ”gilla läget”- inte ett vardagstillstånd.
Jag är övertygad om att jag tex hade kunnat rida fram till en dressyrklass på en asfalterad kort väg men som sagt; inget jag gör hemma :).
Det är nog som du säger, vi tycker nog ganska lika:) Jag får ju naturligtvis tänka mig för mycket mer än om jag ridit på supersviktande underlag.
Nu är ju inte jag och Misty på den nivån som du och Archie är så än så länge gör vi inte så mycket avancerade och ansträngande rörelser:)
Variation är viktigt liksom att faktiskt motionera hästen dagligen alt ha en bra hage som inbjuder till rörelse/lek.
Jag tror många övervärderar ridpassen till att vara långt mer krävande än de faktiskt är. En timmes skritt-tur i skogen förvandlas till ett arbete och ett dressyrpass på en 45 minuter är hårt arbete osv.
Hästen gynnas verkligen inte av dagens foderutbud tillsammans med vår tids uppfattning om vad som är ett arbete och jag är helt säker på att det finns ett samband med den lavinartade ökningen av fånghästar och minskad rörelse/stort energiintag.
När det gäller träningsupplägg tycker jag att det är viktigt att ha en bra tränare. Man behöver kanske inte träna många dagar i veckan men man bör ha en tät dialog ffa under tävlingssäsongen. En bra tränare uppskattar det.
För mig är själva träningen ofta mycket basic och ju starkare hästen är/blir desto bättre blir det som ska utföras. Oavsett om det är hoppning eller dressyr.
Jättebra skrivet Prick och texten kunde i princip rakt av ha varit författad av mig själv- detta är ju sådant jag tjatar om OFTA på bloggen.
Jag misstänker att en del tycker att jag rider Archie JÄTTEHÅRT eftersom han dels rids 6-7 dagar i veckan (om än med en skritt-dag) och dels rids minst 45 minuter i ridhus och ofta över 1 timme utomhus samt som lök på laxen tävlar var och varannan helg.
Jag tycker ju så klart inte att han arbetar ihjäl sig men i jämförelse med mååååånga hästar jag känner till så visst, då är mina krav på honom ingen dans på rosor.
Ser ofta folk som rider ut 25-30 minuter tex (varav man skrittar 15-20 minuter)- för mig hade det inte varit värt besväret att sadla för en så kort tur.
Och att ge hästen vilodagar titt som tätt då den bara går ensam i en liten hage där den knappt rör sig en milimeter- det förstår jag inte heller att folk vågar (kolikrisk tex).
Samma med överutfodringen- varför ger man promenadhästar kraftfoder över huvud taget undrar jag? Är det så roligt att göra av med pengar och åka och handla dessa tunga säckar som tar plats?
Noteras ska att Archie sedan gräset ”tog fart” äter ett knappt kilo havre om dagen och då är han ändå en häst på nästan 170 cm som alltså jobbas så gott som dagligen och tävlar ofta. Att han ens äter havre är mer för att han också ska få något när de andra äter- detta knappa kilo delas alltså upp på 3 mål.
Dina åsikter om tränare instämmer jag också till fullo i Prick- jätteviktigt och bra att ha ett par extra ögon och någon som med OMDÖME kan se till att man följer uppsatta mål, reviderar dessa osv.
Kraftfodret anpassar man ju efter enrgi- och proteininnehåll.
Det går inte att generalisera och säga att en 'promenadhäst' inte behöver kraftfoder, det beror helt och hållet på näringsvärdet i grovfodret kontra arbetet den utsätts på.
Men visst många ger kraftfoder i 'onödan' eller åtminstone helt fel typ av kraftfoder.
// Linda
http://www.cheran.blogg.se
Min tävlingshäst på MB-MA nivå i dressyr får ett halvt kilo havrefri musli per dag. Det tror jag att jag är ganska ensam om att ge så lite kraftfoder till en högt presterande häst ;). Sen får han ju förstås hösilage av mkt hög kvalitet och vitaminer och mineraler. Han klarar sig mkt bra på detta och är fin i hullet och pigg och glad :).
OK…jag erkänner 🙂 …..”lite” generaliserade jag allt men jag vågar nog ändå påstå att majoriteten av ”promenadhästar” (hästar som rids sporadiskt/ korta, icke-ansträngande pass) klarar sig på enbart ett grovfoder med ”normala” värden.
Vet förresten många med promenadhästar som ger pyttelite stråfoder men kraftfoder UTAN att ha analyserat fodret- de är sååå rädda att hästen ska bli tjock!
Heder åt dig Linda och ja, jag tror att du är ganska unik (tyvärr) som ger så lite kraftfoder.
Jag förordar också variation av både underlag och träning för att jag, i första hand vill ha en så hållbar häst som möjligt, men även att jag vill ”hålla uppe humöret” på hästen.
Anledningen till att jag ställde frågan var att min häst under våren stundtals har börjat bära sig bättre, vinklar bakbenen mer, blivit mer aktiv bak varje pass. Hon orkar inte några längre stunder utan jag får lägga in ganska många skrittpauser.
Har alltså aldrig varit så fin som nu när jag tränar hemma men däremot har hon varit ganska förskräcklig på de senaste två tävlingarna. När hon inte orkar hemma och blir lång kan jag göra en övergång, halt eller volt men på tävling dyker hon, gör sig lång och allmänt opåverkbar när det blir jobbigt.
Ibland funderar jag på om det inte är lika bra att strunta i tävlandet helt under perioderna när man ska över en ”puckel” i utvecklingen eftersom min häst verkar prestera sämre under dessa perioder.
Ska testa att tävla till helgen igen och se om vi lyckats ta oss förbi de senaste ”vräka sig på o spjärna” tendenserna..:-)) Men om hon vill dyka igen så tänkte jag faktiskt göra en halt för att rätta henne. Vill inte att hon ska lära sig att ”jaha nu är det tävling..då gör vi d hele på mitt braiga vis för matte kan ändå inget göra åt det..”
Min går ute i en ca 2 hektar stor, kuperad och backig skogshage varje dag. Därför får hon alltid en helledig dag i veckan. De rör sig mycket i den hagen så jag tror inte att det gör något om hon inte blir riden en dag i veckan.
Har ännu inte vågat släppa på gräs utan hon äter ca 10 kg hösilage, 2 kg havre och mineraler om dagen. Är livrädd för fång och fetma. Men hon kommer få gå på gräs senare i sommar när gräset inte är lika kraftigt.