På tal om dagens diskussioner om hur man fungerar i vardagen så kan jag väl säga att jag har en hel del ”på gång” just nu som jag gärna skulle vilja berätta om men som jag ändå väljer att hålla på- just för att jag är som jag är.
Jag vill inte basunera ut en del saker som redan är bestämda men inte kommer att äga rum förrän lite längre fram- sen kan ni kalla det att vara skrockfull, tro att det värsta ska hända eller vad ni vill.
För att ta ett exempel så skulle jag idag inte skriva:
”Åhhh…jag har hittat världens finaste häst som jag ska köpa- nu ska den bara gå igenom besiktningen också.”
Som JAG fungerar så vill jag veta SÄKERT att det blir så- att hästen går igenom besiktningen och står i min box innan jag berättar för hela världen. En del hade jag säkert berättat det för ändå men inte för hundratals läsare, nej.
Som sagt är man olika med detta och jag som då lever i tron att ”allt kan hända” och att det är bra att ha alternativa planer hade tänkt att det tex inte är säkert att hästen går igenom besiktningen och då skulle det bara kännas onödigt att börja babbla om detta på bloggen. Men det är jag det.
Nu HAR jag absolut inte hittat någon häst att köpa- jag har inte ens tittat på ett endaste djur- det var bara ett exempel jag tog.
Men jag har absolut börjat dra i en mängd trådar; jag läser annonser, mailar och messsar med folk som vet hästar som är till salu osv.
Det jag alltid har tyckt har varit tråkigt med hästletande är att man aldrig kan veta NÄR man ska finna ”sin” häst- kommer det att ta dagar (knappast), veckor eller månader?
Jag gillar varken ovissheten som sådan eller att vara utan häst men samtidigt så gäller det också att besinna sig och inte rusa iväg och köpa första bästa häst. Det är det råd jag brukar ge andra så nu får vi se om jag lever som jag lär :).
Känner igen det där – att inte våga säga något förrän det är klart (så gjorde jag med Luzifer, berättade bara för Kajsa för jag kunde inte hålla helt tyst ;)) och även det där med att leta häst. När man tittar annars finns hur många lämpliga objekt, men när jag letade när Dacke skulle tas bort var det ingen som platsade. Så hittade jag annonsen på Primeur, åkte och tittade (hade tittat på en häst före honom, en treårig Bernsteinflicka som inte alls kändes rätt) och kände att det är honom jag ska ha. Såhär i efterhand är jag fortfarande glad att det blev Primeur, även om jag slitit mitt hår över honom bitvis så ångrar jag inget alls, han har lärt mig så mycket om både ridning och livet överlag.
Skynda långsamt! Jag hoppas att du hittar en häst som känns rätt på alla sätt, någonstans finns den och kanske väntar den på dig. 😉
Hej Birgitta! Vad tråkigt att läsa om Kreon. Jag har varit utan internet länge och kommer nu tillbaka till detta ”chockbesked”.
En fråga som jag hoppas du inte finner stötande, hur länge hade du tänkt rida på den aktiva nivå du befinner (befann) dig på? Jag lägger ingen värdering i ålder, tvärtom! Heja Ulla Håkansson! Bara intressant att veta.
Så långt har jag inte funderat då jag ÄNNU inte känner mig fysiskt ett dugg annorlunda än då jag var säg…20.
Så jag rider väl på denna nivå så länge det känns bra och jag orkar och inte gör bort mig på tävlingar :).
Men det ÄR en inte helt lätt fråga då jag själv sett ekipage som JAG hade tyckt hade varit bättre om ryttaren hade lagt av tidigare. Faktiskt. Man kanske inte själv inser att man stör hästen på olika vis och det behöver så klart absolut inte ha med åldern i sig att göra men KAN också ha det (att orken och balansen inte är densamma tex).