Åhhh vilket bra ridpass jag har haft idag!
Vicke kändes jättefin från första travsteget och när det var dags att börja hoppa satt den fina känslan i.
I mitt fall, måhända för att jag är en så pass utpräglad dressyrryttare, är en av utmaningarna när vi hoppar att hålla ett enligt mig mycket friskt tempo (läs: helt normal galopprytm om man frågar en hoppryttare).
Så har det faktiskt alltid varit, även då jag tävlade i hoppning- ibland satt nog folk och smackade på läktaren för att jsg red så samlat 🙂 .
Om det är 5 normala galoppsprång mellan 2 hinder hoppar jag alltid på 6 om jag inte, enligt mig själv, gasar på rejält och jag skulle också ganska lätt kunna hoppa på 7 men aldrig i livet på 4.
Idag var jag mycket stolt då jag hoppade en linje på 5 galoppsprång på just 5 språng och där det andra hindret var en bit över en meter (säkert 1,02 minst….) och hade stöden inte varit markerade hade jag varit övertygad om att det var närmare 1,20 🙂 .
Eftersom mina hopp- pass brukar vara avverkade på 35-40 minuter hann jag även med att skritta ut en runda, mestadels på asfalt, sedan kunde jag hoppa av, mycket nöjd.
