Åter dags för Birgitta att förundras (har ni tänkt på hur ofta jag använder det ordet)!
En gammal vän berättade idag om en ny form av mobbing:
Om man vill visa att man tjurat ihop på någon plockar man helt sonika bort personen från sin vänlista på Facebook!
OBS! Detta är alltså inte bara ett fjortis-fenomen utan tillämpas även av VUXNA som någon form av markering och bestraffning!
Å ena sidan baxnar jag över denna bebis-nivå men å andra sidan är det skönt att till och med Birgitta, 12 år är riktigt mogen i jämförelse!
Mobbing? Handlar mer om att man känner sig oerhört besviken på personen i fråga och inte vill ha personen i sitt liv mer…
Fast personligen tycker jag att det är MOGNARE att säga detta rakt ut till personen och inte bara hoppas att denna ska ”fatta vinken” genom Facebook. Alla lever ju inte genom denna sida och noterar minsta lilla förändring och eventuella kommentarer slaviskt.
fast, det är väl som i verkliga livet, gillar man inte någon så umgås man inte helt enkelt? Måste man vara ”vän” med alla?
Är det något som görs för att manipulera någon så görs det ju inte bara på facebook utan över hela linjen och en anledning att fundera över hur mycket man ska ha med den personen att göra.
Jag har tagit bort en person från min vänlista, eftersom h*n var väldigt otrevlig mot mig och det inte är någon jag umgås med annars heller. Jag kan inte på något sätt se det som mobbing eller ”bestraffning” av personen ( så höga tankar har jag inte om mig själv *s*), utan helt för min egen skull, jag ville slippa se denne och önskar inte dela med mig av min profil till personen heller.
Jag ska kanske förtydliga mig lite:
Facebooks definition av ”vänner” tycker jag spänner över allt från folk man knappt vet vem dom är och till de man räknar som sina bästa vänner- så är det för mig i alla fall.
Av de över 100 personer jag har som ”vänner” finns allt möjligt folk, inte nödvändigtvis vänner i ordets rätta bemärkelse.
De jag i inlägget tycker är omogna är de ”riktiga” vännerna som man kanske känt i åratal.
Där vidhåller jag att det är fjantigt att avpollettera någon enbart via Facebook och hoppas att denna ska förstå piken.
Folk jag knappt känner skulle jag inte skänka en ytterligare tanke om de plötsligt tog bort mig (om jag ens skulle märka det).
Dom vänner jag har på fb som jag inte träffar irl kan jag ju inte bli ovän med, de vänner jag träffar och mot all förmodan skulle bli ovän med (är så pass vuxen att jag inte ofta blir ovän utan försöker lösa ev konflikter som uppstår)kan jag ju prata med ist. Om man blir vänner igen addar man varandra då på nytt?
Nä detta tycker jag är oerhört barnsligt och skulle aldrig få för mig att bete mig så fjortisaktigt!
Ja, jag tycker som sagt att det är urlarvigt.
Vännen som råkade ut för detta hade varit vän med person x i massor av år när det tydligen blev någon fnurra på tråden som min vän inte ens uppfattade som en fnurra.
Men tydligen uppfattade person x det på ett annat vis för när min vän skulle skicka ett meddelande till x via facebook (eftersom x är mycket aktiv där) upptäckte hon plötsligt att det inte gick just eftersom x tagit bort henne från vänlistan! Moget!
förstår kanske lite mer, även om det inte är något jag hört talas om eller ens förstår vitsen med.
Åsa:
”Vitsen” är väl någon form av markering antar jag?
Typ: ”du har varit dum och här är ditt straff”.
Förvånansvärt många verkar helt besatta av facebook och skriver inlägg om minsta fis de släppt flera gånger om dagen så i deras förvridna värld kan det säkert ses som ett straff att deras (fd) vänner inte längre kan följa vad de äter till middag, hur de känner sig i varje vaken stund på dygnet och annan högintressant fakta.
Hmm, jag rensade bort en del kontakter på min fb som jag egentligen inte kände eller hade något gemensamt med. Typ några som hade gått i samma skola som mig för ca 25-30 år sedan. Inte menat som mobbing men fanns liksom ingen anledning att ha dem kvar. Kanske var det lite oförskämt eftersom jag hade accepterat deras vänförfrågan en gång.
Anna:
Ska jag vara ärlig har jag haft samma funderingar (att ta bort folk) eftersom jag en gång i tiden exempelvis accepterade en massa vänförfrågningar från barn/ (= vi har inget gemensamt). Även andra personer ( ej vänner IRL) har jag haft lust att plocka bort av anledningen att jag bara blir irriterad av att läsa vilken smörja rent ut sagt de skriver på nätet.
Men jag har låtit bli hittills- bättre att inte läsa deras alser bara.
Sedan tror jag ingen av de jag hade plockat bort hade brytt sig det minsta men vem vet?
Å andra sidan hade jag inte brytt mig om dessa personer brydde sig (om du förstår vad jag menar)- har man ingen relation IRL får man kanske ändå förstå att facebook är vad det är är= bara en sida på nätet.
Oj, en bit av texten föll bort:
Ska stå:
”från barn/ ungdomar på den ridskola där jag tidigare stod uppstallad”
Jag blir så full i skratt av ditt inlägg! Jag har blivit Fb straffad så, fast jag märkte det inte ens…
*ryttarfikscrax*
Ha ha…ja, då fick inte ”straffet” önskad effekt på dig i alla fall :)!
Hrm…Jag förstår vad du menar med omoget beteende och ”bebis-nivå”, men i ärlighetens namn så framkallar Facebook de där dåliga sidorna hos människor.
Vad jag menar är att jag har fått en helt ny, och oftast negativ, syn på flera av mina vänner genom Facebook. All denna ”attention whoring” som förekommer får mig att spy. Jag har t.ex. vänner som är sambo eller gifta som tycks ha missat innovationen vi andra dödliga kallar för SMS. De för alltså privata konversationer (som alla kan läsa) på FB om t.ex. middagsförslag…
-älskling, vad ska vi äta idag?
-hej sötizzz…oxrullader på en bädd av kantarellsås serverat med pommes chataeu och haricots verts?
-nä, jag är så trött på att äta dyrt kött. kan vi inte bara göra amerikanska pannkakor?
-älskling, pancakes blir fucking great.
DÖÖÖÖÖÖ!!!
Vilket intresse har jag av att läsa om deras privata skitsnack som de hade kunnat sköta via telefon eller sms??
Jag har alltså problem med ”Attention Whores” och jag blev väldigt besviken på många jag känner när jag såg hur de betedde sig på nätet. Jag har ju i alla år varit lyckligt ovetandes om dessa människors mindre trevliga sidor.
Men givetvis handlar det inte bara om middagsförslag…det är ju allt från att uppdatera sin status tio ggr/dag med helt jävla onödig info…”jobbar”, ”är i duschen”, ”borstar tänderna” o.s.v. till att skriva otroligt pinsamma kommentarer för att ”locka till sig” empati, frågor och givetvis uppmärksamhet.
En tjej jag KÄNDE (klarade inte av att ha kontakt med henne efter att jag såg hennes FB-manér) uppdaterade sin status 10 ggr/dag med t.ex.
”Jag kommer aldrig att förlåta dig”, ”Fan, vad kul vi hade i lördags!!”, ”Är deppig idag” o.s.v.
…allt för att vi stackars läsare och låtsaskompisar skulle skriva ”Gumman, vad har hänt??”, ”Vad gjorde du i lördags?” och ”Gumman, vad har hääänt?”…i helvete heller jag skriver ngt sådant skit. Är man en sådan pajas förtjänar man sannolikt att vara deppig.
Det finns mer…jag stör mig på kvinnor/män som lägger upp foton på sig själv i bikini, underkläder…foton tagna med webcam (JISSES!!! VAD B), mobilfoton liggandes i sängen…så många meningslösa foton. Det handlar oftast om att visa upp tuttarna, den fantastiskt trimmade kroppen, tatueringarna, navel-piercingen, festsminkningen och Fan och hans moster. Attention whoring de luxe.
Kortfattat, jag hatar FB och därför är jag inte längre medlem. Jag hade kunnat skriva mkt, mkt, mkt mer än så här…men med risk för att bli en Attention Whore låter jag bli 😉