Nu sticker jag kanske ut hakan lite med rubrikens fråga men jag undrar verkligen!
Ibland när exempelvis dressyr- eller hopptävlande (lure-coursing med för den delen) diskuteras och det framförs kritik av olika slag mot tävlingen så finns det alltid de som i stället för att försöka ta till sig kritiken (om den är befogad) direkt kontrar med:
”ni/ vi får i alla fall vara tacksamma över att det finns folk som vill arbeta obetalt på sin fritid med att vara funktionärer så att ni/ vi som tävlar kan göra detta”.
Och det är här min fråga kommer: måste vi vara tacksamma och i så fall varför?
Jag skulle också kunna kontra lika dumt och svara:
”ni funktionärer får vara tacksamma över att det finns folk som vill tävla så att ni har något att göra på er fritid”.
För i min värld så funkar det inte så att jag för en sekund tror att någon funktionär är just funktionär för att göra mig eller mina medtävlare nöjda medan man själv egentligen önskade att man var någon annanstans. Sådant kallas korkad eller martyr (och då får man banne mig skylla sig själv).
Nej, jag måste förutsätta att man är funktionär för att man själv vill detta, att det ger en själv något.
Så jag tänker inte gå omkring och vara tacksam och aldrig säga ett pip om jag tycker att något kunde förbättras eller rent av fungerar dåligt- säger man aldrig något finns det inte heller möjlighet till förändring.
Hmm, både ja och nej. Det finns gott om klubbar som tillämpar en tvingande praxis att alla som är medlemmar måste ställa upp som ex funktionärer. När sonen spelade i Mif fick vi en lista när vi skulle göra vad..(stå i cafeterian, stå i utvisningsbåset, vara speaker, tidtagare etc) och om vi inte kunde dessa datum var det upp till oss själva att byta med någon annan förälder. Alla var nog inte odelat positiva till detta upplägg men för min del är det ok. Om jag engagerar mig i en klubb, en sport el dyl vet jag någonstans att man inte bara kan få utan måste också ge. Tacksamma behöver ingen vara för min del för jag gör det så gärna.. likaså är jag gärna tävlingsfunktionär åt ridklubben -där vi är engagerade, anser att det är så föreningslivet funkar, men alla är tack o lov inte som jag…=))
Du har rätt, det finns de klubbar som ”tvingar” sina medlemmar till diverse gratisjobb.
Skulle personligen troligen byta klubb om det blev så i min klubb- HATAR tvång- det blir aldrig bra!
Fast om man VET förutsättningarna (tvånget) INNAN man blir medlem i en klubb tycker jag också att det är fel att gnälla i efterhand- man går ju med frivilligt och vet vad som gäller.
DESSUTOM!!! så sköts det oftast USELT ute på tävlingsplatserna. Jag är minst sagt besviken på hur arrangörerna tänker när de arrangerar en tävling! Kommer ett inlägg om detta snart på min blogg! Och ja – jag håller med dig Birgitta, de ska väl för tusan vara tacksamma för att vi vill komma och tävla! Annars hade de stått där utan några tävlingsekipage och HUR roligt hade det varit????????
Är det något speciellt du tänker på Liv när du skriver att ”tävlingsplatserna oftast sköts uselt”?
För övrigt är det ju FRIVILLIGT att anordna tävlingar och mig veterligt finns det ingen som gör detta GRATIS utan vi som tävlar får betala för att starta.
Hur mycket man sedan ”tjänar” på tävlingar kan säkert också variera oerhört beroende på antal startande, nivå på tävlingen, prispengar, sponsorer osv men åter igen: DET ÄR FRIVILLIGT!
Jag ska nämna några:
– Avsaknaden av speaker
– Avsaknaden av ringmaster
– Avsaknaden av någon som ser till att förätta prisutdelning och tydligt och klart meddela samtliga invovlverade om detta.
Usch och fy!
Ha,ha Birgitta, nu sticker du verkligen ut hakan! ;o)
Som tävlande dressyrryttare tycker jag absolut att man ska vara tacksam över att det arrangeras tävlingar. Främst pga att det är oerhört tidskrävande, slitigt och ger mycket lite (om ens något) ekonomiskt överskott för den arrangerande klubben (om vi nu pratar om lokal/regional nivå).
De allra flesta ridklubbar i sverige drivs ideellt vilket innebär att all verksamhet måste skötas av medlemmarna (bortsett från ridskoleverksamhet som naturligtvis har avlönad personal), på deras fritid och utan ersättning.
Om vi inte hade ideella föreningar tror jag inte att många skulle ha råd att tävla dressyr.
Man ska naturligtvis inte se det som ett tvång att anordna tävlingar (även om det ju är det nuförtiden om man vill kunna lösa licenser i klubben) utan som en rolig och givande aktivitet där alla hjälps åt. Som tävlingsryttare borde man se det som en självklarhet att vara med som funktionär vid hemmatävling och på så vis dra sitt strå till stacken.
Det är ju inte så att folk offrar sin fritid som tävlingsfunktionär för sitt eget höga nöjes skull och för att de inte har något annat liv. Så visst sjutton ska man, som tävlingsryttare, vara tacksam!
Därmed inte sagt att tacksamheten ska hindra framförande av kritik. För hur det än är så finns det alltid utrymme för förbättring och alla tävlingsarrangörer borde givetvis uppskatta konstruktiv kritik från ryttarna.
/Lisa
Kloka synpunkter Lisa.
Det är väl främst det jag vänder mig emot, resonemanget att den som vill klaga/ framföra synpunkter BARA ska vara tyst och just TACKSAM.
Vill man klaga tycker jag definitivt att man bara ska vara tyst och tacksam. Vill man däremot framföra konstruktiv kritik borde man givetvis vara välkommen.
Tävlingsdagen är ingen lek för en arrangör, många nervösa ryttare (och föräldrar) uppför sig illa på tävlingsplatsen och går hårt åt funktionärerna. Många trötta, slitna funktionärer (som har jobbat alldeles för många timmar för att det är så få som ställer upp och hjälper till med förberedelser och under tävlingsdagen) uppför sig illa och kan vara snarstuckna mot ryttarna.
Det finns inga ursäkter för vare sig det ena eller det andra utan det ligger på allas ansvar (ryttare, medhjälpare och funktionärer)att ha med sig en positiv och ödmjuk inställning till tävlingsplatsen. Det är då tävlandet blir som bäst för alla!
/Lisa
Förresten Birgitta – du nämnde aldrig vad det är som du irriterar dig på (exempelvis) ute på tävlingsplatsen! Vore intressant höra!
Det var inte mig själv jag avsåg när jag skrev om att kritisera tävlingar.
Jag är ytterst sällan gnällig när jag är på tävling, är van vid det mesta :-).
Däremot kan jag reta mig på andra tävlandes beteende (egoistiskt på olika vis) men det är ju knappast arrangörens fel.
Det viktigaste för mig är nästan bra underlag att rida på och det tycker jag att de flesta arrangörer numera tillgodoser.
Ha ha – nu tycker jag att hela ditt inlägg föll på den här kommentaren. Plötsligt var det inte arrangörens fel. Nåja, jag kanske har tolkat fel. Skit sak samma! Jag kan tycka att vissa saker (som till exempel speakeranordning med i princip totalt ohörbar volym) borde vara rätt självklara. I övrigt håller jag självklart med Lisa (och även dig) det är ju ett superarbete att arrangera en tävling och jag förstår verkligen att man måste tvinga folk till att hjälpa till. Annars är det bara några få (och tyvärr samma hela tiden) eldsjälar som alltid ställer upp. För övrigt är jag verkligen inte heller någon som gnäller, har aldrig någonsin yppat ett negativt ord på en tävlingsplats, just på grund av att jag vet hur många som jobbar ideellt bakom ett sådant arrangemang. (Jag har själv varit funktionär i tusen år). MEN – jag vidhåller; en tillfredsställande speakeranordning vore önskvärt! Tack för ordet!
Även om just inte JAG klagar/ har synpunkter speciellt ofta (men det kan hända) så HÖR jag ofta kommentarer som ”vi ska vara tacksamma…..” och det var DET ursprungsinlägget handlade om. Och inte bara vad gäller dressyrtävlingar utan även tävlingar i hoppning och lite coursing (som jag också har erfarenhet från).
Ska givetvis stå LURE COURSING!
Jag har vid två tillfällen varit sk tävlingsarrangör, dock inte tävlingsledare men sekretariatsansvarig. Min lilla erfarenhet säger mig att inom ridsporten är det svårt att få funktionärer framförallt i klubbar där man inte också har uppstallning eller ridskola. Har man ex ridskola så finns det ju en uppsjö av glada, entusiastiska ponnybarn som inget hellre gör än fixar kring en tävling.. men de vuxna är svåra att locka till sig under en tävlingsdag..
Jag anser också att det är oerhört stor skillnad att arrangera ponnytävlingar (vilket det varit i mina två fall) och storhästtävlingar. På ponnytävlingar finns alltid en ponnymamma som agerar coach, ringmaster och privatspeaker till barnet som tävlar, det är inte så kanske om man är på storhästtävling och kommer helt själv med sin häst. Då förstår jag att man behöver mkt mer stöttning av funktionärer (åtminstone inbillar jag mig det) En bra tävlingsarrangör, för mig, håller tiderna, ser till att det hela tiden finns uppdaterade startlistor, att arrangörerna är snabba med protokollen och att visa resultaten, tydlig prisutdelning och att det finns folk att fråga om allt dvs bra ringmasters/banpersonal/tävlingsledare/överdomare + en god cafeteria!! Kör man på två dressyrbanor, som vi gjorde är det inte helt lätt med speaker eftersom det då ibland uppstår förvirring.
Man har också ett ansvar som tävlande dvs att man håller tiderna dels för själva tävlingen men att man finns på plats även till framridningen.
Som parentes kan jag då nämna att i Mif Redhawks, där sonen spelade hockey under 11 års tid talade man från föreningens sida tydligt om att man skulle vara himla tacksam över att få spela i laget och representera Mif Redhawks. Att vara funktionär på deras matcher var få förunnat och en självklarhet. De var också oerhört tydliga med att tala om att de var en elitsatsande klubb och ville man inte vara med och ställa upp på deras villkor så fanns det 100-tals som stod på kö och som inget hellre ville.. Take it or leave it..
Jag tror ibland att ridklubbarna är för dåliga på att dels kräva och dels tala om för medlemmarna när de löser medlemskap – att i den här klubben bygger det på att alla ställer upp som funktionär på minst en tävling per år..
Arrangerar man inga tävlingar (ex pga om ingen ställer upp som funktionär) så får man inte utfärda tävlingslicenser som klubb och vem vill då vara med i den klubben?
Tja… Jag kan tycka att en ÖMSESIDIG tacksamhet kan vara på sin plats! JAG är tacksam över att klubbarna anordnar tävlingar (som är ett sätt för klubben att marknadsföra sig på) och klubben bör vara tacksam över att vi tävlande gärna kommer dit! Bra, trevligt och enkelt va! 🙂
Här i Stockholm, och på de större nationella tävlingar jag bevistat i övriga landet, har det alltid varit bra ur nästan alla aspekter. Jag har ytterst sällan något att klaga på! Det som jag kan känna mig gnällig över är långt mellan transport och tävlingsplats som det är på enstaka platser, men det är ju knappast nåt arrangören gör med flit utan omständigheter som kräver detta.
Mumma:
Där tar du upp en viktig sak: TYDLIGHET!
Min erfarenhet är att de hund och hästklubbar där jag varit/ är medlem har varit aldeles för otydliga med VAD SOM FÖRVÄNTAS av medlemmen (om det nu förväntas något).
Vissa (framför allt de som varit medlemmar i måååånga år- ”inventarierna”) älskar att spela martyrer och ondgöra sig över ANDRA som inte är lika benägna att hjälpa till men ohjälpsamheten behöver inte bara bero på lathet utan kan även bero på okunskap (vill de ha min hjälp, vilken hjälp behövs, vad är ett krav osv).
I klubbar/ grupper/ stall/ wherever där det saknas TYDLIGA REGLER/KRAV skapas det lätt både informella ledare och informella regler som egentligen kanske inte är sanktionerade av den/de som de facto bestämmer.
Jag vill inte ha pekpinnar från andra medlemmar om att jag gör si eller så, är lat eller vad nu de tycker är felet med mig utan jag vill ha tydlighet från den som gett mig medlemskapet!