När jag började ”hänga” på olika hästforum på nätet för mer än 10 år sedan var det värsta man kunde skriva, och det som omedelbart väckte en flammande debatt:”jag förstår inte varför folk envisas med att ha travare som ridhästar”!
Skrev man något åt det hållet var det som att hålla upp ett rött skynke framför en tjur :=)! Det blev evighetslånga, hätska debatter där det vanligtvis var så att de med ”riktiga” ridhästar (läs: oftast halvblod) totalsågade de som dristade sig till att rida på ”avlagda travare” medan travhästägarna å sin sida försvarade sina älsklingar med en enorm frenesi och övertygelse och anklagade halvblodsfolket för att rida på tråkiga och avtrubbade djur som det inte var det minsta utmanande att jobba med. Håhå ja ja….
Idag har väl alla tröttnat på att tjafsa om huruvida man ska rida på travare eller ej eller så lever debatten fortfarande vidare, fast inte på de forum jag besöker.
Själv har jag aldrig stuckit under stol med att jag inte anser att travare (med travare menar jag i fortsättningen travhästar som från början tränats och till och med tävlat i trav och som har ett ”normalt” rörelsemönster för just denna ras) är lämpade för alla hästportgrenar. Till tex voltige torde en fd travare vara direkt olämplig :=).
Visst kan man både hoppa, rida dressyr och fälttävlan med travare, absolut, men jag anser att det är för mycket jobb för både häst och en nybörjare/ normalryttare för att det någonsin ska bli lika bra som med tex ett halvblod, åter igen i alla fall om travaren i detta fallet har ”travar-gångarter”.
Nu generaliserar jag kraftigt; det finns ju helt ”värdelösa” halvblod som inte kan hoppa en meter utan att riva (tex) men om man ska just generalisera skulle jag aldrig rekommendera någon som vill börja med hoppning eller dressyr att köpa en travare.
Är man mer rutinerad blir det säkert bättre och lättare men den kategorin av ryttare vill sällan ha just travare utan en för ändamålet mer lämplig ras.
Om man däremot vill ha en stabil och snäll häst att rida ut på tycker jag absolut att man kan leta bland de fd travarna.
Corre i ”mitt” stall är ett utmärkt exempel på en ryttare som ville ha just en snäll ”uteridningshäst” och det är också precis vad hon har fått. Utomhus är det också lättare att galoppera med en travare då man har större ytor att hålla sig på och kan rida i ett lite friskare tempo.
Sedan är ju så klart inte alla travare världens klippor i skog och mark men jag har sett tillräckligt många exempel på ypperliga hästar och själv ridit minst lika många för att rekommendera att man i alla fall letar inom denna kategori.
Som jag berättat om i tidigare blogginlägg var jag i min gröna ungdom tillsammans med en mycket rutinerad fd travtränare och travhästägare. Det var genom honom jag fick mina första kontakter med travhästar och han visade mig verkligen hur otroligt okomplicerade och lätthanterade dessa hästar många gånger var.
Exempelvis brukade en ”inridning” av en redan inkörd travare gå till som så att min sambo Rolf lade på hästen en sadel, tränsade den, lät någon slänga upp honom och sedan red han ut på Jägersros travbanor eller på fälten runtomkring lätt som en plätt! Att hästarna försökte kasta av honom, skena eller hitta på andra dumheter fanns inte på världskartan och även jag red massor av gånger ut på hästar som i princip aldrig hade haft sadel på sig utan minsta problem.
Prova den formen av inridning på ett halvblod om ni törs :=)! Och återkom gärna med en rapport efter att ni blivit utskriven från sjukhuset :=)!!!!
Asch, jag skrev ett långt inlägg om travare och deras förträfflighet som häst (ur ett uppfostrans – hanterings-perspektiv). Istället för att klicka på publicera… klickade jag på röda krysset längst upp till höger, jaja – dum i hela huv'et – det är jag det.
Hihi…det måste ha berott på att du har ”lagt av dig”…länge sedan du skrev en kommentar.
Men återkom gärna. Och jag instämmer till fullo vad gäller travarnas förträfflighet vad gäller hantering och uppfostran (förmodligen för att de många gånger hanteras av karlar som inte håller på med en massa tjafs och fjanteier :=)).
Jag kan bara hålla med i allt du skriver!
Travarna är fantastiskt trevliga hästar, väluppfostrade och orädda.
Men man ska veta vad man ger sig in på när man skaffar en att rida på, det kräver ett enormt kunnande och tålamod för att ”göra om” en travare till en bra ridhäst. Knappast ett projekt för en 13-åring som kommer direkt från ridskolan…
Tyvärr är det ju pga att många av dem hamnar just hos ovanstående 13-åring som de har lite dåligt rykte.
Men de ryttare som är tillräckligt duktiga för att skola om dem väl har väl i de flesta fall högre ambitioner och skaffar därmed en annan typ av häst.
Jag har ju själv skaffat mitt första halvblod för några år sedan, t.ex… 😉
Ja, ska man skola om en häst som kanske i flera år bara sprungit rakt fram i ett relativt högt tempo utan samling så vill det nog till att man är mer än nybörjare som ju tyvärr många som köper sin första travhäst är.
Och det tar ju dessutom TID att bygga om hästen så att den kan trava och galoppera på tex en ridbana, vara så mjuk i kroppen att den lätt går att forma i små volter osv.
Jag har ibland sett barn och ungdomar som halvskenat runt på ridbanor med en häst (travare) styv som en pinne och med huvudet rakt upp i luften och det har sett oerhört obekvämt ut för både häst och ryttare. Då behöver man backa ganska många steg i utbildningen och framför allt ta hjälp av någon kunnig för att få en mer lättriden häst.
Och även ur hästens perspektiv måste det vara en jätteomsällning med helt andra krav där risken är att hästen blir stressad när den plötsligt förväntas klara saker som den inte alls är tränad för.
Jag har haft turen att träffa flera trevliga och lyckade omskolade travare, och oturen att träffa alldeles för många misslyckade och sönderstressade omskolade galoppörer, så i mina ögon har travare onödigt dåligt rykte, medan galoppörer å andra sidan borde ha betydligt sämre – trots att dessa fullblod ofta anses ”finare” och ”bättre lämpade som ridhästar” än travarna.
Sen tror jag att man kanske söker lite andra utmaningar om man köper en travare, än om man köper ex ett halvblod. Även om halvblodet knappt är inridet är det inte direkt någon bedrift att ”göra den till ridhäst”, något som däremot är en utmaning med travaren…
Jag är nog lite partisk också (slå inte på mig men jag tycker att halvblod många gånger är stora, tråkiga och ocharmiga 😉 ), men syrran har verkligen hittat en mysig häst 🙂
Utbudet av travare verkar vara långt större än av fd galoppörer, kanske är det därför jag stött på så få av de sistnämnda så jag har för litet ”underlag” för att kunna yttra mig.
Utifrån de jag dock stött på så verkar det vanligare att fd galoppörer än både travare och halvblod har
a) dåliga hovar
b) en lika dålig matlust
Hovar och hull är ju två viktiga faktorer då man bygger upp en hållbar ridhäst så det är något jag verkligen skulle undersöka mycket noga innan jag eventuellt köpte ett fullblod.
Har haft ett fullblod i 9 år, han har tidigare blivit tränad för att gå löp men passade inte för det och blev skadad, och har aldrig upplevt varesig dåliga hovar eller dålig matlust. Mat är snarare något man får gömma undan.
Fd galoppörers temperament kan vara ett problem i vissa fall men tror att det beror på genetik, självklart, men också på hur de hade det under tiden som de tränades. I Malmö exempelvis inne på Jägersro är det få tränare som har sina hästar utomhus förutom under träning. Första gången de fullbloden får gå i hagen är när de är förbrukade vilket kan vara alltifrån 4 år till 10 år. De står i boxen under nästan hela dygnet och vissas humör lämpar sig verkligen inte för det!
Min egen kan vara lite nojjig av sig och hoppa till för saker som man absolut inte förväntar sig att de ska reagera på. Men det gör nästan de flesta hästar. Tror att många dömmer olika hästar och hela raser för snabbt i vissa fall.
Självklart finns det exempel på både bra och dåliga hästar i alla raser. Kul att du är nöjd med ditt fullblod och att han både äter bra och har bra hovar och det är han säkert inte ensam om heller.
Instämmer helt i dina hag-teorier. Hästen jag nämnde i ett blogginlägg i veckan (som handlade om hagvistelse) var just en ung fd galoppör från Jägersro och det finns säkert fler skräckexempel (hästar som kommit från en del andra länder där man inte heller har som tradition att släppa ut hästar).