Nu börjar tiden för betessläpp att närma sig för både inackorderingarna på ridskolan och ridskolehästarna och jag slås som vanligt av hur otroligt lättvindigt en del tar på detta.
Jag vet inte hur många artiklar jag har läst om att betesläpp och tillvänjning på gräs ska ske succesivt men hos oss är det snarare regel än undantag att man går från i princip 10-11 månader i grushage till dygnet-runt-bete med fri tillgång på gräs utan att hästen knappt hinner se ett grässtrå däremellan.
Jag har full förståelese för att det är urtråkigt att handbeta en häst i en eller flera timmar varje dag i någon veckas tid och undrar dessutom vem som har tid (och lust???) att lägga på denna sömnlockande syssla?
Dessutom börjar jag verkligen undra om alla dessa råd, rön och rekommendationer stämmer för under de mer än 20 år som jag har haft häst på ridskolan så har jag inte varit med om ett enda fall där en häst har blivit dålig/sjuk på något vis av denna abrupta övergång från grus till gräs eller snarare från hö/ensilage till gräs.
Logiskt sett borde häftiga övergångar enligt ovan vara skadliga och jag skulle i alla fall inte våga chansa men som sagt; många gör det och det händer inte ett dugg. Tur, slump eller vad?
På tal om bete förresten….
Tänk att man aldrig läser om hästar som fryser ihjäl på dessa grässlätter! Konstigt, eller hur?
För om jag tittar till den enorma mängd sommartäcken som jag sett på hästarna i vårt stall genom åren, och då stallet hållit en inomhustemperatur på i vart fall kanske 12-15 grader och dessutom varit vindstilla :=) och utan att en regndroppe kunnat tränga sig in genom väggarna så kan man ju undra hur hästar på bete kan överleva utan täcke? De står ju utomhus och riskerar både kraftiga vindar och ösregn!
Jag hade 5 plusgrader utanför mitt hus i morse 06.00, igår var det 4 grader. Då bor jag ändå i den sydligaste delen av vårt land och där hästar redan går på bete.
Nej, det skulle vara intressant (eller inte….) att höra vilka förklaringar (krystade- det är jag övertygad om) man har till varför man anser att hästen ska stå med sommartäcke inomhus.
Förvisso är jag övertygad om att det tunna tygstycke som ett sommartäcke ofta är gjort av varken gör till eller från ur ”hålla-värme-synpunkt” men varför kan man inte låta hästen slippa vara invirad i tyg, gjordar och snören i alla fall en del av året?
Om någon av er mot förmodan såg mig gå ner med mina hästar till hagen i morse och nu tänker ”he he…hon lever inte som hon lär!” eftersom Birk förvisso var naken men Archie hade täcke så kan jag förklara att detta berodde på att jag ska åka och träna i eftermiddag. Det kommer att bli extremt kort om tid av olika anledningar (ett vägarbete bla) och jag kommer inte att ha tid att stå och borsta på en kanske genomdammig häst. Eftersom detta händer så otroligt sällan tycker jag att jag kan vara ursäktad men annars är som sagt regelbundet användande av sommartäcken ett mysterium för mig!
Och att ha det inomhus- nej, det finns inte på världskartan för min del!
Jag tillhör undantagen med min lilla oturshäst. Denna häst MÅSTE vänjas in på gräs sakta sakta annars kommer kolik som ett brev på posten. Och då ska tilläggas att han ändå går på gräs året runt dock inget kraftigt. Kanske skulle han klara sig iaf utan observant ägare men jag ser ju hur han får kolikkänningar om det blir för snabbt, kanske kan det vara så även med någon av ridskolehästarna får kolik eller obehag av att gå på gräs så fort men detta inte märks då hästarna kanske bara kollas en till två ggr dagligen. Jag ser ju till min hästar flera gånger om dagen när de går på bete så det är ju lättare för mig att upptäcka det.
Hej Scilla!
Nu är ju inlägget lite ironiskt skrivet men jag tror faktiskt som du att det är fler hästar än vad ägarna FÖRSTÅR/MÄRKER som får i alla fall MINDRE besvär av häftiga foderomställningar vid betessläpp.
Säkert får någon häst lite kolik-känningar eller dylikt men eftersom hästen går ute dygnet runt = har möjlighet att vandra/vanka omkring så släpper koliken utan åtgärd.
Ja, man kan ju undra. Vi har aldrig handbetat några hästar på ridskolan och dom går direkt från jordhage till sommarbete. Aldrig någon som haft fång eller kolik etc vad jag kan komma på. Mina privata hästar har jag heller aldrig handbetat, mest pga tidsbrist. Samma vid höbyte, har aldrig varit med om att någon blandat upp det nya höet med gammalt hö som det står att man ska göra. Så just när det gäller gräs och hö tror jag inte att hästar är speciellt känsliga faktiskt :).
Angående höbyte så bytte vår ridskola höpartier i parti och minut (obs ordvitsen!) innan vi började med ensilage. Vi blandade aldrig gammalt och nytt hö.
Det är kanske med hästar som med människor? Majoriteten kan äta mer eller mindre ”vad som helst” utan att bli sjuka medan ett fåtal är så känsliga/ har så känsliga magar att det knappt spelar någon roll efter vilka konstens regler man fodrar: de kan bli kassa i alla fall.