Inte jag i alla fall….
När jag var och tävlade för ett tag sedan råkade jag höra en konversation mellan två ryttare.
Den ena berättade på tal om sin tränare att denna hade benämnt en annan elev som pausfågel, dvs ett ekipage som man inte behövde lägga så mycket krut på utan bara kunde låta rida omkring lite hur som haver.
Jag måste säga att jag blev helt förskräckt!
Både kring resonemanget i sig (förfärligt) och nästan ännu värre att man inte ens skäms för att medge hur man behandlar vissa av sina elever.
Jag hade själv en tränare för ”tusen år sedan” där jag efter ett tag började känna mig som en pausfågel.
Tränaren började exempelvis sätta i system att komma för sent utan att därefter dra över lektionen med motsvarande tid. Den sena ankomsten, som förvisso kan drabba alla någon gång, kommenterades aldrig (en ursäkt hade varit på plats anser jag) och att betala en på den tiden väldigt hög tränar och ridhusavgift för 30 i stället för 45 minuters undervisning var i alla fall inte jag intresserad av i det långa loppet.
Men då tackade jag för mig (fast jag sa aldrig tack faktiskt) och valde att lägga mina tusentals skattade kronor i en mer motiverad tränares ficka!
Härlig blogg du har=)
Tack!
det där är nog vanligare än man tror tyvärr.
Sen beror det kanske lite på varför någon blir en ”pausfågel” om det är för att tränaren av någon anledning inte gillar personen, hästen whatever eller om det är någon som aldrig tränar mellan ridpassen och bara vill höra hur duktiga de är (finns förvånansvärt gott om dem också). Fast då tycker JAG att man som tränare säger ifrån, men å andra sidan har jag slutat leva på lektionerna 😉
Engagerade ryttare förtjänar dito tränare, oavsett nivå på ekipaget!