Sitter och läser ett intressant inlägg från en ponnymamma.
Som mamman är inne på behöver ju inte allt man gör för sina barn betraktas som ren curling- man kanske rent av gör allt möjligt i stallet för att man själv är genuint intresserad och VILL hjälpa till- även om man inte vill ha en egen häst eller ens rida som förälder.
Men nog tusan har jag sett även många curling-föräldrar passera revy genom åren och rent av blivit både beklämd och arg å deras vägnar.
Minns den bortskämda tonåringen som fick jättefin ponny, nytt släp i 100.000-kronors klassen och all utrustning som tänkas kunde och som, trots både allt detta OCH att det oftast gick väldigt bra för henne när hon tävlade kunde skälla ut sin medföljande mamma så att man stod bredvid och nästan skämdes- å bådas vägnar faktiskt.
Å flickans; för att hon var så ouppfostrad och å moderns för att hon enligt mig hade misslyckats så i sin uppfostran.
No way att mina barn skulle få gapa och skrika ostraffat på mig på detta vis- vare sig det var hemma eller på en offentlig plats.
Jag har också sett flera exempel på ponnyer/ hästar som helt klart hade sålts om barnet/ ungdomen fick bestämma men där föräldern genom sin curling har närt en förhoppning om att barnet inte ska tröttna helt och håller (vilket barnet till slut ändå gör eller säljer hästen den dagen barnet själv ska börja betala för hästen).
Nu har jag ju inga barn själv men jag är väldigt tveksam till huruvida något gott kan komma ur curlingen- det skulle möjligen vara att man, inbillar mig, kan få en väldigt tight och fin relation med sitt barn genom att tillbringa så mycket tid tillsammans.
Vad är era erfarenheter?
Känns igen…. Det räcker att man jämför 1991 med 2011 så är det stor skillnad…. I vissa fall, medan andra föräldrar är väldigt bra.
Tror knappast man får någon tajt och fin relation genom att lära barn att bära sig åt hur som helst och skämma bort dem. Den fina relationer får man väl snarast genom att ha hästeriet som en gemensam hobby, där båda delar på det roliga och arbetet, och respekterar både varandra och sig själva.
Hej!
Jag är curlad av mina föräldrar på många sätt. De sköter oftast stallet och servar mig och mina systrar. Jag rider ju så många och är otroligt tacksam för att dom gör detta för mig. Jag kan vara sur mm och det har hänt att mamma skickat in mig från ett ridpass och tagit hästen och gått till stallet. Många gånger har vi pratat om uppförande och vad som är ok och inte. Dåligt humör får inte gå ut över hästen tex.
På tävling så kan jag bli lite nervös och det är ju oftast då man säger nåt med ett tonfall man inte menar. Jag lovar jag får reda på det direkt.
Det jag vill säga är att visst jag är curlad men om jag inte skulle sköta mig i skolan, mot andra, mot djuren mm. så kommer hästarna att försvinna. Jag vet att dom menar det för nån gång har hästar lastats in och vi har åkt hem. Dåligt uppförande lönar sig inte hemma.
Jag är jätte tacksam för alla timmar min pappa gör i stallet och mamma som i vått och torrt står där vid ridbanan och tittar och hjälper till, kör på träning tävling och inte minst betalar. Jag och Moa som går i skolan har valt bort månadspeng mot träningar och vi får istället pengar om vi vill gå på bio disco eller så istället.
Kram Sandra AW
Vad glad jag blir av att läsa din kommentar Sandra. Tycker att både du och dina föräldrar resonerar oerhört vettigt på alla sätt och vis och du känns absolut inte som ett ”curlat barn” utan bara som någon som får klok hjälp av sina föräldrar där det behövs men samtidigt lägger ner oerhört mycket arbete själv.
Säger som nån krönikör (minns ej, orkar inte googla) skrev: problemet i världen är inte de barn som blir curlade utan snarare de som aldrig blir det. Sen hur smart det är att skapa små egocentriska monster är en sak, slår mest tillbaka på en själv.
Jag har lyckligtvis inte stött på så mycket av den sorten än inom ridsporten. Själv var jag kanske curlad, beroende på hur man ser det. Mamma ställde upp i vått och torrt för mig. Men jag fick inte några fina dyra hästar, ponnyerna var, (tyvärr), alla oinridna från början och någon egen transport hade vi inte. Har t o m fått rida till träningen, drygt en mil enkel väg, för att spara pengar då transport uthyrdes per timma.
Det som jag upplevt vanligare var jobbiga föräldrar som skällde på sina barn när det inte gått bra och var hetsiga på tävlingsplatserna.