Idag var det träning för Christina som vanligt på tisdagarna och när den var slut tänkte jag som många gånger förut att den gick allt för fort.
Jag tycker oftast knappt att vi hinner börja- så är träningen slut.
Men ”tiden går fort när man har roligt” säger man ju och det hade nog varit värre om man hade suttit på hästen och tänkt ”är det inte slut snart” (som jag tänkte första gången jag tävlade Vicke ha ha ha).
Vi hann i alla fall med att fokusera på formen som har blivit mycket bättre sedan jag köpte djuret som då gärna släppte bettet och kröp ihop.
Idag fick jag göra uppresande tygeltag med yttertygeln de gånger näsan dippade men det är som sagt mycket bättre och jag har ett helt annat sug i tyglarna.
Jag fick också göra en mängd bakdelsvändningar och träna rakriktning i galopp innanför spåret och tja…sedan var lektionen i princip slut :).
I stallet flög fan i mig- troligen pga dagens blogginlägg om ”the catwhisperer” och jag slängde fram handen och klappade Skyggis rakt över ryggen…bara sådär.
Kanske fick hon en chock men mest troligt är hon nu….jag höll på att säga inriden…men vad ska man säga om katter…INVAND vid en mänsklig hand kanske?…och därför lät hos sig klappas.
Bra jobbat Marielle säger jag för det var precis samma sak med Hatten- jag kunde knappt röra honom utan en massa ojande från hans sida tills Marielle hade visat honom var skåpet skulle stå och sedan dess har han bara blivit tamare och tamare och är nu en spinnande liten boll när man lyfter upp honom :).
