Ja,äntligen är Hatt-katten att betrakta som hyfsat ”normal”, efter nästan 1 års intensiv träning.
Idag lyfte jag lätt upp honom hela 3 gånger och gosade med honom i famnen- tänk så länge han flydde som en avlöning bara man närmade sig!
Medan jag lyckades socialisera den initialt helvilde Gullis väldigt snabbt kan jag inte ta åt mig huvud-äran vad gäller Hattens utveckling; där är det en annan stallkamrat, Marielle, och hennes föräldrar som har gjort det stora jobbet.
Hur mycket kattmat som gått åt under deras övningar vill jag inte veta men nu kan man alltså även leka lite med den svarta pälsbollen vilket i alla fall Birgitta 12 år tycker är roligt :).
Grevie hästcenters egna kattpojkar- Gullis och Katten med Hatten
Katter är härliga djur 🙂 Har två stycken här hemma en av varje sort 🙂 Honan är otroligt gosig och Hanen är lite mera busig av sig men han har ännu inte blivit vuxen så de kanske kommer med åldern 🙂
Dessa 2 kommer från 2 olika mammor och det är otroligt hur lika de är respektive mamma i sättet.
Gullis mamma var mycket tillgiven (men superful och så fick hon en så söt avkomma 🙂 ) medan Hattens mamma var väldigt misstänksam av sig. Jag lyckades på flera år aldrig lyfta upp henne, bara klappa henne.