Så ser underverket ut :)!
Ja, det är inte lätt att vara Birgitta 12 år…jag menar snart 47…som väntar på att tomten ska komma med hennes julklapp…jag menar hennes nya häst :)!
Efter en lång väntan på först besiktning och sedan transportbokning fick jag besked från företaget att Vicke skulle komma ikväll…eller i natt…sedan var beskedet att han kommer imorgon bitti och nu är det sagt att han kommer IMORGON KVÄLL.
Nu vill jag verkligen ha djuret stående i stallet men…har jag väntat så här länge får jag ge mig till tåls lite till- så är det bara!
Vilken söting!
Förstår att du vill ha hem honom, det är som att vara 7 år och vänta på julklapparna… SÅ lång tid det tog! Först Kalle Anka och sedan skulle alla vuxna äta i EVIGHETER! Hade jag köpt häst nu så hade jag varit likadan!
Det är en sak som är bra med att vara vuxen- man kan ge sig själv ”julklappar” ibland :)!
Han ser fin ut. Förstår att väntan är spännande och olidlig. 😉 Gissar att väntan är nervpirrande, innan du ser att transporten gått bra. Jag väntar med spänning på att se att han kommit fram.
Minns när Rubus, en siameskatt jag köpte från Östersund. Det ordnades transport med diverse snälla människor som dels var vän med uppfödaren och dels var på samma tillhörde den kattklubb jag gjorde. De träffades på en kattutställning och tog med sig min lilla kisse hem till mig. Gissa om jag var nervös under den dagen och innan jag kunde hämta katten. Hade bara sett honom på bild innan. Han var en underbar liten katt. Tyvärr dog han för två veckor sedan i cancer. 🙁
Låter som den typiske hästtransportören… Vet inte hur många gånger jag anlitat transportörer för att frakta hästar, fastän jag testat flera olika bolag är det samma sak med alla – de kommer aldrig på den tid som de lovat och de kommer alltid fram mitt i natten 🙁
Först; Jag beklagar sorgen Görel!
Sen; jag förstår att det är jobbigt att vänta på hästen!!!
Tack! Rubus blev 8 år så jag fick nästan 8 härliga år med honom. 😀 Tyvärr är ju inte 8 år så mycket på en katt, men han hade ett bra liv, det han fick och skulle inte behöva lida av sin sjukdom.
Men oj vad nervös jag var när han var på väg på sin längsta resa från Östersund och hem till mig i södra Småland! Lättnaden och glädjen var stor när han äntligen kom hem!
Gissar att väntan på Vicke är minst lika nervpirrande som min väntan på Rubus var och lättnaden när han är på plats i sin box blir minst lika stor. Så jag förstår spänningen och hur jobbig väntan är.
Hoppas att Vicke snart är på plats!
Den som väntar på något gott ….
Du får inte skriva en sådan rubrik… Blev rädd ju…
Säger som Madeleine, den som väntar på något gott…. 🙂
I morgon är idag då 🙂 Lycka 😉