Vi har ju hittills diskuterat exakt 100 olika samvetsfrågor och den idag handlar om eventuellt dåligt samvete mot din häst.
Det är inte helt ovanligt att hästägare vittnar om att det är svårt att få tiden med sitt djur att räcka till på olika vis och därför undrar jag idag:
Händer det att du får dåligt samvete gentemot din häst vad gäller att du tycker att du inte riktigt har den tiden du skulle vilja ha att rida/sköta den:
* Det händer i princip aldrig
* Det händer ibland
* Det händer ganska ofta
* Det händer FÖR ofta
Är du nöjd med hur du känner eller försöker du förändra något och i så fall vad och hur eller konstaterar du bara att ”det är så det är”?
Jag har ständigt dåligt samvete gentemot mina djur. När det gäller hästen har jag ju valt fullservice just för att plocka bort en timmes arbete om dagen – detta gör också att jag, om det kniper, kan låta bli att åka till stallet alls den dagen. Det är mycket skönt, men gör också att jag inte får lika mycket tid med henne som förut. Kan också, vid hög arbetsbelastning som just vid den här tiden på året, gör att min planering helt ställs på ända och hon får vila fler dagar än jag vill. Hatar det, och om jag någonsin avlade nyårslöften skulle ett kunna vara att jag skulle bortprioritera arbetet. Tyvärr funkar det ju inte riktigt så.
Hundarna – jag jobbar ju hemifrån mestadels och de är sällan ensamma. Men även där, vid hög arbetsbelastning blir promenaderna korta, och det är också en källa till dåligt samvete.
Tror man lider av det PUNKT som djurägare (och säkert också förälder). Det finns alltid något att ha dåligt samvete över. TID är vårt samhälles dyrbaraste valuta, och det är sällan den räcker till för någon.
Jag har faktiskt sällan dåligt samvete för det. Eventuellt hänger det ihop med att jag har hästarna hemma, jag umgås med dem flera gånger om dagen och har koll på att de mår bra. Sen kan jag förstås vara orolig för dem om arbetet drar ut på tiden och jag är borta mer än sådär 12 timmar, men jag vet ju att de har det bra, och på förra stället hade jag dessutom grannar som hade ett öga på dem konstant. Under hösten har jag däremot fått prioritera bort ridning för flytt och stallbygge. Det är lite tråkigt, men jag har inte dåligt samvete för det. Dessutom har jag trots att jag bara ridit ca 3 ggr/vecka gått framåt med den yngre hästen, och det är allt jag begär. Den äldre är ju dräktig, så hon har fått stå helt. Hon är inte den typen av häst som man tar ut och skrittar en runda på en gång i veckan.
Ja, jag känner ju att jag inte hinner med just nu att motionera tillräckligt. Men jag vet att hästarna har det bra på lösdriften.
Det händer i princip aldrig när det gäller hästen, då jag tycker att jag ger hästen all tid den behöver. Barnet däremot………..
Inte daligt samvete for hunden – han har det mycket bra och ar aldrig ensam da han ar en servicehund och far folja med overallt. Han far manga timmar ute varje dag da han dels ar ute med mig nar jag tar hand om hastarna, dels foljer med pa ridturerna och dels blir promenerad morgon, middag (pa jobbet, som ligger i ett vackert naturomrade vid en flod) och kvall, samt blir uttagen pa kisspauser pa jobbet ocksa.
Inte daligt samvete for att hastarna inte skulle ha det bra vad galler mat och utevistelse och sant, meeeen jag onskar jag hade tid och mojlighet att rida MYCKET mera. Men om jag prioriterade det mera sa skulle jag istallet ha daligt samvete for dottern, som redan faktiskt tror att jag tycker mera om hastarna an henne (sade hon nyligen… agh… mera daligt samvete an jag redan hade!). Omojlig ekvation som Trasselkvast sager!
Sen har jag daligt samvete att jag prioriterar hastarna/stallet over huset/stadning, vore skont om man pa nagot vis kunde hinna bada OCH inte forsumma dotter/hund/arbete/make…. 😀
Sa, kort svar: ja, alltid daligt samvete. Over nagot.
Jag har bestämt mig för att INTE ha dåligt samvete. Hästen har bra foder, daglig utevistelse och bor i ett bra stall, och hon blir riden och motionerad på ett vettigt sätt. Många hästar har det mkt sämre än så.
Det kan säkert låta som om jag är väldigt självgod men jag har verkligen bestämt mig en gång för alla att inte låta hästarna ge mig dåligt samvete. Det finns för mkt annat i livet som ger en det och att ha häst är ju ett beslut som jag själv fattat, jag håller på med dem för att de ger mitt liv ett mervärde och de får mig att må bra. Om jag skulle tillåta att mina stalltimmar dessutom gav mig dåligt samvete så är det ju helt bortkastat.
Jag har i princip aldrig dåligt samvete över tid tillbringad med hästen- detta har jag alltid prioriterat och jag har ju också stora möjligheter att göra det eftersom jag bara har mig själv att tänka på egentligen, läs: jag har inga barn (maken är vuxen och kan roa sig själv).
Jag reser aldrig bort i tjänsten, jobbar aldrig över eller har andra åtaganden som gör att jag inte kan lägga några timmar om dagen på stallbesök.
Detta med att KUNNA lägga den tid jag vill i stallet är ett högst medvetet val och i de förhållanden jag varit har jag varit extremt (över)tydlig med att hästen tar mycket tid.
Sedan tycker jag själv att jag är tämligen effektiv med mitt hästeri ändå och om jag jämför med många andra som har häst. Jag har ju tex väldigt nära till stallet vilket så klart sparar massor av tid och det är mycket sällan som jag bara ”är” i stallet, dvs umgås med stallkamrater tex utan att samtidigt GÖRA något.
Vad gäller min hund Soya kan jag ibland ha dåligt samvete för att jag och maken av olika anledningar inte har kunnat rasta henne så mycket som jag tycker att en hund ska rastas.
Det kan handla om dåligt väder eller rent ut sagt ork, själva TIDEN saknas mycket sällan då jag lever efter tanken att man hinner det man verkligen VILL hinna. Så i teorin skulle jag tex kunna gå ut och gå med Soya klockan 22.00 på kvällen men dels orkar jag inte göra det och dels är hon lika kvällstrött som jag och vill helst inte gå ut så sent.
Njaae inte mot hästen (arna) så värst, de har bra tillsammans i sin stora hage de dagar jag inte hinner motionera. Gentemot familjen desto mer, speciellt nu på vintern när allting tar åt helsicke för lång tid.
Nej väldigt sällan. Jag prioriterar honom högst på listan. (har varken barn eller sambo/pojkvän) Jag får snarare dåligt samvete för att jag går och dräller i stallet istället för att ta tag i tentaplugget….
Jag tycker själv att jag tar hand om min häst till punkt och pricka. Och om jag någon dag måste stressa i stallet så jag inte hinner mer än att säga hej och visitera honom lite snabbt, så lider han ju inte av det. Så länge han har mat och kompisar är han nöjd, han skiter ju i mig 😉
Jag har alltid dåligt samvete för mina djur. Även om jag vet att de mår bra och blir aktiverade. Jag ska genast anamma Lena Bs argument och sluta med det!
Det händer typ jämt, man ska inte ha fem hästar. Fast å andra sidan så vet jag att det mest är i mitt huvud för jag ger hästarna allt jag kan och att dom just nu haft en massa vila pga skitväder, det gör nog inte dom nånting egentligen då dom har det väldigt gott på sin lösdrift i flock och stor hage.
Hästen har jag ibland lite dåligt samvete för.
Jag hade önskat bättre och längre hagvistelse. Och nu på vintern är blir det dessutom mindre uteritter pga dåligt väder då jag hellre rider i ridhuset. (Evig blåst och regn)
Och det blir hunden oxå lidande av, han älskar våra uteritter.
Dåligt samvete har jag nog inte men man vill alltid vara där mer än (just) vad tiden räcker till. Hjälper till när dottern har mycket i skolan samt faktiskt vill träffa annat folk än stalltjejerna.. har en C-ponny så jag kan inte rida den men longerar/tömkör istället. Jobbar inom restaurang så mina tider följer ju inte direkt fastställt schema! Följer med dottern minst fyra ggr i veckan iaf ! Ja tid är vår dyrbaraste tillgång egentligen när man tänker.. Men utan jobb o ekonomi så spelar den ingen roll eftersom du helt enkelt inte har råd att spendera din tid på det man faktiskt vill..Dagens I-landsfråga och ett evigt ekorrhjul!
Har dåligt samvete för allt utanför hästarna. Hinner inte, Glömmer, skjuter upp osv bio, romantik, resa vad är det?? semester eller röda dagar eller social på storhelger = inte på många år. Hon jag lever med klagar inte, Hon är värre än mig. Men inför hästarna NEJ de har det oförskämt bra. JA ibland när man vet att man pressat ett par veckor för länge på säsongen och han/hon är hårt tävlad nu.
med 40 meter till stallet är det lätt hänt att man påväg till annat ändå hamnar där av en händelse, det vet man ju hur det slutar. Det andra blev inte av.
Instämmer med många. Jag har inget dåligt samvete med hästen, mer än att den nog skulle vilja vara ute dygnet runt. Jag har dåligt samvete för städningen hemma, sociala aktiviteter, att jag jobbar alldeles för mycket och att jag alltid är trött på kvällarna. Kanske blir man tröttare med åren, men jag är trött även på morgnarna. Jag tror att jag skulle må bra av att jobba 50%… då skulle jag hinna med allt. Då skulle jag inte ha råd att ha hästen i och för sig… Alltid dessa om och men. Det var dock skönt att läsa att det är fler som känner som jag.
Ja, jobbat mindre (eller INTE ALLS) hade jag tveklöst gjort om jag hade kunnat bibehålla den ekonomi jag har idag då jag behöver den för att bla kunna ha hästen på de villkor som råder nu och som jag inte vill rucka på.
Jag har aldrig förstått de som hävdar att de ”behöver” jobbet för att hålla sig sysselsatta- så är det verkligen inte för mig.
Obs, inte att förväxla med huruvida man trivs med jobbet eller ej utan om man behöver det för att fylla sin tid.
Och där skulle jag inte ha minsta problem, jag som har både hund och häst. Dessutom finns det ju mängder av ANDRA saker man kan göra förutom ägna sig åt djuren.