Kort stalldag blev det idag- Vicke fick beta lite gräs medan jag borstade honom och sedan var det tack och hej i princip.
Men bara att jag nu har x antal dagar att förhålla mig till innan jag kan börja skritta, trava, galoppera och slutligen rida ”för fullt” gör att det känns lättare än på flera veckor-det är verkligen som ”man” säger; att ovissheten oftast är värst.
Nu kan jag i alla fall räkna ner dagarna och ”veta” när jag ska/ kan göra vad och famlar inte bara omkring i blindo.
