Hur man ”kontrollerar traven”, dvs att hästen travar så som man önskar beror så klart, som mycket annat, på vilken utbildningsståndpunkt aktuell häst har.
Det kan vara lite svårt att kontrollera att hästen kan samla sig tillräckligt på en nyss inriden 3-åring tex :=) och det jag skriver nedan kan vi väl för enkelhetens skull säga att man kan applicera på en häst som är redo för att i varje fall börja tävla (dvs minst 4 år).
Ja, vad är det då man ska/bör kontrollera när man travar omkring, i övrigt lite förutsättningslöst?
Jo, TEMPOT framför allt!
Travar hästen så som den vill eller som ryttaren anvisar?
Går det för fort för ryttarens smak eller såsar hästen runt utan att riktigt acceptera de framåtdrivande hjälperna?
Oavsett vilket är det viktigt att ryttaren återtar kontrollen och att den heta hästen lugnas ner medan den slöa väcks till liv.
Hur man gör detta finns det mängder av metoder för; exempelvis skulle jag med den heta hästen inte bara trava omkring och definitivt inte över allt för stora ytor, varken utom eller inomhus utan att se till att det verkligen HÄNDER något hela tiden som fångar hästens koncentration.
Vad det är som ska hända avgör man också från häst till häst och dess utbildningsståndpunkt men att tex hela tiden rida olika vägar, byta varv ofta och även byta gångart kan hjälpa till att lugna ner en ”överhettad” häst.
Den lata hästen kan gärna få gå på lite större ytor, just för att ”inbjuda till bjudning”, känns det lite segt på en 20-meters volt lär det inte kännas kvickare på en 10-meters dito.
Ovasett ålder ska hästen kunna både öka och minska på begäran även om graden av detta kan variera. Viktigast är att man får en reaktion oavsett vilket man begär, dvs vill man att hästen ska öka tempot så ska den också göra detta, dock utan att bara röra benen fortare vilket är ett vanligt fel på framför yngre/ outbildade hästar.
Att hästen går i det travtempo vi önskar är alltså mycket viktigt liksom att vi snabbt både kan sätta igång hästen i trav och bryta av till skritt eller halt.
Formen då vi kontrollerar detta är lika viktig som då hästen travar ”rakt fram”, dvs hästens form får inte förändras bara för att vi tex gör en galoppfattning ur trav eller gör en avsaktning (det som kallas övergångar).
Jag ser ibland ryttare som nästan uteslutande travar under lättridning men givetvis bör man även kunna sitta ner på hästen när man travar.
Tycker man att det är enklare kan man träna på detta genom att släppa stigbyglarna.
Man kan också börja med att variera mellan lättridning och nedsittning (vilket också kan få igång den slöa hästen som oftare har lite mer bjudning under lättridning) så att man rider lätt när man blir för trött för att sitta ner eller det blir för skumpigt. Allt eftersom man tränar upp sig (och hästen) kan man sedan börja sitta ner längre och längre sträckor.
Ja, detta var lite om vad man kan träna på i trav när man rider i sin ensamhet, inga direkt avancerade övningar men ack så viktiga för det fortsatta arbetet.
Kan man inte trava i det tempo man vill, inte sitta ner på hästen osv lär det bli svårt att göra just mer avancerade saker från hästryggen.
Just det där med lättridning nyttjade jag mycket förr, men nu rider jag nästan aldrig lätt då min tränare inte gillar det. Jag har mycket svårt att få till jobb i lättridning och rider nuförtiden bara lätt när jag rider ut och ibland när jag lägger ner efter ett pass. Startar inte med lättridning utan börjar aldrig trava förrän hästen är loss i skritt.
Faran med nersittning är väl ofta att tempot blir för segt men det är ingen risk när man rider för min tränare som ofta säger till mig att när det känns för bekvämt har du för lite aktivitet;)
Något som jag ofta återkommer till med mina hästar är att trava på en ”ruter”. Att vända in framdelen, rida rakt, vända igen osv. Tycker jag är bra för att checka av att hästen vänder o får med sig bogen o spårar. Bra även i galopp. Självklart håller jag inte på så länge utan just kollar av att det funkar.
Minstal:
Jag tillhör de som i princip aldrig rider lätt annat än i de exempel du anger. JAG tycker att det är lättare att komma till arbete under nedsittning men faran är att man ibland tappar tempot. I sällsynta fall kan jag då, om det känns väldigt segt och jag själv är trött, rida lätt en bit och då brukar jag få upp farten :=).
Jag vet en del hobbyryttare som aldrig tävlar dressyr som i princip aldrig sitter ner i traven.
Detta kan man ju så klart göra som man vill med men vill man TÄVLA så vill det till att man kan sitta på hästen utan att skumpa av :=).
Irene:
Jag brukar låta min elev Sally rida en enklare variant på din ruter.
Hon får helt enkelt rida på en mindre fyrkant innanför spåret. Detta för att kontrollera att hästen verkligen är rak på det raka spåret och bara böjd i ”hörnorna”.
Titta hur många orutinerade ryttare slarvrider: deras hästar är ALLTID lite halv-innåtställda oavsett om de går på fyrkantsspåret eller på en volt.
Det NÄST VANLIGASTE felet (vanligast är långtygelridning) konstaterade i alla fall jag på träningen för Ebba sist och hon sa inte emot :=).