Bild från en träning nyligen.
Kolla in musklerna på hundarnas bakkärror! Man kan tydligen vara både smal och välmusklad samtidigt :=)!
Imorgon är tanken att jag och Soya ska bege oss till Mörrum för att Soya, tillsammans med andra whippets, ska träna på att provspringa så som de sedan gör på tävling (en pay-and-ride för whippets skulle man kanske kunna kalla det :=)).
Det är Soyas uppfödare som initierat denna träning och bjudit in oss och jag, som från början sa att jag inte är det minsta intresserad av att tävla med min hund, har faktiskt blivit intresserad.
Birgitta 12 år skulle nämligen tycka att det var JÄTTEKUL om det visade sig att Soya har världsmästar-takter i sig!
Och tänk; ingen direkt utrustning som kostar och ingen ryttare som kan störa det stackars djuret som gör så gott det kan :=)! Ej heller behövs någon transport utan man slänger bara in hunden (utan transportskydd och täcke) i bilen och kör.
Birgitta snart 43 är mer tudelad. En del av henne önskar att det omgående ska visa sig att Soya är helt talanglös så att vi inte behöver lägga varken mer tid eller tankemöda på att figa ut om Soya kan bli en tävlingshund samtidigt som den mer äregiriga delen så klart skulle vilja visa alla och framför allt uppfödaren att ”titta här vad bra att just VI köpte denna hund och har förvaltat den så bra”.
Ja, suck…det är precis detta som jag brukar ”varna” för när folk ska köpa sin första häst.
Även om man tror/vet att man bara kommer att vara intresserad av promenadridning och vill ha en häst lämplig för detta så är det inte helt ovanligt att man efter ett tag trots allt vill tävla/ träna mer seriöst och då räcker kanske inte ”ursprungshästen” till och man slits mellan att behålla eller sälja och köpa något bättre.
Nu kommer jag förvisso inte att slitas mellan dessa val hur usel löpare Soya eventuellt än skulle visa sig vara då jag har fullt upp med Archies tävlande men skulle jag inte haft DET, tja…vem vet hur det skulle sluta då?
Birgitta…ägare till 10 whippets kanske? Och helt besatt av racing?
Det verkar ju stencool med hundkapplöpning! Vinner man mycket pengar också? Jag hade en bekant som vid ett tillfälle fick ta med sig sin PUDEL till en bana och det visade sig att den var en hejare på att springa! Det trodde man inte om den lilla ulltotten =).
Huruvida det är några pengar i sporten har jag ingen aning om men jag gissar på NEJ :=)!
Vad gäller pudeln som sprang hade jag ju för länge sedan en schäfer som JAG gärna hade testat på banan; det var i alla fall vad jag sa tills jag fick jämföra henne med en greyhound. DÅ insåg jag att hon var helt chanslös. Huruvida hon hade stått sig bättre i konkurrensen om det hade handlat om att springa LÅNGT vågar jag inte svara på.
Nyss hemkommen efter Soyas första träning som gick PERFEKT kan jag säga följande om hund-kapp:
De knäppgökar som tror/påstår att det är SYND om kapplöpningshundar eftersom de TVINGAS att springa vet verkligen inte vad de pratar om.
Dessa hundar hade man knappt kunnat HINDRA från att springa ens om man ville det så något tvång är det verkligen inte tal om.
Möjligen jämför människor som tror att det hanldar om tvång hundar med galopphästar, där en jockey I TEORIN kan ”tvinga” hästen att springa (med spöet tex). Fast inte ens med världens bästa ryttare kommer man någon vart med en häst som verkligen inte har VILJAN, det är i alla fall jag övertygad om.
Och hundarna har inte ens någon som driver på! Ändå springer de som tokiga!
Om jag skulle lista några av mina underbaraste i (bemärkelsen VACKRASTE) upplevelser i livet skulle jag absolut ta med den enda träningen som min första greyhound var med om i min ägo (han hade tränat innan jag köpte honom också) innan han skadade sig och blev avlivad (inte pga löpningen dock).
När han tränings-sprang (ensam) på en riktig bana så var det så ljuvligt att se så jag hade kunnat stå och titta i timmar. En hund som nästan svävar över marken och bara VILL! Jag glömmer det aldrig!
Även Soya skötte sig mycket bra idag och sprang både ensam, med en annan hund och till sist mot 4 andra. Hennes uppfödare var mycket entusiastisk och trodde att hon väldigt lätt skulle kunna få licens (vilket de måste ha för att få tävla).
Tyvärr tror jag inte att min TID räcker till för fortsatta träningar; till denna var det 15 mil och närmare än så lär det inte bli, snarare tvärtom. Och jag avskyr egentligen att köra bil och har redan så många helger uppbokade kring Archie så jag misstänker att det inte blir något tävlande för Soyas del. Men vi får se…just nu är jag jättetrött…kanske jag ändrar mig om några veckor :=)!