När jag berättade att jag skulle resa bort på en veckas solsemester var det en person i stallet som undrade hur det skulle gå, dvs hur skulle det gå med Archie!
Jag svarade som jag faktiskt själv numera tror på att ”det faktiskt finns andra människor som är precis lika kapabla som jag att ta hand om hästen”!
Varför tror så många av oss hästägare att vi är de enda som duger till att ta hand om våra djur eller i vart fall att ingen gör det så bra som vi?
Det är, vill jag hävda, ett extremt vanligt fenomen och jag har själv varit i den fällan tidigare.
Kan det beror på att hästen för vissa hästägare är nästan som ett barn (framför allt om man inte har några ”riktiga” barn)?
I diskussioner på temat ”skulle du kunna sälja din häst” har jag många, många gånger läst att folk tycker att det är bättre att slakta än att sälja hästen för då ”vet man var den är” och den riskerar inte att hamna hos någon ”dum” människa. Vad säger detta om ens uppfattning om en själv kontra andra människor som hästägare?
Själv är jag lyckligt lottad som har tillgång till personer som jag verkligen litar på vad gäller skötseln av Archie.
Dels så har jag ju Lina som ”hängt med” som hästskötare i flera år och vet hur jag vill ha det och dels så har vi en stallchef som jag vet att jag kan lägga 100 % ansvar på då jag reser bort.
Hon har ”passat” Archie tidigare och hon vet också exakt hur hon ska agera i kontaker med klinik, veterinär, hovslagare osv om detta skulle behövas.
Stallchefen ska under min semester sköta Archies medicinering, mockning, ”motion” (han ska ledas 2x 5 minuter om dagen) och jag hyser inte en sekunds tvivel på att detta inte ska bli gjort på bästa vis.
Har man dåliga erfarenheter av att låta andra ta hand om ens djur är det kanske inte lika lätt att slappna av.
Jag minns en incident för några år sedan som berörde mig illa. En hästägare hade inte själv möjlighet att leda sin konvalescenta häst 2 gånger om dagen utan engagerade en annan person som skulle sköta morgon-motionen. Personen ifråga struntande i detta och hästägaren fick inte kännedom om ”icke-motionen” förrän rätt så lång tid hade förflutit. Verkligen USELT mot både häst och hästäagare att göra på detta vis men det är som sagt inget jag själv behöver bekymra mig om!
jojo, det är vanligt att ”INGEN ANNAN kan ta hand om just MIN häst för den är SÅÅÅÅÅÅ speciell”. I de flesta fall rent nonsens och i en del fall rent av felaktigt då andra rent av skulle vara BÄTTRE lämpade som ägare.
Som motvikt dock kan jag nämna en god vän tillika travtränare som faktiskt tar bort sina hästar varefter de faller för åldersstrecket (10-12 år). Några går via avelsboxen men det är ytterst få som får nya ägare. Dessa få nya ägare synas noga och verkar de inte passa tackar h*n helt enkelt nej till försäljning, trots att det då innebär mer kostnad med avlivning/destruktion. Anledningen till detta ”beteende” är naturligtvis att h*n inte anser de flesta kapabla att ta hand om en ”gammal travare” på ett tillräckligt bra sätt.
Och jag är beredd att hålla med. Det är SVÅRT att hitta bra ägare till dessa trotjänare. Nu vet jag att man försöker bättra på ryktet för ”ridtravarna” med hjälp av olika föreningar mm. Men faktum kvarstår, mycket jobb behövs för att få till en bra ridhäst och det är ingen lätt resa.
Kan bara instämma i sá gott som vartenda ord.
Har ocksá stött pá det där med ”min-häst-är-sá-speciell”-syndromet och i de (mkt fá) fall det VERKLIGEN är sá beror det pá att hästen är rent ut sagt OUPPFOSTRAD (= ägarens fel), ingenting annat.
Jag vill INTE ha en ”speciell” häst utan tvärtom en som ”vilken idiot” som helst kan hantera- det blir mkt lättare sá.
Vad gäller din travarvän förstár jag ocksá resonemanget även om det i vissa kretsar är som ett rött skynke att ens diskutera travare som ridhästar.
Min erfarenhet är, oavsett vad man tycker om detta, att ”ju billigare häst-desto mindre pengar till allt som har med den att göra” (hovslagare, veterinär, utrustning osv). Inte sá att VILJAN saknas, tvärtom i flera fall, man skulle svälta själv om bara hästen fick sitt men finns det inga pengar sá finns det inte.
Hade själv en bekant som hade en fd travare där detta blev mkt tydligt. Hon hade tex inte rád att försäkra hästen (fick gá halt länge utan veterinärundersökning), utrustningen var sämsta/billigaste möjliga osv.
Nu säger jag inte att alla fd travare far illa pga fattiga ägare, givetvis inte men min andemening är att denna typ av hästar (liksom flera andra raser) oftare köps av folk som har lite mindre plánbok än tex de som köper halvblod= teoretiskt större risk att de ska ”fara illa” pá olika sätt. Sedan kan teori och praktik vara 2 vitt skilda saker ibland.
Men man BRUKAR inte köpa en häst för 150.000 kronor för att sedan inte ta hand om den bra….typ…