Ha ha…redan innan internet, bloggar och facebook ens fanns i någons fantasi minns jag hur jag vid några hästtillfällen verkligen önskade att jag hade en kamera redo- ungefär som att man aldrig kommer på en bra dräpande replik förrän det är för sent.
Det har faktiskt varit Heron som har varit inblandad vid båda tillfällena men med honom hann jag också uppleva många minnesvärda händelser, dels för att jag ägde honom i 10 år men också, ska jag nog erkänna, för att jag var mer dumdristig på den tiden :).
Ena gången hade dock inte det minsta med dumdristighet att göra- det var när han hade fått en jätteböld på halsen av influensavaccinet (extremt ovanligt enligt den ATG-klinik där detta hade gjorts) och man sedan fick skära upp densamma (jag har berättat om detta i ett långt inlägg för länge sedan).
När veterinären snittade upp bölden med en skalpell så att gult var sprutade ut som ur en gejser över både hennes vita rock och golvet under hästen då tänkte jag faktiskt först ”varför har jag ingen kamera- ingen kommer att tro mig när jag berättar hur mycket var som faktiskt kom ut” (det var några deciliter kan jag lova och det stank värre än något annat jag luktat på förut….).
Andra gången jag gärna hade velat stå redo med en kamera, om jag inte i stället hade valt att FÖRHINDRA incidenten var när Heron var konvalescent pga hälta och jag hade gjort en provisorisk ”box-hage” till honom ganska långt från stallet.
Inhägnaden var inte mycket större än Heron själv och ena sidan av den bestod av en form av telefonstolpe som var kanske 150 cm hög (nådde mig till hakan) och så kraftig att den inte hade gett med sig om ens 10 hästar hade stampat på den samtidigt.
Medan Heron stod i inhägnaden och jag ”vaktade” honom utanför (jag läste en bok) kom en ryttare förbi-ridande och lät sin häst nosa på Heron över staketet/telefonstolpen.
Jag hann bara tänka att detta var mycket dumt då Heron var ganska flockbunden för så fort hon red därifrån ville Heron följa efter.
Och tro mig…det gjorde han.
Jag såg hur han på typ ett galoppsprång seglade över den gigantiska telefonstolpen och att han just seglade var en jäkla tur för hade han slagit i den hade han nog inte rest sig igen.
Detta lyckades han alltså med på ingen ansats och efter att ha vilat…tja jag minns inte hur länge men det var ett tag.
Då var skam till sägandes INTE min första tanke ”hur gick det med hästen” utan ”WOW…vilket språng…varför finns det inga vittnen till detta”.
Och jodå…Heron klarade sig utan en skråma (han kunde verkligen hoppa den hästen…..)
Jag har varit med om så många rodeoturer och ändå är det knappt någon som kommit med på film. En gång har dock en rolig händelse kommit med. Kolla youtube ”Ella boink vatten”. Min häst som aldrig är några problem att rida genom vatten annars hoppade som en känguru. Kamerakvinnan skrattar så hon inte kan stå upprätt.
http://m.youtube.com/watch?v=k56eeKvwbHE
Ja, jag har ju redan berättat om när jag gick över baklänges och knäckte vindbryggsräcket i damsadel och 1600-talsklänning och var sur för att hon som stod med kameran i hand inte fotade 🙂 Men visst saknar man ofta kameran! Nuförtiden har jag ju ändå i princip alltid mobilen med mig, men det är ändå inte alltid man hinner fånga det man vill. Och i en del fall lyckas jag fota men önskar att jag hade den riktiga kameran för att ha möjligheten att få bättre bilder. Det handlar i mitt fall nästan uteslutande om när jag fotar vilda djur.