Folk fortsätter faktiskt att höra av sig om foderhästar och jag märker att det faktum att jag redan HAR en häst har gjort mig mycket mer laidback än då jag stod hästlös.
Nu skenar inte fantasin genast iväg med mig och jag vill inte heller kasta mig in i bilen för att genast provrida det som ofta beskrivs som i princip Guds gåva till (rid)mänskligheten.
Nej, nu vill jag till att börja med i alla fall se film på tilltänkta objekt och jag har också varit ärlig och presenterat mig SJÄLV genom bloggen. Läser man i den bör man ju få ett hum om vad jag är för en person som ryttare och hästägare och jag har ju också publicerat flera ridfilmer över tid.
Ärlighet varar längst enligt mig och man besparar också båda parter tid, pengar och huvudbry om man kör med öppna kort.
Att man sedan har olika preferenser, krav och uppfattningar kring hästar och ridning är tyvärr ofrånkomligt.
Skulle alla annonser stämma rent objektivt hade jag inte kunnat välja mig mätt på alla 100.000-kronorshästar som svävar fram med fantastiska gångarter, som är jättelättlärda och i största allmänhet svårklassämnen.
Vis av andras och egna erfarenheter vet jag att man måste sålla ohyggligt bland superlativen, vi hästägare har i allmänhet en otrolig förmåga att överskatta våra hästars förmåga och också ha ”tusen” bortförklaringar till varför hästen inte är längre kommen, inte har lyckats bättre på tävlingsbanorna osv.
På tal om något heeelt annat är jag nu ute och går med hunden och skriver detta inlägg samtidigt!
Visst är både tekniken och en kvinnas simultankapacitet fantastisk!
