Scenario:
I ert ridhus har ni en oskriven regel att man knackar och inväntar svar innan man går in i ridhuset.
En dag går du i egna tankar och öppnar ridhusdörren utan föregående knackning vilket resulterar i att en häst i ridhuset blir rädd och kastar av sin ryttare.
Hur reagerar du:
* Du får jättedåligt samvete och känner dig 100 % skyldig.
* Du tycker att det är delvis ryttarens fel som har en så lättskrämd häst.
* Detta skulle aldrig hända dig- du är jättenoga med att avisera din ankomst innna du går in i ett ridhus.
Nummer tre.
Det sitter i ryggmärgen efter alla år 🙂
Gäller även när jag öppnar dörr till läktare och när jag rör mig på läktaren.
Alt. ett. Även om allt kan kända med hästar hade jag känt att jag var skyldig.
I normala fall alt tre, men får väl svara alt ett för det är klart att det skulle kunna hända. Jag hade känt mig väldigt skyldig.
* Detta skulle aldrig hända dig- du är jättenoga med att avisera din ankomst innna du går in i ett ridhus.
Nä, det skulle inte hända. Man SER ju inte GENOM dörren. Ligger ju lite i ens egen självbevarelsedrift, så man inte blir överriden 🙂
Nummer 3, och skulle det hända så nummer 1. Hade haft Ågren och bett 1000 ggr om ursäkt.
Ännu så länge nummer tre. Aviserar min ankomst redan i backen ner mot ridhuset med ett glatt och ljudligt ”Här kommer vi” som också upprepas utanför dörren precis före knackning. Inväntar ett svar innan jag drar upp skjutdörren. Självbevarelsedrift OCH hänsyn. Jag vill inte att någon annan inifrån plötsligt drar upp dörren mitt framför näsan på oss. Ropandet är bra så att det inte kommer en överraskande knackning när man precis tider förbi dörren. Vi har ofta musik på också och då hör man inte alltid om det är någon på väg.
Skulle alternativ ett inträffa skulle jag ha jätteågren. Usch!
Knackar alltid men skulle det inträffa ändå hade jag känt mig väldigt skyldig!
Alt 1, skulle skämmas ihjäl mig. Fast scenariot skulle aldrig hända mig eftersom jag är döv, så skulle vara tvungen att gå till ridhuset utan häst och gå in på läktaren och tala om att jag skulle komma och knacka eftersom jag inte skulle kunna höra
det eventuella svaret… Lika bra att jag inte har tillgång till något ridhus! 😀
nr3, skulle aldrig hända! Men om det skulle göra det hade jag dött av skam!
Spontant skulle jag ”givetvis” svara nummer 3 efter mer än 20 års nästan dagligt ridande i ridhus.
Men visst, ingen är felfri och jag kan inte svära på att jag aldrig skulle missa att knacka även om jag alltså inte TROR det.
Skulle jag råka bli orsak till att någon ramlade av hade jag haft världens sämsta samvete, dels pga händelsen som sådan (vem tycker om att ramla av liksom….) men också för att jag brutit mot en regel, oskriven eller ej.
På den tiden jag själv hade hästar som man hade kunnat rida om man så hade bombat ridhuset hade jag innerst inne kanske tänkt lite irriterat ”herregud…att folk inte kan ha ordning på sina djur…bli så rädd för att en dörr öppnas…” men det är lätt att döma andra när man inte själv är i deras situation.
Numera har jag en annan förståelse, dels pga Kreon men också för att jag tack och lov har mognat och insett att saker inte är ”svart eller vitt” och att det kan finnas många olika anledningar till att saker är som dom är- utan att andra ska döma.
Man bör ju alltid knacka, problemet är att vissa tar ju i för kung och fosterland och är man så kan det vara bättre kanske om man öppnar lite försiktigt. Bara det inte blir som det blev en gång på vår klubb, något pucko öppnar dörren (riktigt bryskt dessutom) PÅ en passerande häst, vi har alltså direktanslutning från stall till ridhus med först en stor stallport och sedan en träsarg med dörr på, träsargen träffar benet på hästen som är en ganska ”aj-aj”-ig häst, ryttare vrålförbannad……… Med all rätt skulle jag säga!
Personligen hade jag fått dåligt samvete och bett så hemskt mycket om ursäkt! 🙂 shit happens.
Hade känt mig skyldig om jag glömt, men brukar nog komma ihåg att anmäla min ankomst.
Detta ämne påminner mig om något ganska pinsamt i mitt hästliv.
Jag var ringmaster på en dressyrtävling, plötsligt får jag för mig att det ekipage som är inne på banan har ridit färdigt.
Öppnar och flyttar undan staketet och säger varsågod att gå ut.
Hon fick rida om programmet. Usch.
Jag skrattar NU men förstår att du inte gjorde det DÅ :)!
Jag har varit ryttaren i den situationen! Fast det var i ridhus, så det var sargen som plötsligt kom farande mot oss. Jag fick också rida om, men jag hade väldigt svårt att få min häst att gå nära dörren igen.
Hur kunde sargen komma farande mot er?
På en blåsig dressyrtävling utomhus såg jag en gång en hel staketlångsida rasa som dominobrickor. Det otroliga var att hästen inne på banan bara fortsatte programmet som om ingenting hade hänt!
Det var alltså en stor dörr i sargen. Den stora dörren var öppen hela tiden (tältridhus) och funktionären öppnade sarg-dörren. Vi kom på spåret mot dörren när funktionären fick för sig att vi var klara och hävde upp den.
Ungefär som jag skrattade när du satt fast med rumpan i vädret i sargen. Det skulle jag vilja se.
Ja…mkt synd att ingen filmade! Det hade blivit en Youtube-succé :)!
När jag ändå håller på att erkänna mina synder (en del av dem).
Det var först en ridhus dörr jag öppnade sedan staketet.
Jag får be om ursäkt för alla klumpiga ringmasters.
Dock var det inte för Anna-Kajsa jag öppnade.
Jag kommer ihåg vad ryttaren heter.