Idag stod det hoppning på Vicke-Bickes schema och efter att ha nu hoppat honom….4 gånger är det väl (?) så måste jag säga att han är hur duktig som helst, i alla fall på den bebis-nivå vi befinner oss (än?).
Lite lustigt det där…jag köpte ju honom heeeelt ointresserad av hur han hoppade men ATT han hoppar på ett sätt som passar mig är ju verkligen roligt.
När jag säger ”passar mig” så menar jag att han hittills varit väldigt okomplicerad och ”bara” hoppat över det som jag har styrt emot samtidigt som han har gått med fin bjudning OCH varit lätt att reglera både framåt och bakåt- precis som en hopphäst ska vara :).
Detta kan så klart bero på att hinderna hittills varit mycket låga (max 90 cm) och helt ”otittiga”- hur han skulle reagera om jag plötsligt höjde en del och/ eller ställde fram annat än vanliga, traditionella bommar- det kan jag inte uttala mig om (än?).
Men ”so far so good” och det är så klart roligt och bra då jag inte är dummare än att jag är medveten om den RISK som det ändå innebär att hoppa ensam i ridhuset tidigt på morgonen.
Men dels VILL jag ha lugn och ro omkring mig när jag hoppar och dels är det inte så lyckat at dra fram hinder när andra rider så det får bli så här just nu i alla fall.