Den första decemberveckan har inte innehållit några större sensationer utan det mesta har, som vanligt, swischat förbi i en rasande fart.
Nu när tävlingssäsongen är slut tycker jag mig ha en klar plan för vad som måste förbättras innan det är dags att äntra dressyrarenorna igen och vi får väl se hur väl jag lyckas uppnå uppsatta mål.
Jag är ju inte mycket för att basunera ut mina framtidsplaner, kalla det skrockfullhet om ni vill, livet har ju på gott och ont en förmåga att utveckla sig på helt andra sätt än man tänkt.
Men med tanke på de klasser jag ridit och de (inte så lysande) resultat vi uppnått behöver man kanske inte vara någon Einstein för att figga ut vad jag önskar få ut av kommande säsong.
Vicke har tränat på fint i veckan och svarat bra på min form-fokusering.
Även om den icke-optimala formen DELVIS beror på otillräcklig styrka tror jag att en minst lika stor anledning till att jag accepterat en för låg form helt enkelt har berott på att jag har tyckt att den har varit ”good enough” vilket den säkert är i LB men nästan inte i LA och definitivt inte i MSV C/B.
Så formen är till stor del mitt ”fel”, jag har inte jobbat med den tillräckligt mycket hemma och eftersom Vicke dessutom blir ÄNNU mer ”ihopkrupen” när han spänner sig på tävling så har det blivit som det har blivit, läs: påpekanden från flera domare.
Nåväl, nog tjatat om detta för nu- jag kommer säkert att få tillfälle att återkomma till detta ämne.
Under den gångna veckan har vi förutom att träna för Christina även varit hos X, vi har skrittat ut och ridit ut och så har det blivit en vilodag utan någon ridning alls.
Soyas provsvar på blodprovet vi tog veckan innan visade mycket bra värden så nu är det bara att hoppas att medicinen har en varaktig effekt.
Doggy fick träffa sin storpudelvän i söndags och jag och ägaren fick en chans att catcha up lite 🙂 .
Veckan avslutades med en julshow på anläggningen och jag gissar att majoriteten uppskattade den lika mycket som jag gjorde.
