Härom dagen fick jag en intressant fråga av en bloggläsare som själv har hund och denna undrade om jag har funderat på att kastrera Soya.
Läsaren hade gjort detta med sin fullt friska hund och var mycket nöjd över detta beslut och jag frågar därför den samlade läsekretsen:
Ska man kastrera tikar ”bara” för att slippa löp och eventuella framtida sjukdomar? Ser ni några risker, har ni bra eller dåliga erfarenheter?
Posted
Hej, hittade den här artikeln..
Man kan ju säga att det finns både för och nackdelar. :O)
Friskare tik med kastrering
husdjur. Var fjärde tik drabbas av livmoderinflammation innan de fyllt tio år. Inom vissa raser drabbas så många som varannan tik. Bästa skyddet heter kastrering. Men i Sverige är kastrering av hundar fortfarande kontroversiellt.
———-
För- och nackdelar
En tik som kastreras tidigt i livet löper dramatiskt lägre risk att drabbas av juvertumörer senare i livet. Dessutom slipper hon bli sjuk i livmoderinflammation, som är den vanligaste åkomman hos hund statistiskt sett (även när hanarna är medräknade). Men det finns även nackdelar med ingreppet:
+ En tidig kastrering kan medföra att hunden får lite längre ben. Kastreras hunden innan den blivit könsmogen fortsätter den nämligen att växa längre, något som kan medföra andra problem i vissa fall. I dag menar man dock att de problemen är marginella.
+ En kastrering medför alltid lägre ämnesomsättning, och därmed även risk att hunden ökar i vikt.
+ En kastrerad tik hamnar i klimakteriet, med allt vad det innebär. Bland annat brukar långhåriga raser få fulare päls vilket inte uppskattas av utställningsintresserade.
+ Cirka tio procent av tikarna blir inkontinenta.
+ Tiken kan bli mer vaktande efter en kastrering.
——————————————————————————–
HUSDJUR. I Sverige är livmoderinflammation den vanligaste diagnosen som en veterinär ställer på en hund – trots att åkomman endast drabbar tikar. Varje år drabbas uppskattningsvis 7000 hundar av livmoderinflammation i Sverige, enligt försäkringsbolaget Agrias beräkningar.
Det är en hög siffra jämfört med många andra länder. Orsaken är att vi i Sverige inte kastrerar våra hundar lika ofta som man gör i andra länder.
-I USA till exempel kastreras i stort sett alla hundar som inte ska användas i avel. Det är nästan en självklarhet där men vi har inte alls den kulturen här, säger Anne-Sofie Lagerstedt, veterinär och professor i kirurgi på SLU i Uppsala.
Här var det till och med förbjudet att kastrera hundar utan medicinsk orsak till och med 1989. I dag är det fullt tillåtet, om än ganska dyrt.
-En kastrering av en tik kostar runt 5000 kronor, och om tiken kastreras i förebyggande syfte är det inget som täcks av försäkringen, säger Anne-Sofie Lagerstedt.
Kostnaden kan vara en av orsakerna till att man låter bli att kastrera sin tik innan hon blir sjuk. Då är kastrering i de flesta fall det enda som hjälper.
-Det finns medicinsk behandling att ta till, men oftast återkommer problemen hos en hund som en gång drabbats av livmoderinflammation.
En tik som kastreras tidigt, helst före sitt första löp, får även en dramatiskt minskad risk att drabbas av juvertumörer senare i livet. Juvertumörer är tikens vanligaste cancerform, men för att en kastrering ska skydda mot juvertumörer är det viktigt att den utförs tidigt i livet. Ju tidigare, desto bättre. Tumören är beroende av könshormoner, som försvinner i och med kastreringen. Men trots alla medicinska fördelar med att kastrera tikar tycker Anne-Sofie Lagerstedt inte att det är ett självklart ingrepp.
-Man måste komma ihåg att en kastrering av en tik är en stor operation. De flesta tror att det är ett enkelt ingrepp, bara för att den utförs ofta men det händer faktiskt att hundar dör under operationen.
-Det bästa vore om vi kunde få fram ett gentest där vi kunde se vilka tikar som bär anlag för att bli sjuka. Då kunde vi kastrera rätt individer. TT Spektra
Anna Lefvert
anna.lefvert@ttspektra.se
Vi kastrerade Mimmi när hon började få problem med livmodern, det visade sig att den var infekterad och cancerdrabbad. Vi vill ha en tik som nästa hund oxå och vi kommer nog kastrera innan problem uppstår. Mimmi levde bra och var precis som vanligt många år efter kastrationen men jag hade ju ändå kunnat bespara henne obehaget som hon hade av den drabbade livmodern innan vi upptäckte det.
Det blev även en stor lättnad i samband med löp då Mimmi mådde fruktansvärt dåligt över att ha tikskydd, hon vägrade komma in under löp och sov hellre utomhus.
Så mitt svar på frågan är ja:)
vi fick kastrera vår första tik pga livmoderinflammation och hon blev aldrig riktigt bra efter det, fick problem med pälsen orken och lite annat.
Jag kastrerar endast av medicinska skäl, det är ett ingrepp, det tar bort och stör hormonproduktionen och ändrar djurets personlighet. Min gamle handhund fick en kastrationsspruta (kemisk kastration) efter lite besvär med prostatan så trodde jag vi skulle få ta ort honom efter det, hunden ”dog” mentalt och var inte sig själv någonstans. Men den kemiska släpper ju efter några månader som väl är.
En del vet jag kastrerar för att hunden inte ska löpa (det är jobbigt mest för ägaren) andra sin hanhund för att den ska gå bättre på tävlingsbanan och inte vara distraherad, men jag är inte förtjust i det. Allt för vår bekvämlighet och inte för djurets skull.
Hej!
Jag har dålig koll på läget men vet att under mina 20 år med egen hund har man tydligt märkt en ökning av kastrering både bland han- och tikhundsägare. Har ju läst och hört vilka fruktansvärda problem som kan uppstå vid livmoderinflammation.. Men det är ett stort beslut som kräver sin ”eftertanke”
Mimmi ändrade sig inte alls i sin personlighet och de hundar jag vet som har ändrat sin personlighet har blivit mer ”mysiga”. Har faktiskt aldrig hört talas om någon som har märkt en negativ förändring på hundens personlighet.
Åsa (svar på den första kommentaren):
Ha ha…en del av nackdelarna som du nämner behöver nog inte Soya oroa sig för :).
Längre ben hade väl bara gjort att hon kunde hävda sig bättre på hundkappbanorna 🙂 och dessutom är hon ju färdigvuxen som de lär inte växa mer.
Anlag för att bli tjock har hon verkligen inte och långpälsad är hon inte heller.
Skämt å sido…det tål att tänkas på….
Observera att det är 3 olika ”Åsa” som har svarat på detta inlägg :).
Själv lät jag kastrera min schäfer Ketty pga livmoderinflammation. Minns inte hur gammal hon var men hon var nog minst 2 år i alla fall.
Jag upplevde inga problem med henne efteråt- hon var precis som vanligt (otroligt snäll), åt som vanligt, såg ut som vanligt i hull och päls (mkt fin och blank) osv.
Vad gäller Soya har vi inga besvär av hennes löp egentligen.
Hon accepterar sitt tikskydd utan minsta problem, går ändå att ha lös utan att hon får för sig att sticka och vi har inte heller några hundar i närområdet som stör/ störs.
Jag märker inte heller på hennes sätt/ ork att hon löper- hon är precis som vanligt.
Sedan TROR jag till 99% att vi inte kommer att avla på henne och då vore det kanske smart att förebygga eventuella sjukdomar men samtidigt så ÄR det ju en operation man ”utsätter” hunden för- en operation som dessutom kostar ganska mycket ”bara för att”.
Trams.. Katter, hästar och smågrisar kastrerar vi utan att blinka. Varför skulle det vara värre att kastrera en hund? Visst är kastration av ett hondjur ett större ingrepp än på ett handjur, men det är ändå en rutinoperation. Jag är övertygad om att ett djur mår bättre om de slipper sina fortplantningsinstinkter.
Linda-amen to that:)
Jag tycker att det är individuellt om hunden ”skall” kastreras- hur beter sig Din hund? I USA tex kastreras allt, och vid mycket låg ålder. Det känns ju lite överdrivet tycker jag. Men en ständigt skendräktig tik tex hade ju jag låtit kastrera, och en hanhund som stressar sig fram genom tillvaron när det finns löptikar, eller om man har två hundar (tik och hane) som ej skall avlas på- detta brukar förr eller senare leda till ”olyckor”;-) och då står man inför valet att: 1)Ge abortspruta= ej så hälsosamt för tiken, 2) skaffa en valpkull= kanske inte bästa avelsmaterialet och säkert inte största kunskaperna heller om det gått till på ovanstående vis+ detta är ju också en risk för tiken (och valparna, hur föds de upp, var hamnar de?) på sitt sätt.
Det största problemet jag upplever med kastration är att tikarna (och hanarna, för den delen) blir för tjocka, och det ser jag mer som ett problem orsakat av djurägaren :-). Sedan tycker jag att det kanske är lite för lätt att uttala sig om att ”det är en rutinoperation”- visst, op utförs ofta, men en kastration av en tik är inte alltid helt enkel- alla individer har lite olika små anatomiska egenheter och det är stora kärl och korta äggstockskrös osv osv…blöder det så blöder det rejält och en ligaturglidning kan orsaka elände, man kan få en sårinfektion, man kan dö av narkosen…osv. Oftast går det ju bra, men som djurägare har man rätt att veta att det är en risk som man utsätter sin familjemedlem för.
Jag brukar aldrig avråda från kastration om djurägaren önskar detta, däremot så måste man informera om för- och nackdelar.
Hälsningar från en som trots allt hade kastrerat sin egen hund…
Jessica:
Alltid lika kul och bra att få en veterinärs syn på saken!
Jag ser ingen anledning till varför man inte ska kastrera en HANE – mycket av hundägandet i samhället hade varit LÅNGT enklare för samtliga inblandade om vi kastrerade lika rutinmässigt som andra länder. Men jag upplever att hanar ”lider” mer av sin uppdämda sexualitet än vad tikar gör, och där finns det en god anledning att kastrera oavsett vilket – det är dessutom ett minimalt ingrepp.
Tikar å andra sidan; så länge de inte lider av sina löp och ingen annan är besvärad så hade jag nog tvekat. Det ÄR trots allt en stor operation, en buköppning ÄR en stor operation, hur rutinmässig den än må vara.
Nu är alla våra hundar alltid kastrerade eftersom vi numer tar dem från olika shelter, min förra renrasiga tik kastrerades i samband med valpning, men jag skulle som sagt nog ändå tveka.
Av de som svarat hitills tycker jag nog mest som du Trasselkvast :)!
Har funderat, men inte kommit till något beslut när det gäller hundarna, Först och främst är det så dyrt. 🙁 Annars hade det varit lättare. Alla mina katter är kastrerade. Eftersom jag kommer från ”kattvärlden” där det inte är något konstigt med att kastrera katterna så blir jag ibland väldigt förvånad över hur vissa hundägare resonerar. Fast det kan ju bero på att det tidigare inte var tillåtet att kastrera hundar. konstigt tycker jag. Nu börjar det bli vanligare och djursjukhuset här har haft i alla fall en kampanj med kastrering av hundar. Sådana kampanjer har de ju varje år när det gäller katter.
Hälsningar
Görel
Görel:
Ja, jag minns hur otroligt ovanligt och jättekonstigt det var med kastrerade hanhundar när jag köpte min första hund. Tur att DET har ändrat sig i alla fall då det hjälpt många hanhundsägare!
Vi har ingen av våra hundar kastrerade, varken tikar eller hanar och då har vi ganska många hundar nu. Att säga att det förr eller senare leder till olyckor tycker jag är lite konstigt då det nog är vanligare att man har båda könen och det inte händer några olyckor…
Då vi har hanar som är tänkta att användas i avel så är inte kastraktion av dem ett alternativ och jag skulle nog inte göra det iallafall då vi inte har några problem med att de är hanar.
Tikarna skulle jag inte kastrera bara för att då det är en stor operation.
Att hänvisa till hästar tycker jag är lite galet för jag vet då ingen hästägare som tagit bort livmodern på sin häst. Och de brunstar ju betydligt oftare än en hund löper och det finns ston som är totalt odrägliga under sin brunst.
Bra synpunkt Anonym och jag håller helt med!
Trots att det finns ganska många ryttare som aktivt väljer bort ston vid inköp av häst hänsyftande till just stons IBLAND lite mer lynniga humör så kastreras ju inte dessa. Visst; kostnaden för detta skulle ju vida överstiga vad en dito för hund gör men ändå…
Hade man upplevt att det var så otroligt stora problem med stons brunst så hade det nog kommit diverse medel på marknaden som var mycket effektiva- inte bara diverse ”kryddor” (höll jag på att säga) förlåt….jag menar så klart ÖRTER med i alla fall för mig tveksam effekt.
Och jag hör för den delen inte alls lika ofta HUNDÄGARE som aktivt väljer bort tikar pga deras ”humör”.
Jag tänker inte kastrera i ”förebyggande” syfte, det är en för stor operation ifall tiken inte har några problem. Dessutom är Salukin väldigt känslig för narkos så bara det är en risk i sig. Om hon däremot är ständigt skendräktig eller mår dåligt av sina löp så skulle jag överväga det. Just nu märker jag inte så mkt av dem, jag kan bara inte åka till Limhamnsfältet…