Välja veterinär- det går INTE lika bra med selleri!

Som jag nämnde i mitt föregående blogginlägg så anser jag att det är viktigt att verkligen välja ”rätt” veterinär då ens häst behöver vård och inte bara välja ”en i högen”.

Beroende på var i landet man bor kan detta vara mer eller mindre lätt genomförbart; bor man i Skåne har man ”tusentals” veterinärer och kliniker att välja bland medan utbudet i tex Norrland är långt mer begränsat.

Då jag själv har valt veterinär har jag tagit hänsyn till flera olika faktorer:

– kunnande:
Jag skulle aldrig få för mig att ringa efter en distriktsveterinär för en hältutredning. Jag vill ha en så specialiserad veterinär som möjligt och det ligger i sakens natur att distriktsveterinärer oftast inte har samma kompetens/erfarenhet som den som dagligen träffar och undersöker ”halta hästar”.

Jag vill också att den veterinär som undersöker min häst ska ha tillgång till all medicinsk utrustning som är adekvat- röntgen, ultraljud eller vad det än må vara.

Av denna anledning anser jag att kliniker framför ”resande” veterinärer absolut är att föredra för annars slutar det ändå med att den resande veterinären inte kan göra så mycket på plats utan skickar en vidare till klinik = onödig tid har hunnit gå.

– bemötande:
När jag besöker en veterinär med min häst vill jag att det är min häst som ska vara i absolut fokus! Jag har varit med om veterinärer som, samtidigt som de undersökt min häst, pratat med andra hästägare eller med annan klinikpersonal om andra hästar. Det ger för mig ett splittrat och okoncentrerat intryck! Det är jag som betalar dyra pengar för att få min häst undersökt och då vill jag också känna att jag har veterinärens 100 %-iga uppmärksamhet.

Hos veterinären vill jag också känna mig ”omhändertagen”; jag vill känna empati och värme, engagemang och förståelse.

Att ha ett sjukt djur kan många gånger vara mer eller mindre traumatiskt för ägaren och då vill man verkligen känna att veterinären bryr sig.

Man vill inte känna sig ”besvärlig”- som att man stör om man ringer eller att man är jobbig om man ställer ”tusen frågor”.

– tillgänglighet:
Då mina djur varit sjuka/skadade vill jag att de ska träffa en veterinär NU, GENAST, MEDDETSAMMA och helst IGÅR.

Jag är ingen vän av ”tiden läker alla sår” eller ”vi väntar och ser vad som händer”.

Kliniker/ veterinärer som har mer än 2 veckors väntetid är uteslutna för min del och helst vill jag komma om inte samma dag så i vart fall inom en vecka.

Många gånger vet man ju inte hur man ska ”hantera” en sjuk häst; ibland hjälper vila och stillastående medan det andra gånger kan vara bra att skritta/ leda djuret så mycket som möjligt. Om man inte vet vilket som är det rätta kan det förvärra hästens skada eller orsaka onödigt lidande.

Titta bara vad som hände då Archie fick fång och då jag fick rekommendationen av en veterinär att gå ut och gå med Archie så mycket som möjligt tills veterinären kunde undersöka honom (innan vi visste vad som felades honom). På min beskrivning (stel häst som blir bättre när han fått gå ett tag) har jag full förståelse för att veterinären gav mig detta råd men med facit i hand så skulle jag ju definitivt inte ha gått med en häst som hade akut fång!