Nyss hemkommen från veterinärbesöket med Archie känner jag mig så lättad som man nu kan känna sig med en trots allt halt häst.
Lättad över att dignosen kotledsinflammation inte är något världsunikt och obotligt och att röntgenbilderna på båda kotorna såg bra ut.
Archie var efter longering 1 grad halt på höger fram i höger varv och ohalt i vänster varv men böjprovet förstärkte klart hältan på höger fram.
Sedvanlig behandling vid denna typ av skada (ledinjektion samt Metacam oralt i 5 dagar) och så återbesök om 2 veckor då kotan eventuellt behöver sprutas om.
Under dessa 2 veckor enbart hagvistelse och promenader vid hand dvs vad jag ändå hade planerat under vintervilan.
Eftersom jag inte känner mig det minsta ”skyldig” till denna hälta då jag anser att jag ridit 100 % ”vettigt” och utan att på några vis utsätta Archie för något ”hältframkallande” så känner jag att jag inte heller kan spekulera i hur jag kan förhindra att han blir halt igen.
Min GISSNING är att denna skada skett i hagen men även om så är fallet kommer jag inte att ändra några hagrutiner för det.
Hästar skadar sig ibland hur vettigt vi än försöker att handha dom och så tycker jag att det är i vårt fall.
Det är ju inget ovanligt att det är just på detta vis hästar skadar sig,Misty råkade ut för exakt samma för två år sen. Jag skulle heller aldrig ändra hagrutiner för en sån sak. Misty har som sagt råkat ut för det 1 gång på 7 år. Iofs ska jag väl inte sitta här och säga för mycket man vet aldrig vad som väntar. Skönt att det inte var värre=)
Just hagen är nog en av de farligaste platserna för hästen ur skadesynpunkt men jag skulle ändå aldrig avstå från den dagliga utevistelsen.