Jag har i väldigt många år varit en stor fan av Michael Jacksons musik.
Min första kontakt med den var faktiskt i stallet, då jag började sköta min första privathäst Mamaia. Samtidigt som jag stod och borstade och ryktade brukade nämligen en kille i min egen ålder, Lasse, stå och borsta på sin sköthäst, allt medan han spelade alla möjliga låtar av just Michael Jackson. Redan då tyckte jag mycket om det jag hörde och det ändrade sig inte med åren.
För över 10 år sedan läste jag i tidningen att MJ skulle ge en konsert i Köpenhamn och jag kände verkligen att detta var en ”once in a lifetime” chans att få se en av mina idoler live så jag beslöt mig för att åka dit trots att ingen av mina vänner ville följa med. Jag minns att biljetten kostade över 500:– på den tiden men det struntade jag i, liksom att jag alltså skulle få åka ensam till Danmark.
Sagt och gjort…jag tog flygbåten över till Köpenhamn (dessa slutade att gå för några år sedan), lyckades hitta rätt buss till konsertarenan och även hitta densamma trots mitt urusla lokalsinne. Liiite hjälpt var jag av att jag var långt ifrån den enda personen som skulle gå och se MJ; det var mer eller mindre bara att följa strömmen som klev av bussen :=).
Konserten var hur bra som helst och jag hade inga klagomål när den var över. Det var kul att se MJ live och musiken var otroligt bra som alltid.
Så långt var allting till belåtenhet med andra ord men det var efter konserten som MIN Thriller började.
Redan när vi alla (läs: TUSENTALS människor) stod och väntade på bussen för att åka hem började jag ana oråd.
Till att börja med kom det inga bussar!
Efter en lång väntan började det komma bussar men de var redan fullproppade med folk så de körde bara förbi!
Nu började jag få lite lätt panik eftersom jag hade en sista flygbåt till Malmö att passa så när jag väl kom på en buss var jag mycket lättad. Lättnaden visade sig dock vara mycket kortvarig eftersom bussen SNIGLADE sig fram och stod still långa stunder allt medan min klocka tickade desto fortare.
Till slut insåg jag panikartat att jag aldrig skulle hinna med båten hem samtidigt som jag inte hade en aning om var jag var (det var beckmörkt ute och typ midnatt).
Som en vild chansning kastade jag mig av bussen och lyckades stoppa en taxi. Jag förklarade stammande att jag var tvungen att hinna till flygbåten men att jag kanske inte hade tillräckligt med pengar på mig för att betala för resan.
Den mycket snälla chauffören förbarmade sig över mig och jag lyckades otroligt nog hinna i tid till min båts avgång.Vad resan kostade och hur mycket jag betalade har jag förträngt fullständigt men är tämligen säker på att jag fick en ganska rundlig rabatt.
Jag var extremt lättad och glad över att slippa övernatta på någon parkbänk i Köpenhamn utan att jag fick avsluta min dubbla Thriller-upplevelse i hemmets lugna vrå!
