Redan när jag igår kväll såg väderleksprognosen för hela lördagen- konstant regn från fredag kväll till lördag eftermiddag bestämde jag mig; jag skulle INTE skritta ut som planerat utan löshoppa Vicke eftersom men skulle ordna detta på vår anläggning under förmiddagen.
För säkerhets skull skickade jag ett sms till Vickes fd ägare och frågade om han hade löshoppat förut och om det i så fall var något särskilt jag borde tänka på och när svaret kom att gossen visste vad han skulle göra och att han gjorde det bra 🙂 så spikade jag detta projekt.
Och nog visste Vicks vad han skulle göra :).
Jag kunde utan svårigheter hoppa honom ensam (utan medhjälpare) och även om jag kanske inte skulle ge hans teknik det absolut högsta betyget eftersom jag tycker att han hoppar en aningens flackt så var det fullständigt tillräckligt bra för att jag skulle vara mycket nöjd.
Vicke fick hoppa ganska många språng, flera runt 120 och rörde inte en bom och tänkte hela tiden framåt men var rädd om sig och på det kommer man mycket längre än om man har en flashig teknik men saknar den egentliga viljan och engagemanget att hoppa (som min Décima tex vars teknik var ypperlig).
Vi hade ett lågt hinder med vattenmatta under på ena långsidan, därefter 2 små hjälpkryss i svängen till andra långsidan och där var 3 hinder med ett galoppsprång mellan vardera uppställda.
Vicke hoppade som sagt utan några som helst problem; han fick hoppa det tredje hindret som både rättuppstående och oxer och även om han var lätt över så valde jag att inte höja mer och riskera ett bakslag- fingertoppskänslan tycker jag är att sluta medan hästen hoppar på topp och det ser man en del som misslyckas med.
Att hästen efter ett tag ska börja vägra, bryta ut, trava in mot hinderna för att den är trött eller har tappat intresset vill jag helst inte ska hända samtidigt som man ju ”måste” pressa hästarna liiite om det ska vara någon vits att löshoppa stärkande och för att så att säga spänna bågen.
När man börjar UTBILDA hästen kan man däremot hålla sig till små-hinder men när hästen väl kan hoppa ser i alla fall jag ingen riktig mening med att löshoppa en vettig häst på väldigt låga höjder.
Efter hoppningen och lite försök till fotografering 🙂 fick Vicke faktiskt gå in i stallet och inte ut i hagen igen- jag kände att han hade fått nog med regn på sig under de få timmar han redan hade stått ute.
Som tur var hade jag avtalat med en annan hästägare vars häst dessutom står i sjukhage eftersom den är konvalescent att jag kunde ta in även honom så det kändes skönt att lämna Vicke med sällskap men TORR.
Jag har nu faktiskt tagit in Vicke från hagen mer än en gång i förtid så att säga- jag som verkligen förespråkar utevistelse tycker ändå att det får vara någon måtta med hur länge hästarna ska stå i hällande ösregn och bara glo.
På de timmar jag var i stallet i morse/ förmiddags tror jag inte att jag såg en enda häst ta ett enda steg (helt sant…) i sina hagar-alla stod helt ihopkurade i regnet.
Att löshoppa vattenmatta kan verkligen rekommenderas.
Hästen introduceras på ett naturligt sätt för denna hindertyp och efter att nu ha sett en massa olika hästar (från 1,5 års ålder till erfarna ringrävar) hoppa vattenmatta är jag fullständigt övertygad om att det i den absoluta merparten av fallen då man har problem med vattenhinder beror på en rädd/ för försiktig ryttare.
Idag såg jag en 1,5 åring som bara hade löshoppat en gång tidigare flyga över mattan utan den minsta eftertanke och den gjorde det flera gånger i rad.
3 hinder i rad även om skärpan inte är den bästa.
Försök till att visa hur fin Vicke är i hullet just nu. Att han råkade bli halshuggen…tja…
…här är hela gossen i alla fall :)!
”Matte du fååååår inte fotografera mig har jag sagt”!
