För några veckor sedan pratade jag med en mycket besviken dressyrryttare.
Personen i fråga hade kommit hem från en lokal tävling där hon ridit en klass på lägre nivå och var väldigt besviken och förvånad över den magra procent-utdelningen som hennes ritt hade fått.
Själv blev jag inte lika förvånad- inte för att jag har en aning om hur ritten förflutit utan mer för att jag har en del förutfattade meningar/ fördomar som bara bekräftades av hennes berättelse.
Det hör nämligen till saken att personen deltagit i några klubbtävlingar i nära anslutning till den ”riktiga” (lokal)tävlingen och på klubbtävlingarna hade resultaten blivit helt andra både vad gällde placering och erhållen procent som båda var avsevärt högre- mycket högre faktiskt.
Kring detta har jag 2 teorier:
1.Domarna som dömer på klubbtävlingar/ träningstävlingar är ofta mer frikostiga med poäng och superlativ, kanske för att de vill uppmuntra inte så erfarna ryttare att fortsätta med tävlandet.
2.När man tävlar på hemmaplan är man oftast mer avslappnad- både hästen och man själv är mer bekanta med miljön och folket och kan koncentrera sig bättre på att rida.
Man skulle också kunna tillägga att konkurrensen OFTAST ser helt annorlunda ut när man deltar på denna lägre nivå och man bör därför också ta de sämre reslutaten på ”riktiga” tävlingar utan att bryta ihop totalt.
Jag tycker INTE att domarna på klubbtävlingar ska bli ”hårdare” när de dömer.
Jag vet ju tex hur det kan se ut på ridskolan när lektionsryttare tävlar hästar som ibland inte går en meter på tygeln genom ett helt program.
Vid en korrekt bedömning på en riktig tävling skulle sådana ritter inte ens rendera 50 % och hur kul hade det varit för de kämpande lektionsryttarna att få så låga procent?
Detta tror jag inte är rätt sätt att uppmuntra fortsatt tävlande men samtidigt bör man nog när man börjar tävla på något sätt bli varse att det kan skilja mellan ”tävling och tävling” så att man inte tröttnar och ger upp.
I egenskap av rutinerad tävlingsryttare och märkesdomare brukar jag ibland döma klubbtävlingar. Jag har då konstaterat att jag ligger nog ca 5% över en lokal tävling vad gäller privatryttarna och säkert mer när det gäller lektionshästarna. Det GÅR bara inte att låta den ambitiösa lektionsryttaren Xxxxxx få 48% när hon mkt väl vet att 60% räknas som godkänd ritt. I stället hamnar resultaten på 55-62%. När et gäller privatryttarna är jag hårdare då de i teorin helgen efter kan befinna sig på en lokal tävling men även här är man ju lite snällare och ffa så är man snällare mot de mest orutinerade och lite strängare mot de mer rutinerade så att differensen inte blir FÖR stor. Så ledsamt och pinsamt för X om hon får 52% medans kompisen Y får 68.
Hej!
Visst skiljer det i bedömning på olika tävlingsnivåer! Jag tycker man borde inse att det finns en progression, inte bara vad gäller klass utan nivå på tävling.
Jag började tävla klubbtävlingar med min unghäst, gick vidare till lokala tävlingar och nu när procenten börjar bli tillräckligt hög kommer jag våga mig ut på regionala tävlingar, dock i samma klasser.
Jag tycker dock att det borde vara högre utbildade domare på t.ex klubbtävlingar, eftersom ekipaget kan få riktigt bra kritik som kan hjälpa dem i framtiden.
Min hemmaklubb använder sig alltid av en b-domare på klubbtävlingar och hon har hjälpt mig utan att stjälpa så att säga… Unghästen gjorde finfina byten i serpentinerna till exempel… 😉
Måste även passa på att gratulera till segern, vilket måste ha varit ett gott bevis på att ni är på rätt väg. Dessutom älskar jag att läsa din blogg av två anledningar. Ett, du uppdaterar ofta och två, du skriver om intressanta frågeställningar som även handlar om saker utanför hästvärlden.
Jag tycker du gör och resonerar rätt Ann.
Tack för dina fina ord Dressyrtanten!
En svala (läs: seger) gör ju ingen sommar men jag hoppas och tror att vi är på rätt väg.
Och nästan 40 placeringar varav 8 segrar (4 i LA) är ju fullt godkänt av en 8 år gammal häst tycker jag :).
Angående uppdateringar resonerar jag som så att ”som man känner sig själv känner man andra”.
Jag slutar helt enkelt att läsa bloggar som uppdateras sällan.
Kan tycka både och med högre dressyrprocent på klubbtävlingar. Madde har en kompis som ställde upp på klubbtävlingar i samma veva som Madde började tävla lokalt med Dunder. Den här kompisen låg högre än Madde i procenten och detta gjorde att hon helt plötsligt var ”världens bästa ryttare” och blev ganska odräglig.
Efter ett tag fick hon dock för sig att hon skulle hänga med oss på en lokal tävling och hon hade verkligen SÅ höga tankar om sig själv och var övertygad om att hon skulle bli placerad. Nu hör till saken att hon har en gammal stel stackars D-ponny och hon rider inte alls bra själv-vilket hon som sagt tror pga de höga dressyrprocenten på hemmaplan.
Jag sa till Madde redan innan att detta kommer blir ett rejält uppvaknande för den här tjejen och mycket riktigt-hon kom sist med 47%.
Där tyckte jag nästan lite synd om henne(även om jag gottade mig lite åt att hennes hybris fick en törn).
Hade nog personligen velat ha samma procent hemma som ute men på en klubbtävling kan du domaren skriva lite mer positiva kommentarer kanske?
Det du beskriver Cecilia är precis det jag menar: en ”klassiker” som flera råkat ut för och ibland kan man känna att det är rätt åt vissa skrytmånsar att de blir lite satta på plats när de tävlar ”riktigt” medan det blir synd om de ambitiösa som ändå inte räcker till fast de så gärna vill om de skulle få hur usla procent även på klubbtävlingar.
Någon fullständigt bra lösning på problemet har inte jag i alla fall (kanske någon annan?) mer än att just på någon sätt (vet inte riktigt hur där heller) försöka få ryttarna att förstå att det (oftast) BLIR/ÄR skillnad på klubbtävlingar och riktiga tävlingar.