Sitter och läser detta svar på en fråga om foderstillskott och även om svaret i sig inte är direkt något nytt under solen för mig (att nyttan är svårbedömd och individuell) så fastnade jag för detta stycke som jag tycker är väldigt intressant och som jag tror att få är medvetna om (jag var det inte i alla fall):
Man brukar tala om biotillgänglighet och då menar man hur mycket som utnjyttjas av det som tillförs, genom blodet eller genom munnen. När det gäller glukosamin så är biotillgängligheten hos människa 40 procent, hund 10 procent och hos häst 2,5 procent – om det tillförs genom munnen. Då behövs det antagligen stora mängder glukosamin till häst för att det ska ge effekt. Vissa tycker att deras hästar blir bättre medan andra inte ser någon skillnad.
Dels fick jag lära mig ett nytt ord; biotillgänglighet men blev också medveten om hur mycket det alltså kan skilja mellan tex häst, hund och människa.
Handlar det inte lite om den molekylära storleken i partiklarna i fodertillskottet?
Det har jag ocksa fattat det som, dvs att olika glukosaminpreparat ar olika tillgangliga, beroende pa molekylstorleken. Givetvis ar de mer biotillgangliga mycket mycket dyrare…
Intressant!
Väldigt intressant!
Något som också är värt att ta med sig är att väldigt få tillskottspreparat är vetenskapligt testade och sällan över en längre tid, så egentligen vet man inte hur eller om det påverkar hästen på andra sätt (både för stunden, men även i det långa loppet). Man bör tänka igenom både en och två gånger innan man väljer att börja utfodra med någon form av tillskott.
Många gånger kommer man långt med sunt träningsupplägg, bra foder och en kunnig veterinär för att förebygga ev. skador och dyl.
Tack för en bra och intressant blogg! 🙂
Håller helt med dig och gissar personligen att det mesta som säljs i butiker är att kasta pengarna i sjön. I bästa fall ofarligt och kissas ut och det enda som drabbas är plånboken.