Här kommer en fråga från en bloggläsare som håller på att sätta igång sin häst efter flera månaders konvalescens:
”Min häst ska sättas igång mycket försiktigt efter att ha vilat i flera månader. Just nu får jag bara trava några hundra meter/ dag och tanken är att hästen ska gå för fullt först i juli/ augusti.
Problemet är att hästen, som helst bör ridas utomhus och rakt fram är väldigt pigg och det känns som att man bara väntar på en explosion. Han backar och reser sig och då hjälper inte kandaret.
Vetranquil gör honom knäppare och jag vill helst inte ge honom något eftersom han varit så fullproppad med medicin under tiden han var sjuk.”
Så vad säger ni läsare? Kan vi hjälpa denna ”stackars” hästägare så att hon inte riskerar sitt (och hästens) liv i onödan?
Mina spontana råd hade varit just a) Vetranquil och b) kandar eftersom jag vet att flera varit hjälpta av a och jag själv hjälptes av b (dock var a fullständigt verkningslöst på Kreon).
Min första tanke är just vetranquil och nästa tanke är hur länge de låtit det lugnande verka, min ena häst behövde ca 1 h innan effekt och den andra 20 min innan effekt. Sen jan vissa hästar sendtända på medlet men om man påpekar för veterinären att hästen inte tåler det så borde det finnas något liknade att testa 🙂
he hästen Fri het ja jag vet vad du tänker men när den springer så käner den sig fri och den är bottad
Usch vad svårt men angående betslingen så kan jag oftast tygla min även när hon blir riktigt rädd/vild om jag har på pelhambettet. Får inte samma effekt med kandaret…hon skulle galoppera all världens väg även med det om vi stötte på en älg tex.
Jag använder en tygel o delta.
Graman
Instämmer. Hjälpte mig mycket med Kreon.
Man ska nog tänka på hästens återhämtning, risker för skadans återkomst eller ny skada och den egna säkerheten före den personliga lite anti inställningen till sk ”medicin” och faktiskt använda lugnande de första gångerna. det är kanske det enda vettiga för bägges skull oavsett personlig inställning, det handlar om mer än ett personligt ställningstagande här.
tänk på det du som ställde frågan, var lite objektiv och saklig. inte personlig nu.
Jag hade bett om ett annat lugnande preparat och testat där. Om hästen redan varit full av medicin kanske två veckor till inte är så farligt?
Det är min galning det gäller… Nu har han två dagar i rad skött sig exemplariskt. Jag har ridit ut med en 19 årig högrangad häst och galningen har gått bakom den äldre som ingenting.
Märker ni att det är skillnad på vilka hästar ni rider ut med?
På Kreon hjälpte det till 2000 % att rida med vettigt sällskap- han var en HELT annan, i princip normal häst då.
Problemet var att ”få till det” med de i stallet som hade vettiga hästar- ett tag bara en hästägare som dessutom jobbade mycket oregelbundna tider.
Den hästen, äldre snällt sto som utstrålade verklig trygghet, funkade Kreon super med.
En gång red jag ut med ett sto som utstrålade motsatsen = stor osäkerhet och jag har aldrig önskat att en ridtur skulle ta slut så fort som då. Kreon påverkades absolut av den andra hästens osäkerhet och blev spänd och nervös.
Tänk vad galningarna kan lära oss hur de kommunicerar med varandra.
När jag skrittade min häst med senskada i flera månader fick jag tipset att testa öronproppar. Fungerade mycket bra.
Både öronproppar och skygglappar kan vara till hjälp på vissa hästar. Bra sällskap är ju oftast det som gör störst skillnad. Uppbetsling och hjälptyglar är ju väldigt individuellt vad som funkar bäst. Jag har också erfarenheten att Vetranquil kan behöva lång tid för att verka, upp till över en timme. Rider man iväg innan det fått effekt så hjälper det inte alls.
Jag hade inte ridit alls om jag var rädd för riskerna. Tömkört på raka spår (ja, man måste springa, men hellre det än att ligga i diket).
Jag tömkörde en hel del ute innan jag tappade Kreon med väldigt trist resultat (2 månader i sjukhage).
Idag tror jag att jag hade haft bättre håll på hästen uppsuttet än vid tömkörning. Hade jag inte vågat varken rida eller tömköra pga ”galen” häst hade jag lett den inspänd- MYCKET EFFEKTIVT.
Vårt skrittband är ovärderligt som igångsättning! Så rakt fram kan man knappast gå med hästen, som de går på bandet. Nu är det ju inte alla förunnat att ha ett sådant på sitt stall förstås…
Till skillnad från i skrittmaskin så går hästarna verkligen RAKT fram.
Just den modellen vi har tror jag inte lämpar sig för trav men har för mig att även sådana varianter finns.
Att ha med ”rätt” sällskap till hästen tycker jag gör oerhörd skillnad. Så försök att hitta en säker och trygg sällskapshäst när du rider ut.
Lycka till med igångsättningen!
Ja, ett skrittband hade verkligen varit perfekt vid igångsättning (sa hon som avskyr att skritta…..).
Har mycket positiva erfarenheter av att leda hästen något inspänd när de är alldeles tossiga! Sen ett snällt sällskap är ju heller aldrig fel! 🙂
Ja, vid närmare eftertanke känns detta som det absolut säkraste sättet att hantera en ”galen” häst- att leda den inspänd.
Då sitter man inte på och riskerar att ramla av samtidigt som man har bättre håll på hästen i ett grimskaft än en lång lina där man går bakom och riskerar att hästen far iväg efter en häftig bakutspark eller dylikt.
Dessutom riskerar man mindre OM man skulle tappa hästen i ett grimskaft än 2 långa linor som hästen kan trassla in sig i och fällas av.