Idag både började och slutade jag ridpasset med att träna på att variera tempot i galoppen, något jag ofta glömmer bort.
Men på tävling tycker jag att man ofta ser just denna brist- inte så mycket hos mig kanske (om jag får säga det själv) men hos många andra. Man ser ibland ingen som helst skillnad mellan arbets och mellangalopp och detta ska ju visas i så gott som alla program, även i de lättaste klasserna.
En övning som vi gjorde hos Ebba sist och som jag också tränade på idag var att göra 3 stycken 10-metersvolter på långsidan och verkligen se till att ha hästen rak däremellan och även att rida noga genom hörnpasseringarna och inte bara fortsätta med lite halvt-om-halvt inåtställd och böjd häst efter den sista volten.
Kunde som så ofta konstatera att när Archie går som sämst på hacket ser han säkert inte klok ut- rak som en planka även när han ska vara böjd och ”med” medan han, när han går som bäst känns minst lika bra som på tränset- i jättebra form, med bjudning och hur följsam som helst.
Jag är glad att jag kan använda mig av denna betsling i alla situationer- dels sparar det hästens mun och tänder (tandläkare Torbjörn Lundström är ju en stor förespråkare av att man ska byta både betsling och nosgrimma ofta- gärna flera gånger i veckan) och dels kan det ju faktiskt hända något med hästen som gör att man inte kan ha bett i munnen på den ett kortare eller längre tag. Tänk då vad trist att behöva ställa av hästen ”bara” pga detta eller att då börja joxa med andra nödlösningar.
Hoppningen gick bättre än förra veckan- jag som dels bara tränar en gång i veckan nu och dels inte är lika tuff som i unga dagar (måste ju dessutom tänka på att jag är ensam i ridhuset = ingen som hittar mig på flera timmar om det skulle hända något) har insett att det bästa är att hoppa ”tillrättalagda” serier som exempelvis den nedan:
3 studs-hinder, därefter 1 galoppsprång till en oxer och sedan ytterligare 3 galoppsprång till nästa oxer.
Hoppade även linjen nedan: oxern och därefter ”flagghindret” ganska många galoppsprång (räknade aldrig) längre fram.
När vi hade ridit färdigt och även skrittat ut med lilla Soya (som numera helst ligger på min jacka i en stol och tittar på när jag rider- som en regissör ungefär) så gick vi in i stallet där Archie stannade till och tittade in i Rockys box.
Jag undrade varför och kikade också in och fick då se gangstern ligga så här avslappnat.
Då var han inte lika kaxig som när han stegrar så flott över staketen mot sin lika ”störiga” kompis Arch.
