Idag började jag jobba 7 och kunde sluta redan 15.30 vilket möjliggjorde en uteritt på eftermiddagen- det var nog någon månad sedan sist jag kunde rida ut efter jobbet.
Noterade glatt (observera ordvitsen) att mina mini-broddar gjorde hur stor skillnad som helst, Vicke kunde gå fullständigt obehindrat även där det var halt.
Vi fick ju några isiga dagar för flera veckor sedan och den enda av dessa dagar då jag fick för mig att skritta ut hann jag ångra mig många gånger om trots att Vicke var försiktig och jag red i ultrarapid- men då hade jag inte heller några broddar.
Idag gick det som sagt lätt att skritta och jag hann sitta och filosofera en del i sadeln.
Tänkte bland annat på det här med hur olika vi människor är; en del fullständigt absorberade av sig själva och andra med ett hjärta som även rymmer andra än de själva.
I måndags fick jag ett sms från en vän som ligger på sjukhus- denna ville gratulera till Vickes fina resultat i helgen.
Min första tanke var faktiskt ”skit i hästen…det ordnar sig med den och tänk på att bli FRISK i stället” men så klart var det mycket omtänksamt att kunna tänka på mig och mitt djur mitt i det egna eländet.
Snart har (väl???) hela vintern passerat men inte förrän idag kom jag på att jag faktiskt äger denna varma sadelsits, kanske för att vi diskuterat värmande plagg på bloggen?
Tja, även vi kan stoltsera med i alla fall en millimeter snö eller nåt…
Som synes är det verkligen inga jättebroddar som sitter i Vickes skor- tvärtom.
