Under dagens ridpass i ridhuset fick jag en nygammal aha-upplevelse eller vad jag ska kalla det; öppnornas kvalité kan påverkas avsevärt av ingången, dvs hur man rider i hörnet innan öppnan.
Och där slarvar både jag och Vicke, framför allt i högervarvet.
Vicke är inte tillräckligt runt innerskänkeln och tar inte tillräckligt stöd på yttertygen och detta arbetade jag med mycket idag.
Hemma har jag inte tänkt så mycket på hörnpasseringarna och hur mycket de faktiskt kan hjälpa eller stjälpa men på tävling har det hänt mer än en gång att Vicke har tittat på något, vinglat i hörnet innan en öppna och därmed liksom redan från början gjort den obalanserad och slingrig.
Så ännu en sak att skärpa sig med!
