Jodå…fåfängan segrade (precis som jag trodde)

Jag nämnde ju härom dagen att jag ”från ingenstans” fick lust att köpa vita skydd runt om till Archie (trots att han aldrig stryker sig) och som alltid då jag drabbas av en sådan impuls så ville jag att det skulle ske NU, GENAST, MEDDETSAMMA och helst redan igår.

Hade själv hittat skydd på nätet (på Hööks hemsida) som verkade OK och när även en bloggläsare, ovetandes om att jag redan hade spanat in just dessa skydd (vad är oddsen för det???) tipsade mig om desamma så var saken klar; dessa skydd skulle undersökas närmare omgående.

Sagt och gjort; i måndags var jag på Hööks och inspekterade skydden och eftersom de verkade rejäla och såg snygga ut köpte jag dom (för 729:–).

Min recension efter 3 dagars användning är att skydden är liiite för ”stela” för min smak (men de skyddar säkert utomordentligt mot slag just därför) men att de är lätta att torka av (mycket stort plus) och att spännena är väldigt bra konstruerade.

Ofta när det handlar om kardborrespännen så tycker jag att de sitter på ett sådant sätt och är gjorda av sådant material att ”allt” fastnar i dom= svårt att rengöra= ser smutsigt och fult ut snabbt.

Egentligen tycker jag väl att skydd med vitt härligt ludd är ÄNNU snyggare än mina men jag har ju främst köpt skydden för att de ska vara lättare att hålla rena än lindor och min uppfattning är att allt innehållande ludd är tämligen lätt att grisa ner men svårt att få riktigt rent.

Vet att vissa har speciella ”finskydd” som bara används till tävling tex men där kommer jag inte alls att använda skydd eftersom jag alltid åker ensam och inte vill ha en massa ”bök” med att ta av skydden på framridningen, riskera att glömma dom, att de ”försvinner” osv.