Med facit i hand en typisk kvinnlig pose som karlen Arch inte vet hur han ska tolka :=)
Redan i blogginlägg från den 12 februari 2008 (Tillbakablickar; den utdömda hästen som blev ung på nytt) vittnade jag om hur klantigt jag tog fel på en utdömd polishäst och en mycket fin tävlings-dito.
Och i dagens blogginlägg bevisade jag än en gång hur väldigt ”icke-observant” jag är vad gäller andras hästar.
Otroligt nog har jag lyckats lära mig namnen på övriga 6 hästar i ”mitt” nya stall (och även skilja på de likartade namnen Tulle och Tage) men att skilja tex de 2 bruna stora hästarna som står i stallet åt skulle jag svårligen göra om jag såg dom på håll i hagen.
I morgonens inlägg publicerade jag ett kort på Archie och en skimmel som jag påstod var VALACKEN Aramis (en för övrigt SKITSNYGG häst som jag sett på nära håll flera gånger).
Pinsamt nog var det dock inte alls Aramis som var förevigad på kortet utan STOET Vera som jag bara kan skylla på hade täcke på sig och som jag aldrig studerat närmare.
Ja, det är jag i ett nötskal.
Whippetägarna som deltagit på våra träffar kan säkert vittna om samma förväxlingar med deras hundar.
Jag har behövt månader på mig att skilja hundar åt och att lära mig deras namn medan andra direkt verkar snappa upp både hundars namn och utseende.
Även här får jag kanske skylla på att min egen hund är den i särklass lättaste att känna igen eftersom INGEN annan hund är svart (eller så snygg *GARV*) men jag borde nog ändå vara lite mer ”vaken” känner jag :=).
Tackar ödmjukast för de vänliga orden om min grå springare! Jag måste genast (och inte på grund av att du sagt något fint om Aramis) medge att även din springare är oerhöt vacker. Jag stod och studerade honom häromdagen när jag skulle slänga skor från skoningen! Han har ett otroligt vackert och ädelt huvud din häst! Så – nu har vi smörat nog, ha ha ha :o)
Det är inte att smöra utan kallas ”objektivt konstaterande”, ha ha!