Om årets sista ridpass var en indikator på vad som väntar nästa år kan jag vara lugn 🙂 !
Vicke kändes stark, pigg, mjuk och med under hela den timme jag red i morse och jag hade inget att anmärka på.
Även under eftermiddagens utomhuspromenad med Soya var han sitt vanliga, avslappnade jag trots lika mycket blåst som igår- förhoppningsvis slipper jag träffa hans otäckt spända alter ego fler gånger än igår.
Förhoppningsvis indikerar även vädret vad som komma skall: solen skiner!
Jag vill passa på och tacka alla för att ni läser, kommenterar och bidrar med tips på inlägg: vi ”ses” nästa år!
