I morse klockan 06.00 skrittade Archie och jag iväg i gryningen och till NN:s utebana.
Även idag red NN en stund varefter jag avslutade ridpasset och jag tycker att det är både nyttigt och kul att NN VILL rida på min lille häst.
Idag ägnades tiden främst åt galopparbete och slutor i trav och galopp och jag passade också på att ”känna in” Equipe-sadeln som jag fick ett gott öga till sist lite mer.
Vi får se hur sadelhistorien slutar- å ena sidan vill jag rida i sadeln ännu lite mer innan jag bestämmer mig och å andra sidan tänker jag att det faktiskt går att byta sadel IGEN om jag inte skulle vara nöjd efter ett tag. Det står ju inte skrivet i sten att jag måste ha varken sadel x eller sadel y under x antal år utan man kan som sagt BYTA (sade den tidigare rigida Birgitta till den Birgitta som håller på att inskolas i att förändringar kan göras utan att världen rasar ha ha).
När jag begav mig till träningen såg det ut som om ytterligare en strålande dag nalkades men jag hann knappt hoppa av hästen och börja köra till jobbet förrän det började regna.
Och sedan regnade det, regnade och regnade lite (läs: mycket) till.
Jag hade sedan ett bra tag tillbaka bestämt med Petra att vi skulle gå 10-kilometersrundan i Skrylle men ju längre tid regnet höll i sig desto mer undrade jag om vi skulle komma iväg.
Petra är tack och lov ingen mes och dessutom lika noga med sin hunds motion som jag så vi fattade beslutet att gå oavsett regn eller ej vilket visade sig vara klokt.
För det var faktiskt uppehåll under i princip hela rundan och vi var mycket nöjda med oss själva och hundarna när vi var färdig-gångna.
Våra tikar kommer väldigt fint överens och sprang mest sida vid sida och nosade på Gud vet vad- jätteskönt att bara kunna koncentrera sig på att gå OCH babbla och slippa hålla reda på djuren.
Skrylle-besöket avslutades som sist i den fina restaurangen innan jag körde hem i nytt regn.
