I det senaste numret av Ridsport har man en artikel med rubriken ”Pussla ihop hästlivet med heltidsjobbet”.
Spännande och kanske något man kunde få tips om tänkte jag tills jag läste reportaget.
För att illustrera ”hästpusslet” har man intervjuat 2 kvinnor i 50-års åldern som redogör för hur de, trots 2 respektive 3 hästar hinner med både sina hästar och sitt heltidsarbete.
Jag kan bli så trött på denna form av journalistik för den ger verkligen inte en rättvis bild av just det man vill visa: att det går att vara mycket engagerad i sitt hästeri och ändå hinna arbeta heltid.
Jag tycker endast att artikeln förstärker en del fördomar som kan finnas kring häsägande, dvs att det är en dyr hobby- inte för vem som helst och att man som hästtokig är helt absorberad av sin hobby.
I alla fall den ena kvinnan har en hög post hos Svenska Spel (läs: är högavlönad) och har också möjlighet att flexa vilket även den andra kvinnan (som tom jobbar hemifrån en dag i veckan) har. Min uppfattning är att de flesta ”vanliga” arbeten tvärtom INTE är speciellt flexibla utan har mer fasta arbetstider där man inte kan komma och gå som man vill.
Dessutom har båda kvinnorna stöttande makar som inte bara hjälper till med det rent praktiska kring hästarna utan även ekonomiskt får man väl förmoda?
Däremot har ingen av kvinnorna BARN- och det förstår man när de redogör för sina stallrutiner: ingen av dom är hemma före 20.30-21.00 på vardagarna!
Ärligt talat tyckte jag inte alls att artikeln framställde deras hästliv särskilt positivt för det enda jag tyckte att artikeln mellan raderna sa var:
– Du måste ha väldigt gott om pengar (hur ska man annars ha råd att helinackordera 2-3 hästar och vem av ”gemene man” har ens mer än en häst).
– Du kan inte ha barn (när skulle du ha tid med dom?)
– Du kan inte ha speciellt många andra intressen (när skulle du hinna med dom om du är hemma runt 21-tiden varje kväll?)
– Du måste ha en otroligt förstående partner som accepterar att ni knappt ses eller att han/ hon för att få träffa dig måste åka till stallet.
– Du kan inte vara speciellt social de timmar du tillbringar i stallet (kvinnorna hade rigorösa scheman för att hinna med det de skulle).
– Du måste ständigt vara högeffektiv och se till att spara in varenda minut som går när du håller på med din hobby.
Sugen på att skaffa en häst till efter att ha läst reportaget….KNAPPAST! Återspeglar det hur livet för den vanliga hästägaren ser ut- tycker jag inte! Vad vill man egentligen ha sagt med artikeln- ja- det kan man undra?
Håller så mycket med dig! När jag såg artikeln tänkte jag: Spännande här kanske man kan få lite bra och praktiska tips för smidigare livspusslande. Gav den det? – nej, nej, nada!
Maj
Jag reagerade också på den artikeln. Det var ett väldigt oinspirerande sätt att beskriva hästägandet. ”Tappa inte tempot”, ”var inte social i stallet” och ”var hemma i tid till middagen” (annars blir maken sur, eller vadå?) och så vidare…
Jag tycker det hade varit mer givande att läsa om hur VANLIGA hästägare får sitt livspussel att gå ihop, inte barnlösa 50-åringar med 2-3 hästar och gott om kosing.
Nä- gör ett reportage om en heltidsarbetande undersköterska med 2 barn, ensamstående eller gift tex.
Hur klarar man av att hålla häst när pengarna ska gå till mer än en själv och övriga familjen kanske inte är hästintresserad? Hur hinner man med hästen mellan dagishämtning, läxläsning och middag?
Det är väl snarare så livet ser ut för många vuxna hästägare eller är jag helt fel på det?
DÄREMOT fanns i samma nummer av Ridsport en betydligt mer inspirerande artikel – den om Patrik Flygt och hans kamp tillbaka efter en olycka. Berörande och tänkvärt!
/Maj
Tycker det är så olika med Ridsport- ibland står det i princip ingenting av intresse- ibland hur mycket som helst. Denna gången det sistnämnda.
Håller med. En artikel ssom denna spär bara på fördomar. Men ridsport är dyrt och hade jag fortsatt jobba i vården, behövt köpa en dyr liten bostad (i stockholm) hade jag inte haft råd med häst.
Håller med!! Inte för att jag läst artikeln själv men det är ju aningens tramsigt att skriva om den kategorin…..håller med skriv om ”vanliga svenssons” med barn, läxläsning och annat smått å gott!!
Du får väl göra en egen undersökning här om hur hästägaren ”ser ut”.
=)
Ålder, arbete, inkomst, familj etc
Ridsport är en kostsam hobby, ingen tvekan om saken. Om jag hade barn att ta hänsyn till, lägre inkomst, svåra arbetstider mm skulle jag nog vara tveksam till hästägandet. Kanske det skulle bli ridskola istället, eller medryttare.
Prick:
Jag inbillar mig att jag har en hyfsad koll på en hel del av mina hästägande bloggläsare och de är en ”salig blandning”:
Singlar, gifta, med och utan (ridande) barn, med en eller flera hästar, promenadryttare och seriöst tävlingssatsande osv.
Majoriteten är väl 30+ konstaterade vi nyligen- tror inte att mitt sätt att skriva attraherar eller intresserar ungdomar.
Haha, den ena kvinnan är en tränings- och tävlingsbekant. 6 år äldre än mig men i övrigt hade jag kunnat skriva under på EXAKT hela artikeln…
Jag håller inte med om att det är några sociala problem. Jag hinner ha ett ganska socialt liv. Är få veckor jag, eller vi, inte träffar några vänner. Det finns luncher, och helgkvällar.
Tilläggas till övriga kriterier för att klara att ha mer än en häst och träna/tävla seriöst är kanske »ha ej stort sömnbehov«. 🙂
Förstod att du känner den ena kvinnan Ann :).
En annan sak som de flesta har för att klara av att ha mer än en häst är MEDRYTTARE vilket ju den ena kvinnan också hade.
Eller så har man en unghäst och en äldre häst = unghästen behöver inte lika mycket ridning.
Jag känner nog ingen som rider 12 pass i veckan på 2 hästar.
Har inte läst men fattar andemeningen. Tror dock att det skulle vara väldigt svårt att hitta en ensamstående heltidsarbetande undersköterska som är hästägare. De går nog att räkna på ena handens tumme. Men nåt mellanting mellan en sån och C vore kanske mer intressant. Här dock svårt att tro att nån tidning kan ha några tips. Fler timmar på dygnet? Heltidsjobb, barn, arbetande respektive och ingen barnflicka eller dylikt och hästen inackorderad=en omöjlighet i min värld. Om hästägandet innebär ridning m någon form av regelbundenhet. Tyvärr.
Anna:
Jag tror ditt resonemang om undersköterskan möjligen stämmer i Stockholm där det är svindyrt att ha häst men utifrån de diskussioner jag läser på nätet (på Bukefalos tex) finns det mååååånga ”fattiga” hästägare, dvs folk som både är lågavlönade eller lever på studiemedel, låg A-kassa, förtidspension osv OCH som har häst.
Jag hade själv häst hela min studietid- och var singel.
Har man en stallhyra på 1000 kr (ingen omöjlighet i vissa delar av landet), är väldigt strukturerad och har hjälp från någon med barnpassning någon timme går det säkert finemang att ha häst även med små medel.
Men att ha barn kostar pengar, barnpassning 'nån timme' räcker ju föga och kostar dessutom pengar det med om man inte är begåvad m en släkting som ställer upp typ 2-3 tim per dag. Och när träffar man då barnen? Är väl minst ett lika stort 'problem' som stålarna! Singel o student kan jag fatta men inte ensamstående undersköterska m barn. Om vi nu dom sagt pratar om att ha en häst som man rider på o inte nån skraltig sak att klappa på ibland. Tror jag. Även om jag såklart fattar o vet att hästhållning i storstad är en helt annan sak än ute på landet. Finns Ridsports artiklar på nätet nuförtiden förresten? Gissar att så inte är fallet. Hade varit kul att läsa om C.
Anna:
Nu svävar vi nog iväg lite väl långt ifrån ursprungsdiskussionen känner jag :).
Och även om JAG inte hade orkat/ velat vara singel-mamma med småbarn OCH häst så finns det ju dom som lyckas lägga ihop det pusslet också och DET hade för mig varit långt mer intressant hur man lyckas med detta än att läsa om välavlönade singlar som har häst.
För visst tusan måtte det kräva en hel del pusslande och pysslande men som sagt; jag vet folk som lyckats.
De har släpat med sig ungarna till stallet, haft kompisar/ släkt som kunnat hjälpa till osv.
Och ju äldre barnen blir desto mindre blir ju problemet- barnen behöver inte samma passning osv.