Denna dag inledde jag med hoppträning och eftersom jag inte behövde hasta iväg till jobbet kunde jag också ta mig tid att bygga mer än typ 2 hinder :).
Jag började med en klassiker och en av mina favoriter, en ”fem-femtio”- trav in och 5,5 meter till en oxer som jag höjde successivt till strax över metern.
När vi hade seglat över denna serie 3 gånger på den högsta höjden så fortsatte vi till…..
….en studs-serie bestående av 4 hinder som jag också höjde allt eftersom.
Studshinder får man ju vara lite försiktig med hur mycket man ska våga höja- hästen ska kunna hoppa med ett flyt och inte riskera att trassla in sig mitt i serien.
Vicke är ju så stor (måste mäta honom vid tillfälle….jag tror faktiskt han är större än de uppgivna 173 centimetrarna…) att han kan GÅ över många hinder om det skulle knipa men så vill jag så klart inte ”hoppa” utan det ska ske med en bra språngkurva och utgöra ett nyttigt jobb inte ”trams” :).
Hopphästen i egen hög person- med sina spetsöron riktade framåt precis som fotografen ville.
Soya måste ha läst det blogginlägg där jag klagade på hur otroligt störande hon kan vara när jag hopptränar (står framför och bakom hinderna tex) för idag fann hon för gott att bokstavligen gräva ner sig i en halmhög och bevittna våra stordåd därifrån. BRA DÄR Soya säger jag som nu slapp ha mer koncentration på min hund än på hoppningen.
