För ett tag sedan föreslog ”Prick” att jag kunde låna någon privat- eller lektionshäst på ridskolan för att ha något att rida på under tiden som Archie är indisponibel.
Jag svarade att jag inte var ett dugg intresserad av detta och tänkte utveckla resonemanget lite.
I ”mitt” stall har vi aldrig haft traditionen att rida/låna varandras hästar annat än i undantagsfall, tex om någon reser bort.
Personligen är jag mycket glad över detta och de ytterst få gånger någon har dristat sig till att antyda att det hade varit roligt att rida på Heron/Décima/Archie har jag inte nappat.
Jag hade en gång en bekant som hade en helt vanlig häst som användes till lättare ridning. Så fort någon så mycket som ANDADES att hästen var fin/trevlig eller något annat positivt så mer eller mindre kastade sig ägaren över dom med frågan ”vill du rida”. Ägaren var, sanningen att säga, inte speciellt intresserad av att rida för egen del men jag minns hur jag alltid rös inombords över detta lättvindiga sätt att låna ut hästen likt en leksak.
Då vi hade en diskussion på nätet för några år sedan kring det här med vilja/ovilja att låna ut sin häst till andra förstod jag att jag var långt ifrån ensam om min avoga inställning.
Vi var tydligen många som inte alls ville dela med oss! ”Jag vill inte låta någon annan måla på min tavla” minns jag att en skribent målande (observera ordvitsen!) uttryckte det.
Själv brukar jag lite raljerande säga ”jag lånar aldrig ut min MAN och samma sak gäller för hästen”. Inte för att det alls handlar om samma sak men det känns bara lite roligt att säga det :=).
Och eftersom jag alltså tillhör de som vill måla ifred så skulle jag inte få för mig att be att få låna någon annans häst, det skulle kännas mycket märkligt: ”jag vill låna din häst men du får aldrig låna min” typ….
Sedan ska jag vara ärlig och dessutom säga att jag inte är intresserad av att rida ut på promenadhästar även om möjlighet hade givits men så tycker jag till och med att det är tämligen tråkigt att rida ut på min egen underbara häst. Jag är dressyridiot ut i fingerspetsarna och hade, som jag säkert nämnt förut, gladeligen ridit dressyr i ridhuset 8 dagar i veckan. DET tycker JAG är roligt!
Avslutningsvis är jag en fegis av stora mått och saknar dessutom helt vana vid hästar som kanske hoppar till, bockar, brallar eller hittar på något annat bus så jag skulle med all säkerhet segla iväg som en liten vante vid minsta ofrivilliga röresle om jag red på något annat än min egen dressyr-MASKIN (åhhh detta härliga ord….) !
Att bara så där låna någon annans häst är väl egentligen bara intressant ur aspekten om man vill rida ut med någon hästlös kompis. Vid sådana tillfällen har det hänt att jag lånat en häst. Å andra sidan äger jag ju två hästar själv så det händer ytterst sällan.
DÄREMOT så skulle jag gladeligen rida andras hästar så länge de är snälla. Jag älskar att rida på ALLT (snällt). Är de stela och styva och jobbiga på det viset ser jag det som en utmaning. Om jag hade tid skulle jag gärna rida flera hästar per dag. Jag tycker att jag utvecklar min ridskicklighet genom att rida så många olika hästar som möjligt.
Att rida andras hästar kan vara mkt lärorikt men själv skulle jag bara göra det pà en mer regelbunden basis = man kan PLANERA och göra ngt vettigt av det. Att bara hoppa upp EN gàng tror jag inte hade varit sà lyckat; man hittar sällan ”knapparna” sà där direkt, iaf är inte jag sà skicklig.
Fast för min del handlar det mkt om TIDEN som du ocksà nämner Ann. Jag tillbringar nästan ingen ”död-tid” i stallet och skulle jag ha mer tid över skulle jag nog, precis som du gjort, snarare köpt (alt. lànat) en häst till.
Hejsan! Hoppas din semester är underbar. Såg din dressyrmaskin i onsdags på väg in från sin kvällspromenad. Han ser ut till att må bättre. Ja har i princip inte sett honom gå sen han blev dålig. Nu tog han för sig mycke mer o såg inte så besvärad ut 🙂 Kul att det går åt rätt håll!
Hej Sofia!
Jag LÄNGTAR tills jag fár se min maskin igen!
Har bara fàtt positiva rapporter sà det är ju skönt!
Jag tänker inte försöka övertala dig 🙂 och kan bara utgå från egna erfarenheter och observationer. Jag är övertygad om att (om man inte är en extrem naturbegåvning) ridskicklighet har ett direkt samband med antalet timmar i sadeln. Och då inte sitta och skritta runt i timmar utan verkligen rida (typ hoppa, träna dressyr etc.). Denna typ av träning klarar ingen häst av mer än max två pass om dagen så för att få maximal ryttarträning krävs flera djur. Tränaren är givetvis också viktig men jag tror att man får ut mycket av att rida olika hästar ofta. ”Ryttarkänsla”, dvs känsla för timing, följsamhet etc är en färskvara därtill med rätt kort sista förbrukningsdatum och att inte rida alls ger efterhand en försämrad sådan. Att rida andra hästar kan faktiskt ge tips till träningen av den egna hästen. Förutom att förbättra den egna ridskickligheten.
Vi är I SAK överens till 110% Prick men tyvärr ser varken min egen ”livssituation” eller de hästar som jag omges av ut pà det vis att dina tankar om att rida mànga/flera timmar om dagen kan realiseras.
Dels har jag som tidigare nämnts begränsad tid/möjlighet att rida andras hästar. Jag har en egen häst som jag vill ge mycket tid, oridbar eller ej, jag arbetar heltid och ridskolan möjliggör inte att man (jag) kan rida exakt när det passar mig (ridhusen är ofta upptagna av lektionsverksamhet). Vi fàr ej heller ta dit tränare annat än i undantagsfall och jag är extremt tacksam över att min tränare vill komma 07.30 en vardagsmorgon (även om jag förlorar nàgra timmars komp varje vecka pga detta). Mer kan jag inte kräva av varken ridskolan, mitt arbete eller av tränaren (skulle GÄRNA träna oftare annars).
Vad gäller de hästar som stàr uppstallade hos oss är samtliga stora hästar utom min och en till promenadhästar. En c-ponny är den enda utom Arch som tävlar regelbundet, en annan d-ponny gör det ibland liksom den andra stora hästen. Ingen av hästägarna har nàgonsin framför en önskan om att JAG skulle rida deras hästar och eftersom jag inte själv lànar ut MIN häst skulle det inte falla mig in att fràga efter andras.
Min dröm är att fler dressyrintresserade (helst tävlande) hästägare kommer till oss och ger MIG inspiration och peppning. Idag fàr jag detta pà annat hàll men det hade varit superkul att ha nàgon pà klubben att fà hjälp av (med ”tramp-träning tex) eller bara att snacka dressyr med.
Men jag trivs ändà och har inga planer pà att flytta.
Och visst màste man ”hàlla igàng” ridningen för att inte ”rosta ihop”. Framför allt i hoppningen tycker jag att detta är mycket tydligt, där tappar i alla fall jag ”känslan” pà bara nàgra veckor och fàr nästan börja om fràn början sen. Trist!
En annan dröm är som tidigare nämnts möjlighet att köpa en häst till. Men bristen pà tid och pengar (som ofta gàr hand i hand- jobbade jag mindre skulle jag ha mindre pengar)gör att detta nog lär stanna vid en dröm!