I slutet av dagens träning tyckte Birgitta att vi kunde prova att göra några galoppombyten och detta är något som vi nästan inte gjort överhuvudtaget på hennes träningar och inte heller något jag gjort speciellt många gånger på egen hand.
De gånger bytena har fungerat som bäst har sett ut så här ungefär:
Från höger till vänster: bytet kommer nästan utan undantag 1 galoppsprång efter min byteshjälp men det är rent och ”okomplicerat”.
Från vänster till höger: vi galopperar runt i ”tusen” språng utan att det kommer något byte trots idoga byteshjälper. I stället ålar sig Archie hit och dit, kränger och svänger och sparkar bakut för att kaaanske byta därefter, alternativt bryta av ett steg till trav och sedan byta.
Med tanke på hur sällan vi övat detta moment så har jag ändå tyckt att framför allt höger till vänster-bytena artat sig bra och vänster till höger-bytena har i alla fall kommit fortare och fortare även om det tagit x antal språng/ meter innan det hänt något.
Idag måste en mängd poletter ha ramlat ner för Archies del för båda bytena från höger till vänster kom direkt på hjälpen. Jag har verkligen lagt mig vinn om att han skulle byta direkt innan också men det har som sagt inte gått att få till annat än kanske på 1 försök av 6 så det var ju en storartad förbättring!
När jag skulle byta från vänster till höger gjorde Archie sin sedvanliga ”bakutare” men därefter bytte han direkt, massor av gånger (försök) i rad. Just denna bakutspark innan bytet tyckte Birgitta var ett gräsligt ofog som måste arbetas bort direkt men jag var så förundrad och glad över att bytet kom så snabbt att jag inte kunde bli lika störd.
Så klart vill man verkligen inte ha en häst som sparkar bakut innan ett byte men jag upplever ändå att det är stor skillnad på att galoppera kanske 20-300 språng innan ett byte ens sker och att det kommer nästan på hjälpen även om det föregås av en bakutspark.
Jag var mycket nöjd med Archie och kommer att träna vidare på detta ett tag framöver eftersom vi inte har några tävlingar inplanerade på någon vecka.
Varken jag eller mina tränare H & H hade brytt oss ett dugg om dessa bakutsparkar i detta tidiga skede! Ofog eller inte, han tycker att det är lite jobbigt så klart, och gör då så. Det går ju med 100% säkerhet bort när han blir säkrare, det är ju jobbigare att sparka bakut än att INTE göra det kommer han inse.
Jag hoppas och tror så klart att du har rätt Ann.
Kanske ställer jag för låga krav men eftersom jag hade grymma problem med Décimas byten som ju aldrig blev bra så är jag bara så tacksam över RENA byten hos Archie att jag inte upprörs över ”bakutandet”. Han gör ju det inte åt båda hållen i alla fall och det har som sagt blivit MYCKET bättre vilket jag också förklarade för Birgitta som inte sett mina tidigare evighetsgaloppsträckor innan bytet ens kommit.
Menar du att du också har erfarenhet av bakutsparkande? Hur har du försökt att lösa/ förhindra detta?
Min tanke är att
1. Försöka hålla upp huvudet lite högre = svårare att sparka bakut
2. Ha lite mer tempo innan bytet
Vad tror du om detta?
Nej, jag har inte just haft nån häst som sparkat bakut i bytena, men min grundprincip är att i början kan de få göra hur f-n de vill, bara de byter (rent)! 🙂
Faran som man ev kan se med kickande i bytet är om hästen byter i själva sparka-bakut-språnget så blir bytet lätt LITE efter bak bara för att bakdelen är för högt i förhållande till framdelen. Presco gjorde så, han sparkade inte just bakut, men »stod på händerna« lite i början och då kom bak för sent. Men som jag fattar det så sparkar Archie lite surt mot din hjälp för att sen galoppera på och därefter byta. Jag skulle inte börja joxa för mycket med formen utan bara rida på mer framåt och testa på andra linjer och med ännu finare hälper.
Intressant att läsa detta med Presco för han hade ju samma problem som Décima och hon gjorde också sina bakutare i samband MED bytet, inte som Archie INNAN.
Jag minns väl den obehagliga ”knycken” man fick i ryggen av hennes kickande.