Något som har förvånat mig flera gånger är hur tävlande ”vågar” kritisera dressyrdomare- både på Facebook och i olika blogginlägg.
Själv skriver jag aldrig någonsin en stavelse som skulle kunna tolkas som negativ på min blogg- jag vet ju hur otroligt lätt detta kan komma fram till berörd domare och det vill jag verkligen inte.
Det man inte kan säga till någons ansikte ska man inte heller skriva så att hela världen kan läsa och jag skulle inte heller drömma om att approacha en domare på plats och ifrågasätta/ kritisera bedömningen.
Idag är det ju världens baggis att kolla upp vem som har dömt en viss klass och som sagt: JAG vill inte skriva något som skulle kunna göra att denna person i framtiden får ett ont öga till just mig.
Och ja, ni kan hävda till död-dagar att domare är objektiva och inte ska påverkas av exempelvis sådant de eventuellt läser på bloggar men jag hävdar lika envist att man aldrig kan påverka i alla fall det undermedvetna och jag vill i alla fall inte chansa.
Alla domare har säkert en ambition att vara objektiva men som du skriver så är de bara människor. Skulle inte heller få för mig att kritisera en domare i min blogg. Lite är det ju så att den som sig leken ger får leken tåla och får man hela tiden dåliga poäng får man helt enkelt se till att rida bättre eller skaffa en bättre häst beroende på vad som är problemet. Om det nu är ett problem för en att man får dåliga poäng
Fast jag tror ju att de flesta domare får så pass mycket kritik i bloggar och liknande att det vore omöjligt för dem att ha onda ögat till samtliga…
Bra skrivet, just det där att kan man inte säga det öga mot öga ska man inte blogga/facebooka om det heller.
Och visst kan man skriva om folk på sin blogg/ Facebook som man inte vågar konfrontera IRL men då ska de i alla fall inte gå att identifiera tycker jag.
Jag skrev nyligen ett inlägg om kritik, i generella ordalag, men håller med dig, skulle aldrig få för mig att kritisera en domare offentligt. Eller skälla ut landslagsledningen som unge herr Zetterman gjorde i Ryttareliten. Det finns en del personer man måste hålla sig väl med om man vill komma framåt och nå toppen.
Jag förutsätter att alla domare vill göra en så bra och rättvis bedömning som de bara kan. Att vara helt objektiv är nog omöjligt. Visst händer det att man tycker att man blivit neddömd (och uppdömd men det händer inte lika ofta, inte enligt en själv i alla fall haha) och visst finns det domare jag tycker dömer sämre men det är liksom spelets regler bedömningssport är vad det är och enda sättet att påverka är ju att rida bättre. Lättare sagt än gjort men ändå bättre än att hänga ut enskilda domare.
Jag är själv domare och känner många andra domare. Det är ett roligt och lärorikt men inte alltid ett lätt uppdrag. Man måste tycka om att vara domare, för det är inte särskilt välbetalt, det tar ofta många timmar i ett kallt ridhus eller en stekhet och dammig bil, det kräver konstant fortbildning och så vidare. Vill man ha ett lukrativt extraknäck är inte domarrollen något att satsa på. 🙂 Det är också ganska svårt att vara domare, inte bara när det gäller inlärningen av det tekniska och träningen av ögat. Det kan också vara litet jobbigt att hela tiden hålla rollerna isär – ryttare, domare, klubbkamrat osv. och visst kan det svida när man får ”onda ögat” av ryttare eller deras anhöriga. Det krävs litet skinn på näsan då. Jag upplever att just den biten blivit lättare med tiden.
Jag tycker att det är jätteviktigt att vara objektiv och professionell som domare, av flera skäl. Först och främst för att man vill känna en tillfredsställelse av att göra ett bra jobb, men förstås också för att man vill att ryttarna ska uppleva att de får ett rättvist och informativt ”kvitto” på hur de ligger till i förhållande till andra, eller på vägen mot det mål de har med sin ridning. Eftersom man som domare är eller har varit tävlingsryttare själv är det inte alls svårt att sätta sig in i den tävlandes roll. Ryttarna har investerat massvis med tid och pengar för att komma till tävling, och det är klart att man som ryttare vill ha en rättvis poäng och ett informativt och konstruktivt protokoll. Ibland är det riktigt tajt med tiden och då kanske det inte blir så informativt som man önskar, det kan kännas litet tråkigt. Just den biten är ju den konstruktiva/formativa länken till ryttaren och dess tränare.
Vad gäller risken att göra bort sig inför en domare så tror jag att den är överskattad. Det känns lika viktigt att vara rättvis oavsett vem som rider. Jag tror inte att jag skulle vara hårdare mot en person som hade kritiserat mig öppet eller på omvägar – även om jag kanske inte skulle välja den personen som min bästa kompis i framtiden. Tvärtom blir man väl ännu mer angelägen om att visa att man kan sin sak då. Jag bor i Norrland och kan inte tala för övriga landet, men jag tycker nog att vi är uppe i norr är ganska snälla mot varandra. Det är ytterst ytterst sällan jag ser att någon skrivit något kritiskt en domare på bloggar eller facebook, vilket jag tycker är bra.
Sen är det säkert en massa snack hit och dit ändå då och då, det är mänskligt och det känns inte så farligt. Vad jag försöker säga till andra ryttare när diskussioner om bedömningar uppstår är att de ska komma ihåg att även domaren är under bedömning under en dressyrtävling – alla vill visa att de kan sin sak. Jag tror inte heller att det finns någon domare vill sätta låga poäng eller känner sig det minsta glad om någon misslyckas på banan. Tvärtom så vet vi hur svårt det är att rida och tävla. Det bästa som finns är att se fina prestationer och få ge fina poäng! Extra roligt är det om det är till ett ekipage som tidigare kanske inte presterat så bra, men som har tagit till sig kritik, tränat, kommit tillbaka och höjt sig eller eller flera snäpp.
Så trevligt att läsa hur en domare ser på saken! Tack för informativ kommentar!
Så intressant att även höra vad en domare tycker.
Just det att även en domare är under en bedömning har jag aldrig tänkt på
tack vad bra, det var litet skönt att få skriva av sig, även om jag kanske borde ha läst igenom texten innan och snyggat till det språkliga litet.
Jag ser också att jag använt ordet ”kritik” ganska slarvigt. Kritik behöver ju inte vara något dåligt – när jag skrev om domarens kritik till ryttaren så menar jag förstås konstruktiv kritik, och den kritik jag inte tyckte var så bra, dvs den på bloggar osv, är ju sådan som inte är så konstruktiv. Men det kanske framgick ändå. 🙂