Bilden ovan påminner mig om när jag ägde min fina häst Heron.
Det var en klok gosse minsann.
Han var enligt många både vacker och såg snäll ut- ett bra utgångsläge för att få godis om man står på en stor ridskola där många ska dela på människornas ynnest 🙂 .
Heron stod i några år i en box väldigt nära en ganska ”störig” häst och jag noterade ibland hur det gick till när ridskolebarnen passerade dessa djur.
När den anda hästen såg barnen med sina påsar med skalade och skivade morötter började han banka i boxen och eftersom han var långt över 170 cm utgjorde han säkert en skrämmande syn för inget av barnen vågade ge honom något.
Sedan gick de vidare till min smilfink Heron som stod så stilla med sina stoooora bruna ögon och bara utstrålade ”jag är snääääääll”.
Tja..inte svårt att gissa vem som fick smaka på innehållet ur påsen.
Sedan var det inte så att de privatägda hästarna matades med godis i tid och otid- därtill hade vi över 40 lektionshästar som besökare lade sitt fokus på så de enstaka gånger det förekom störde det mig inte det minsta- Heron blev inte en odräglig ”tiggare” av detta.
Jag ser faktiskt lite samma tendenser hos Vicks som jag skämtsamt kallar för en ”player” eftersom han verkar ha fått de flesta stonas uppmärksamhet på anläggningen medan han själv tycks ganska oberörd över deras uppvaktning.
Även han kan få sig en godbit eller två av anda hästägare (de frågar alltid först om de får ge honom och jag ser aldrig någon anledning att säga nej) medan jag själv aldrig går runt och matar andas hästar.
