På tal om ett nyligen publicerat inlägg om katter undrar jag om ni, liksom jag PRATAR med era djur?
Och SVARAR ni också å deras vägnar :)?
Pratar ni bebis-språk eller låter ni som vanligt?
Ibland tänker jag att det är en himla tur att bara min man kan höra hur jag både pratar med Soya och svarar i hennes ställe, på bebisspråk så klart :).
Då är jag inte ens Birgitta 12 år utan på sin höjd som en 6-åring och det är ingen ände på varken min och hundens konversationer eller NIVÅN på dessa.
Ett milt exempel:
Jag: är du världens finaste hund Lilli?
Soya: ja mammi det är jag. Någon var tvungen att vara det och så blev det jag, jag kan inte hjälpa det….
Ja, ni fattar…..
För övrigt har jag också MASSOR av smeknamn på Soya och de skriftar också över tid.
Nu tycker jag mest om Lilli, precis när vi köpte henne tyckte jag att hon passade att kallas Mishi….
Hade ni hört alla namnen hade ni DEFINITIVT varit övertygade om att jag inte är helt vettig, det är jag säker på :).
HÄSTARNA har jag faktiskt nästan alltid skonat från både bebis-språk och en massa smeknamnsbyten och de pratar inte heller tillbaka :).
Visst pratar jag även med Vicke ”är du en buse?” men jag använder min vanliga röst och han svarar aldrig :).
Inte heller med katterna pratar jag bebis-språk och de svarar inte heller men pratar vanligt med dom gör jag ständigt ”hej mimmisar…håller ni på att dö av hunger era stackare” osv….
Men vad säger ni läsare: vågar ni bekänna er till de knäppas skara eller är jag ganska ensam om pratandet :)?
Jag är PRECIS som du och står för det 🙂 Jag pratar och resonerar med mina katter och jag tror de tycker om det. Ofta med bebisröst förstås. Det liksom bara faller sig så………… 🙂 Jag har 7 katter hemma så det blir mkt prat om allt möjligt !
Jag gör likadant med hästarna och kaninenar men precis som du, inte på ett riktigt lika barnsligt sätt kanske.
Hmm..jag gör det också…bara det att Hedwig oftast svarar med tysk brytning eller eventuellt låter hon som en förorättad dam från Östermalm..
Oh, ja! Och alla mina inackorderingshästar svarar med olika brytningar (någon svarar på kacklig engelska) och tonlägen och mina egna hästar har en egenhet att lägga till ordet ”faktiskt” i nästan varenda mening. -Jag är faktiskt fin, -jag tycker faktiskt det och -jag är faktiskt dressyrhäst! (om jag vill gå i en vattenpöl eller över ett dike el dyl)
Jag är störtlöjlig det vet jag, men det gååår inte att stoppa 😉
Jag pratar med alla mina djur (konstant) och alla djur har sin egen röst, alla djur jag nånsin har haft en relation till har haft en egen röst. Dock aldrig riktigt bäbisröst just.
Svarar tillbaka gör dom ganska sällan och då mest för att tala om för mig att jag är knäpp =P
Jag pratar mycket med mina husdjur, men de får svara själv och det gör de också. 😉 Hilda, min ena hund kan vara riktigt pratsjuk ibland, särskilt på kvällar och särskilt när hon vill att jag ska komma och lägga mig. Även när hon är avundssjuk och/eller när det är något som inte passar henne pratar hon mycket, rent av grälar, men vad hon säger har jag ingen aning om.
Mina siameskatter är också pratsjuka ibland, lite olika från individe till individ, just nu har jag bara en som pratar mycket och det är Cordelia. Siamesen har ju den egenheten att de pratar mycket. Har haft en katt som det lät som om hon sa: maaammaa! 🙂
Har upplevt det som at ju mer man pratar med djuren destu mer svarar de, fast Zahra är tyst, hon pratar mer med ögon, svans och hållning.