I ert inackorderingsstall har ni länge varit missnöjda över kvalitén på stråfodret (dammigt och ibland rent av mögligt) och ni har flera gånger pratat om detta i smågrupper och hur ni vill ta upp det på nästa hästägarmöte.
Det bestäms att när mötet ska äga rum så ska Stina framföra klagomålet men givetvis säga att det kommer från merparten av hästägarna, dvs att det inte bara är hon som tycker så.
När dagen för mötet infallet och Stina talar för majoriteten så som bestämts blir det en tryckt stämning och stallägaren kommer med diverse undanflykter och ursäkter som känns hur löjliga som helst.
Till slut frågar stallägaren väldigt argt om det är någon mer än Stina som tycker som hon gör och alla tittar TYSTA ner i bordet, INGEN säger något.
Hur reagerar DU:
* Jag hatar konflikter, blir lite rädd för stallägaren när jag ser hur arg han verkar och säger ingenting trots att jag vill stötta Stina.
* Jag säger ingenting men säger upp min stallplats då jag inte orkar med sådant här tjafs.
* Jag säger att jag håller med Stina eftersom jag hela tiden gjort just detta och vågar stå för min åsikt men jag blandar inte in övriga hästägare.
* Jag säger att jag håller med Stina och betonar dessutom att jag hört att flera andra också tyckt samma sak då vi diskuterat detta.
Jag hade gjort detta: * Jag säger att jag håller med Stina och betonar dessutom att jag hört att flera andra också tyckt samma sak då vi diskuterat detta.
Jag kommer ihåg för något år sedan på ett hästägarmöte där i princip alla hästägare var missnöjda med ridhustiderna och att schemat för ridhuset inte stämde så där kunde stå ledigt och så han man rida i en 20 min så blev man utslängd för det var lektion. Jag tog upp punkten på mötet och berättade för ridskolechefen hur det var, hon kom med bortförklaringar och frågade om det var fler som upplevde detta som ett problem. Och kan du tänka dig! Av 20 st i vanliga fall klagande hästägare så var alla helt magiskt nöjda utom jag. 😉
Jag känner igen vartenda ord!
Jag har varit Stina vid minst 2 hästägarmöten och blivit totalt ”demolerad” utan ett ords stöttning från andra jag visste tyckte exakt som jag.
Vid det ena tillfället handlade det om mängden foder som ingick i stallhyran och det blev därefter så att jag var i princip den enda som köpte till mer stråfoder till min häst, de andra nöjde sig med att ge sina fullvuxna hästar 5 kg hö.
Efter dessa förnedringar insåg jag att jag inte ”kom någon vart” och bestämde mig för att i fortsättningen köra mina egna race och inte tro att andra skulle stötta mig när det väl gällde.
Har upplevt exakt samma sak i arbetslivet- folk har HELT andra åsikter i smågrupper men när chefen är närvarande är man knäpptyst och låtsas nöjd.
Jag tycker att jag har fått ta oförtjänt mycket verbalt stryk genom åren för att jag vågat ta upp sådant som jag vet att även andra tyckt så det är slut med det nu.
Världen är mycket mer full av fegisar än vad jag förstått tidigare och ”tillsammans är vi starka” är många gånger bara tomma ord. Tyvärr…..
Av någon anledning råkar jag alltid vara ”Stina” i sådana här situationer. Men skulle jag av någon händelse inte vara Stina hade jag nog uttalat mitt stöd direkt från början. När det gäller frågan om hur mycket hö som ingår – föreslg ni en rimlig hyreshöjning om det skulle ingå mer? Eg spelar det ju ingen roll om det ”ingår” eller om man måste ”köpa till”, det bör ju handla om ungefär samma pengar. Sen är det ju trist om folk inte köper tillräckligt med mat till sina hästar, men det borde väl vara hästägarens och inte stallägarens ansvar?
Det var inte KOSTNADEN för foder som diskuterades utan det rimliga/orimliga i att en vuxen häst ska livnära sig på 5 kg hö.
Jag blev totalt förlöjligad som ansåg att de flesta hästar behöver mer stråfoder än så- även när jag tog upp forskning, rön osv (tex detta med minst 1 kg stråfoder per 100 kilo häst osv).
Men det måste ju vara hästägarna som då tagit beslutet att deras hästar ska livnära sig på 5 kg hö? Om det hade ingått 0 kg hö i stallhyran, hade det då tolkats som att hästar inte behöver hö? Vad som ingår i stallhyran är väl en sak och vad hästarna ska äta en annan? Om det inte ingår utsläpp tolkar väl ingen det som att hästen inte behöver gå ut? Jag har så svårt att förstå att det skulle vara stallägaren som är problemet när folk fodrar för lite. Om det är stallkamraterna som idiotförklarar så är det ju tragiskt, men då är ju inte problemet stallägaren utan okunniga hästägare – och där är det ju tyvärr ofta svårt att tala om hur andra ska göra.
Jag kan förstå tanken bakom att låta det ingå 5 kg hö i stallhyran, så mycket behöver ju även den minsta ponny. Har man sen större hästar betalar man för vad de äter – 5 kg är en slags baslinje. Sen kanske det är mer pedagogiskt att ta separat betalt för fodret från första kilot.
Nu var det ju inte detta inlägget handlade om utan jag bara tog det som ett exempel men så här var det:
När jag stod på ridskolan stod det i vårt hyresavtal sedan många år tillbaka att det ingick 5 kilo hö och 5 kilo havre (!) i stallhyran.
Efter många år med detta system dristade jag mig till att lyfta frågan på ett hästägarmöte om man inte tex kunde välja att byta ut en del av havreransonen mot mer hö (något som många tyckte var en bra idé då vi diskuterade detta enskilt innan mötet) och det var då jag blev idiotförklarad av dåvarande ridskolechefen för att jag tyckte att 5 kilo hö var en för låg ranson till en vuxen häst.
Jag vidhåller än idag (detta var många år sedan) att det galna var:
1. Att offentligt förlöjliga en betalande kund för att denna framför forskningsrön som rör utfodring men framför allt och det som inlägget handlar om:
2. Att ”folk” är så himla fega att de inte vågar öppna munnen när det väl gäller OAVSETT om det nu gällde 5 kilo hö eller whatever. Om man tycker en sak när man pratar enskilt borde man väl kunna stå för samma åsikt vid ett stor-möte, eller?
Där håller jag med dig på både punkt 1 och 2!
Jag är också Stina-typen, men har lärt mig att ”bita mig i tungan” nu för tiden… Det behöver inte alltid vara jag som säger vad ”alla” tycker, och oftast (faktiskt) så är det någon annan som tar upp saken om jag inte gör det, och då är jag inte sen med att hålla med personen ifråga. Dvs jag skulle absolut säga att det tycker jag med och jag har hört flera tycka samma sak…
Ännu en Stina räcker upp handen. Jag hade såklart stöttat henne!
* Jag säger att jag håller med Stina och betonar dessutom att jag hört att flera andra också tyckt samma sak då vi diskuterat detta.
Jag hade förmodligen inte bara sagt att jag hört flera andra också tyckt samma utan även namngivit dem.
Fast man får i detta fall för mig anta att det inte gäller fodret. Jag hade aldrig väntat till ”nästa möte” om den så viktig sak.
Beroende på situation så outar jag de runt omkring mig eller inte men skulle verkligen inte låta Stina ta smällen. Jäkligt lågt. Jag har visserligen vissa konflikträdda drag, mest på grund av att det blir så jobbigt om jag har fel, men har även en rätt rejäl dos av Stina i mig också.
* Jag säger att jag håller med Stina eftersom jag hela tiden gjort just detta och vågar stå för min åsikt men jag blandar inte in övriga hästägare.
* Jag säger att jag håller med Stina och betonar dessutom att jag hört att flera andra också tyckt samma sak då vi diskuterat detta.
Jag har också varit Stina vid något tillfälle. Det har jag slutat med eftersom man alltid får ta smällen själv. Nu har jag iof bytt stall till ett mindre privatstall och där uppstår det inte så mkt konflikter. Men det är intressant med dina frågor.. Alla som svarar är av Stina typen 😉
Haha, ja, alla som svarar ar visst Stina, det har du ratt i!
Jag skulle inte varit Stina, for jag ar dov och hopplos i grupp-situationer. Sa jag skulle sakert upptackt i efterskott vad som hade hant, alternativt att jag suttit med pa motet och inte haft nagon aning om vad som skedde. Inte heller ar jag nagon ledartyp, sa jag skulle sakert ha klagat personligen till stallagare och sedan fixat det pa nagot satt eget – ar helt klart en ensamvarg och baste drang sjalv, da det ar enklare an att forsoka diskutera eller sitta med pa moten. Sa det fargar ju hur jag beter mig. OM jag visste vad som var pa gang sa skulle jag DEFINITIVT stottat Stina och papekat till de andra att de ju ocksa var med pa samma sida! Att lamna Stina i sticket skulle inte komma pa fraga.
Som sagt; intressant att alla som svarar här är Stina.
Antingen säger det något om mina läsare (kvinnor med skinn på näsan som vågar stå för sina åsikter oavsett) eller så svarar man som man ÖNSKAR att man hade agerat.
För jag har som sagt tyvärr i både häst och arbetsliv upplevt detta såååå många gånger (med fegisar som tittar ner i bordet när det hettar till) att jag inte tror att det har varit tillfälligheter.
Jag hoppas att jag skulle ha hållt med Stina, om jag hade blivit upprörd så hade jag nog även påpekat att det är flera som tycker så.
Men hade det gällt mögligt foder så hade jag sparkat bakut för länge sen och flyttat ifall det inte ändrades omedelbums.
Annars så håller jag mig borta från inakorderingsstall nu mer då jag avskyr allt tjaffs som ofta blir i dom.
Så härligt om världen varit befolkad av Stinor.
Men så är det inte. Det kan gärna tisslas och tasslas i stallgångarna, men när det gäller att stå upp för sin åsikt blir det tyst.
Jag har varit Stina förr, men arbetar aktivt med mig själv att inte vara det mer. Det finns för många fega människor som gärna uppviglar och puttar fram andra,
Jag väljer mina strider mkt noggrant numera.
Har ingen lust att bli betraktad som en bråkmakare.
Instämmer till 500 %- my words exactly!!!!
Det är precis så jag tycker att det många gånger är- jag är känd för att våga öppna munnen och det finns de som gärna vill utnyttja det för egna syften där de framstår som de goda och jag som den gnälliga/ bråkmakaren.
Minns att en person en gång ville att jag skulle framför DENNAS åsikter till en annan person med orden: ”Birgitta, du som vågar säga vad som helst till vem som helst” (inte sagt på ett positivt sätt…).
Jag gjorde det dock inte- det fick personen sköta själv (och gjorde det gissningsvis inte).
I detta fallet säger jag att jag håller med Stina och även hört de övriga säga det.
Jag har varit ”Stina” ett par gånger på olika arbetsplatser, det har jag slutat med av just den anledningen att man står där ensam när det väl gäller. Därmed inte sagt att jag nuförtiden håller tyst, dock för jag sällan andras talan utan säger vad jag tycker och då kan jag stå för det och behöver inte ha majoriteten med mig eller bli besviken på densamma.
De gånger på arbetsplatser jag har fört talan och andra varit tysta har jag verkligen påpekat det när de nästa gång har klagat om exakt samma sak. Det är som jag sa till en syrra på mitt jobb idag: -Ofta skapar ni era egna helveten, ta upp det och driv det framåt eller gilla läget.
Amen!
Även jag har varit Stina vid flera tillfällen. Har nu lärt mig att folk i allmänhet gärna vill tissla och tassla på kafferasten, men sällan vill stå upp för sin sak när det väl kommer till kritan.
Väljer mina strider mer noga nuförtiden, men är fortfarande inte rädd att säga vad jag tycker.