Som ni vet har jag länge värjt mig mot att använda bloggen så som man ”ska”, dvs som en dagbok där jag berättar om minsta fis jag och alla i min närhet släppt à la ”intresseklubben antecknar”.
Nu har jag dock fallit till föga och ska väl framöver kanske inte berätta om just FISAR (och det antar jag att ni är tacksamma över) men om vad som händer på en daglig basis i mitt häst och hundliv.
Jag kommer INTE att sluta skriva mina vanliga debatt-inlägg och reflektioner över livet i allmänhet och hästar och hundar i synnerhet, tvärtom, så de nya blogginläggen åt dagsbokshållet får ni bara se som en bonus från min sida men som tydligen intresserar en del.
Vi kör väl igång direkt så här kommer rapport från dagens stallbesök:
Vaknade 04.15 och insåg att klockan skulle ringa om 15 minuter eftersom jag idag skulle motionera hästen innan arbetsdagens början.
Brydde mig inte om att invänta ringsignalen utan steg upp 04.25, klädde på mig och Soya och så körde vi iväg i mörker och blåst.
Strax innan 05.00 började jag min sedvanliga morgonfodring (fast den brukar ske 06.00) då 6 hästar förutom Arch får sitt kraftfoder och ensilage.
Ingen i vårt stall har tack och lov ”havre-mani”, tvärtom är det relativt små kraftfoderportioner som serveras och dessa får plats i en havreskopa som man kan sticka ner mellan boxvägg och galler så att man kan hälla fodret rakt ner i krubban utan att behöva gå in till hästarna. Fodringen tar med andra ord inte mer än 5 minuter så det är inget extra besvär för mig att fixa med precis.
Archie, som inte heller får något kraftfoder att tala om (lite skrammel i spannen och morötter som utfyllnad) hinner vanligtvis äta upp medan de andra fodras, jag blandar betfor till kvällen och tar fram kärra och grep så därefter får han gå ut på stallgången där han får sitt ensilage medan jag mockar, strör och fixar med täcket- samma rutin varje dag.
Klockan 05.40 var vi i ridhuset för det sedvanliga vecko-tömkörningspasset och vi började som vanligt med galoppdelen.
Archie är otroligt lätt att tömköra och han galopperar lätt så nära mig att jag kan dutta till honom med körpisken om jag vill. Jag tömkör också ofta med tömmarna släpande i marken och med en hand (!) och han bara traskar på hur fint som helst.
Efter galoppen fick Archie pusta lite medan jag bar fram cavallettihinderna och sedan började travarbetet över dessa.
Soya har verkligen ingen som helst koll eller respekt för Archie och vad vi sysslar med för rätt som det var så ställde hon sig framför cavallettina precis när Archie kom travande mot dom.
Mitt: ”AKTA DIG” hade inte såååå stor effekt på henne faktiskt och det är bara att inse att vi nog är lika blasé alla 3 för jag vet att Archie kommer att akta sig för HENNE, Soya vet detsamma och Archie…ja…han är som sagt otroligt snäll.
En stund senare ställde hon sig MELLAN cavallettina men då var hon faktiskt så snäll att hon sprang vidare när hon såg att Archie kom travande mot dom.
Ja, jag kan faktiskt bara skratta åt mina härliga djur!
Archie har faktiskt aldrig någonsin visat den minsta ilska, irritation eller något annat negativt beteende mot Soya trots att jag, om jag vore Archie, ibland hade blivit galen på henne.
Numera är hon ju bara lite vimsig och springer, går och ligger i vägen för honom men tänk i början när hon skällde, bjäbbade och försökte jaga hans svans! Att han inte skänkte henne ett ögonkast var beundransvärt.
Nåväl…jag kunde under cavallettiövningen konstatera att Archie numera verkligen vet vad som förväntas av honom och han jobbar på väldigt okomplicerat och bra.
Minns då jag tog fram cavallettina första gången och Archie gick som en klocka i högervarvet över dom medan det nästan var lögn i h..vete att få honom att trava över i vänstervarvet.
Han sprang bredvid massor av gånger eller tvärnitade inne i serien eller försökte galoppera igenom den eller…ja, han gjorde massor av cirkuskonster men ville absolut inte lyda.
Och så är det med Archie någon ytterst sällsynt gång; när han väl får för sig att han ska konstra så gör han det ALLTID och utan undantag i vänster varv.
Så har det varit sedan han var 3 år och det har gällt både longering, tömkörning och när man har suttit på. Denna olydnad har framför allt visat sig som en vägran att plötsligt gå fram utan i stället har han försökt att vända och gå/ springa/ stå åt andra hållet.
Aldrig på ett otäckt vis egentligen utan mer tjurigt men ack så irriterade ändå.
Nu var det dock länge sedan det hände (kanske 1 år sedan eller mer) men beteendet kom tillbaka över cavallettina då jag skulle göra detta första gången och då ganska mycket.
Redan nästa gång gick det nästan helt klockrent och sedan dess så har gossen traskat över hur lätt och bra som helst.
Efter cavallettiövningen fick Archie åter vila sig medan jag plockade undan och sedan blev det lite tramp utmed långsidorna och väldigt samlad trav på små volter.
Trampövningarna går inte precis framåt tycker jag och jag planerar att be en annan duktig hästägare om hjälp med detta. Vi har redan pratat löst om det och han har lovat att hjälpa mig från marken, dvs jag ska sitta på och han ska gå bakom och ”tjonga på” Archie.
Tömkörningen avslutades med lite travökningar och sedan tyckte jag att Archie var färdig för dagen, detta 45 minuter efter att vi kommit in i ridhuset.
Efter snabb utrustningsavklädning och täckespåsättning blev det boxen och resten av ensilaget för Archie och hemfärd för dusch och hårtvätt för mig och mat och soff-drönande för Soya.
I eftermiddag åker jag bara till stallet för att släppa ut Archie och boxgrannen Bröta i var sin hage, mocka och fixa med höpåsar, sedan har Brötas ägare lovat att ta in båda två vid 18.00.
Har jag tur har någon redan släppt ut hästarna när jag kommer, jag skrev ett litet meddelande om det på vår tavla, men annars är det ju snabbt gjort.
Får se hur det blir med det utlovade snöandet som är aviserat, förhoppningsvis slipper vi skiten!
Jaha…det var dagens ”in i den minsta detalj”-rapport från undertecknad; ny kommer imorgon (fast kanske inte lika omständig :=)).
Och så var det det här med ordpolisen :=)
Istället för omständlig används oftast stavningen och uttalet omständig. Omständlig är ett lånord från tyskans umständlich. Lånord från tyskan med ändelsen -lich är mycket vanliga och får alltid ändelsen -lig i svenskan. Därför anses omständig vara en felaktig variant vilket bekräftas av bland annat Språkrådet. Många anser dock att det faktum att användningen av omständig är så utbredd gör att denna form också bör anses vara korrekt (saxat från Wikipedia).
Hihi…jo, jag vet att det mest korrekta är att säga/skriva omständlig men eftersom jag aldrig kommer att kunna förlika mig med det (det låter väldigt fel i mina öron) så envisas jag med att använda omständig som jag har läst att man ”får” göra.
Ha ha 🙂 Kan bara hålla med dig! Jag vomerar nästan varje gång jag ska använda ordet (vilket kan tyckas lite tragiskt). Men just för att det låter så gräsligt – men visar sig vara korrekt – så är det lite extra trevligt att använda det :-). Det ger det hela en helt ny dimension!
Det är tydligen samma sak med ordet BESIKTA som jag så länge jag lever inte kommer att använda.
I åratal fattade jag inte hur folk kunde vara så korkade att de verkligen trodde att det hette BESIKTA och inte BESIKTIGA….tills jag kollade upp det hela. RIDÅ!