Idag åkte Archie och jag till Södra Sallerups ryttarförening; vår närmaste grannklubb till vilken man kan rida om man är lite ambitiös (eller snarare saknar släp).
Eftersom jag HAR ett släp så valde jag att köra dit vilket tog ca 6 minuter, helt i min smak med andra ord.
Vis av tidigare usla erfarenheter vad gäller den mycket dåliga framridningen (djup, dammig, ojämn och full av hålor…behöver jag säga mer…) så gjorde jag som sist; jag red bort till en annan utebana som ligger en bit längre bort och som inte syns från framridningen = ingen annan var där :=). Underlaget på denna bana är långt stummare men också mer ”stabilt” vilket jag absolut föredrar framför djupa sandgropar som bara inbjuder till vrickningar.
Som vissa gånger tidigare ”vann jag framridningen” och då inte bara för att jag var ENSAM där och således saknade konkurrens. Archie gjorde alla rörelserna som ingår i LA:1-programmet PERFEKT och jag kände mig otroligt väl förberedd. Fantastiskt nog lyckades jag också komma ihåg att tänka på mina skänklar (tack än en gång Annika) och hålla dessa STILLA.
Som ett sidospår kan jag berätta att jag har kommit fram till vad de ”flygande skänklarna” beror på: Archie är helt enkelt inte tillräckligt ”elektrisk” och självgående! Inte så att han såsar sig fram men han hade absolut kunnat gå med ÄNNU mer bjudning utan att jag bearbetar honom med benen. Så det ska jag verkligen ta till mig och förbättra omgående! Det är ju en ren lydnadsgrej = sådant som jag är bra på så det ska nog bli skillnad he he…
För att gå tillbaka till tävlingen blev jag besviken när jag kom in på banan. Lika uselt underlag där; ojämnt och inte alls inbjudande. Archie tappade mycket av sin ”fina helhet” pga detta kändes det som. Ändå fick jag till en bra ritt utan missar och vi placerade oss som 4:a i klassen (av totalt 5 placerade). Fick 64 % (generös domare), vinnaren hade 7 poäng mer.
Jag såg ungefär halva klassen och det som å ena sidan gjorde mig bedrövad men å andra sidan lite nöjd också var att INGEN, säger INGEN, kunde ryggga med sin häst (utom jag då, ha ha).
Tränar inte ryttare sina hästar i att gå bakåt????
De flesta hästarna mer eller mindre vägrade att gå bakåt; de fick SLITAS bakåt och tog inte de föreskrivna 6 stegen utan gav upp efter 3-4 steg.
Andra som ryggade mer villigt gjorde det dock snett och ibland i ett ”övertempo”, dvs de kastade sig mer bakåt än GICK steg för steg.
Eftersom jag bara red en klass idag så fick inte Archie någon större motion men det spelar tack och lov ingen roll. Han har ALDRIG överskottsenergi dagen efter vila tex så att han ibland bara rids ca 30 minuter spelar ingen som helst roll.
Då får man ju bara hoppas att du delade med dig av din kritik ang underlaget på frmridn och på banan till arrangerande klubb…
oj, vad jag kände mig träffad. Skjuter hela tiden upp detta med ryggningen. Tycker det är svårt att lära haslen att rygga. Hur gjorde du? Började du från marken, eller tog du det direkt från hästryggen? Med eller utan medhjälpare på marken? Vilka problem stötte du på på vägen och hur löste du dem? Har du några bra tips? Hur lång tid tog det innan ryggningen var befäst?
Hej!
Jag hamnade på din blogg av en slump för ett tag sedan. Har sedan dess läst dina inlägg lite då och då. Det är alltid kul att läsa vad andra hittar på med sina hästar och man kan vidga sina erfarenheter genom det också. Du verkar ha åsikter om det mesta i (häst)livet och av det jag läst av dig har jag hållit med ibland och ibland inte.
Idag blev jag ganska förvånad när jag läste ditt negativa inlägg om tävlingarna du varit på. Man undrar faktiskt varför du åker dit överhuvudtaget om du redan vet hur dåligt där är?
Jag var också där, som hjälpreda åt en kompis, och vi åkte hem med ett helt annat intryck än du tycks ha gjort.
Vi tyckte att det var trevliga, välfungerande tävlingar med vänliga, hjälpsamma funktionärer.
Visserligen var väl framridningen inte perfekt, men SÅ illa var det väl ändå inte? Att det blåser ute så gruset far omkring kan man väl inte lasta arrangören för? Den är dessutom stor och rejäl med gott om plats för alla som vill vara där. Och underlaget i ridhuset var väl inte heller SÅ dåligt som som du beskriver det? Jag såg iallafall inte att det var djupt, dammigt, ojämnt och fullt av hålor där.
Det var inte heller inbjudande skriver du, för Archie tappade sin fina ”helhet” därinne. Detta tycker jag kan hända lite då och då när man tävlar, att hästen liksom tappar gnistan inne på banan när den känts så fin utanför. Men jag har aldrig reflekterat över att det beror på att tävlingsplatsen skulle vara ”oinbjudande”. Snarare på att jag som ryttare plötsligt inte rider lika ”bra” när det väl är dags att visa upp sig. Eller för att jag ridit fram för lite/för mycket. Skulle vara kul att höra vad du tycker gör en dressyrbana inbjudande.
Vad beträffar ryggningarna kan man ju hålla med om att det är konstigt om INGEN (förrutom du) kan rygga sin häst i ett program där ryggning ingår. Kanske stämmer det, kanske överdriver du? Jag tror iallafall att de flesta som tävlar LA lär sina hästar att gå bakåt. Men det är ju inte alltid allt funkar lika bra på banan som utanför. För då hade du väl alltid vunnit :)!
Eller så är det svårt att lära vissa hästar att rygga fast man tränar jättemycket? Har för mig jag läst i din blogg att du tränat jättemycket på skänkelvikningar och ändå vill din häst inte flytta sig för skänkeln? Kanske har folk tänkt samma om dig; varför ger sig människan ut och tävlar i klasser där skänkelvikning ingår om hon inte lärt sin häst att flytta sig för skänkeln???
Jag tycker inte man ska döma andra så mycket när man ser dem rida. De flesta kämpar på och gör sitt bästa på tävling och har säkert kul med sin häst även om de inte placerar sig en enda gång.
Och jag tror att de flesta arrangörer anstränger sig för att göra tävlingarna så bra som möjligt för de tävlande. Så någonting positivt kan man som deltagare säkert hitta om man anstränger sig!
Vänliga hälsningar
”Hästskötaren”
Vad jätteroligt att det gick så bra. Roligt när ens kommentarer kan vara till någon nytta för det är ju inte av elakhet man kläcker ur sig det. Ibland har man ju fel i ridningen som man själv känner til allt för väl men när någon påpekar dem så tar man tag i dem lite extra. Det är så kul att följa er och ni är så fina så jag kan bara inte acceptera att du förstör det helhetsintrycket med flaxande skänklar 😉
Än en gång grattis till en lyckad tävling.
Tack!
Ska bli roligt att följa DIG när du bestämmer dig för att äntra dressyrbanorna. Börjar du inte bli sugen :=)?
Hej ”Anonym”!
Oj vilken lång kommentar du har knåpat ihop. Trevligt med så mycket feedback och jag ska försöka att besvara ditt inlägg punkt för punkt:
Till att börja med undrar du varför jag åkte till tävlingen om jag ”redan vet hur dåligt det är där” (ditt citat).
Tja, till att börja med så vet man ALDRIG hur ett underlag är från en tid till en annan (om det hinner gå flera månader emellan att man rider på det). Bara för att man upplever en ridhusbotten som dålig i maj så betyder det inte att den kommer att vara dålig i september (för att ta ett exempel). Min egen ridklubb byter sitt underlag VARJE år och underlaget är aldrig exakt detsamma därefter.
När jag besökte Södra Sallerup i våras var framridningen dålig men ridhusbotten bra. Jag har dessutom hört att man försökt att åtgärda underlagen sedan dess. Idag tyckte JAG (obs, MIN subjektiva bedöming) att framridningsunderlaget var dåligt men jag visste ju också att det fanns möjlighet att rida fram på andra platser vilket jag också utnyttjade.
JAG skrev INTE att ridhuset var ”djupt, dammigt, ojämnt och fullt av hålor” (åter igen ditt citat); jag skrev att det var ”lika uselt underlag där; ojämnt och inte alls inbjudande”.
Jag håller absolut med dig om att man kan tycka att hästen ”tappar” en del när den kommer in på banan och det kan så klart bero på en mängd olika faktorer.
Du frågar vad JAG tycker gör en dressyrbana ”inbjudande” och för mig är det absolut viktigaste ett FAST, jämnt och sviktande underlag som inbjuder hästen till att visa sin gång optimalt.
Så upplevde jag inte underlaget idag men TROTS det så gjorde jag en ritt nästan utan missar och med bra resultat så det är ju inte så att varken jag eller Archie ”står och faller” med en ridhusbotten av världsklass.
Tvärtom tycker jag själv att ens häst ska kunna gå på alla möjliga underlag utan att man ska skylla ALLT på just underlaget men om man fick önska fritt så skulle jag önska en annan form av underlag i just detta ridhus.
Vad gäller att INGEN kunde rygga mer än jag så var det skrivet i en lite skämtsam ton för som jag också skrev så såg jag bara ungefär halva klassen rida (och i den halvan var ingen mer än 1 ekipage placerat).
Jag vidhåller att det är låååångt vanligare att se USLA ryggningar än dito skänkelvikningar tex. De ryggningar jag såg idag skulle jag i de flesta fall betygsätta med siffran 3 eller 4. MINA skänkelvikningar, som du gör en jämförelse med brukar nästan undantagslöst betygsättas med siffran 5 eller 6 (idag 5 på den ena och 6 på den andra).
Du skriver att du och din vän åkte hem ”med ett helt annat intryck” än vad jag tycks ha gjort och detta verkar du enbart basera på att jag tyckte att framridningen och ridhuset hade dåliga underlag.
Jag vet inte VAR du läser in att jag hade något allmänt missnöje med tävlingen men för min del så är en tävling så mycket mer än underlagen man rider på även om detta så klart är viktigt.
Jag tyckte också att organisationen var välfungerande, att det fanns gott om utrymme att parkera på och jag hittade ju dessutom en BRA plats att rida fram på. Att jag träffade en del gamla vänner som jag hade trevliga samtal med, att Archie gick som en KLOCKA på framridningen och att jag ju faktiskt fick med mig en rosett hem gjorde att jag totalt sett var MER ÄN NÖJD med tävlingen även om det kanske inte framgick av mitt referat.
När jag skriver om mina olika tävlingar väljer jag att berätta om något olika saker varje gång och nu råkade det bli ”dåligt underlag” och ”folk som inte kan rygga”. JAG tycker att det skulle bli tjatigt att skriva om samma saker i alla referat och det är också svårt att veta VAD mina läsar egentligen vill veta om mina tävlingar (kanske inget, ha ha).
Du skriver att man inte ska ”döma andra så mycket när man ser dom rida” men där håller jag inte riktigt med. Om jag kan ”döma” mig själv och kommentera mina egna fel och brister kan jag väl även få kommentera sådant som jag ser hos andra, icke namngivna personer och som kan vara av intresse för läsarna.
Att jag tog upp just ryggning idag är för att jag har sett detta ”problem” i MASSOR av år. Och om någon som läser bloggen och vill börja tävla dressyr kan få sig en ”tankeställare” och tycka att ”ja, jag ska nog öva lite mer på mina ryggningar så får jag några välförtjänta gratispoäng där” så ser jag inget fel i det.
Än en gång; tack för dina synpunkter!
Svar till anonyms inlägg med texten ”Då får man ju bara hoppas att du delade med dig av din kritik ang underlaget på frmridn och på banan till arrangerande klubb…”.
NEJ, det gjorde jag inte. Som jag skrev i ett annat svar så var det MIN subjektiva bedömning av underlagen som jag redovisade i bloggen och jag fann inga skäl till att kritisera klubben för detta.
Jag brukar ytterst sällan framföra negativ kritik till arrangörer; de gör oftast så gott de kan och det är säkerligen inte lätt att tillfredsställa alla viljor och åsikter.
Jag vet ju hur det är med vårt egna stora ridhus. Vissa tycker i perioder att underlaget i ORIDBART medan andra (jag) tycker att det är fullständigt ok. Smaken är som baken….
Svar till Åsa ang att lära hästen att rygga:
Oj vilka svåra frågor du ställer :=)! Jag som har så svårt för att strukturera och ffa förklara ”hur jag rider och tränar” i skrift.
Jag inbillar mig att man som ryttare har olika FALLENHET för olika saker. Så är det absolut för mig i alla fall.
ALLA mina 3 tävlingshästar har haft superlätt för tex förvänd galopp och ryggning men svårare för skänkelvikning. Bara för att ta ett exempel. Andra ryttare har lätt för att lära sina hästar byten osv.
Hur som helst så lärde jag Archie att rygga uppsuttet. Jag började helt enkelt med att ställa honom så att han ”inbjöds” till att rygga; tex framför en ridhusvägg. Och så tog jag lite i tyglarna och slöt om med skänklarna och när han tog ett eller 2 steg bakåt så berömde jag. Typ.
Jag tror att grunden för en bra ryggning är att hästen är ÄRLIGT lösgjord. Är den inte det så visar det sig i ryggningen då hästen slår upp skallen, vägrar att gå bakåt eller rusar bakåt eller drar in huvudet långt mellan frambenen eller något annat ”skit”.
Börja med att rygga ett fåtal steg och beröm mycket. Stå vid en sarg eller ett staket så att hästen har något att stödja sig emot till en början. Att stå mitt i ridhuset är för svårt, risken är överhängande att hästen ryggar hur snett som helst.
Om hästen verkar ”trögfattad” så prova från marken först. Ställ dig framför hästen; peta på med ett spö på bringan och för tyglarna bakåt. Börja med att peta lätt och se vad som händer. Vill hästen inte gå bakåt eller om den inte verkar förstå så får du piska till hårdare, ända tills du får en reaktion.
Jag kan absolut inte i tid säga hur lång tid det tog innan Archie ryggade bra. Men ryggning, precis som allt annat måste ”bibehållas” så det gäller att inte glömma bort att träna på detta då och då.
Hej igen,
och tack för ett långt svar på min kommentar!
Min tanke när jag läste ditt inlägg var att om jag aldrig varit på Södra Sallerup tidigare så skulle jag nog inte heller åka dit i framtiden efter att ha läst din beskrivning av hur dåligt underlag där var. Det tyckte jag var lite orättvist mot dem eftersom det trots allt var ganska bra tävlingar!
Jag förstår att du är nöjd med dagens tävling ändå och vill också passa på att gratulera till din placering. Det är roligt när man lägger ner tid på träning som man sedan får betalt för på tävling. Du verkar väldigt noggrann och målmedveten med din ridning och det ger säkert också resultat.
Jag uppfattade inte din kommentar om ryggning som ett råd till andra. Men visst, här finns poäng att tjäna!
Lycka till med kommande träningar och tävlingar!
”Hästskötaren”
Ja, det är alltid bra att få sig en tankeställare och kanske har jag avskräckt någon från att åka till Södra Sallerup vilket verkligen inte varit min mening. De har ALLTID välorganiserade tävlingar vilket jag kan vittna om eftersom jag tävlat där i ca 20 år.
Tvärtom sa jag faktiskt till en vän idag att det är så lätt att bli ”hemmablind” men att just Södra Sallerup har en av de vackraste omgivningarna kring sin tävlingsplats. Nu är det ju ofta inte för omgivningarna man åker och tävlar :=) men det skadar ju inte att ha något vackert att vila ögonen på.
Fast kanske har jag även fått vissa läsare att tänka ”gud så dumt att inte vi också red fram på Birgittas hemliga framridning” så nu kanske jag inte får vara där och härja i min ensamhet framöver :=). Jag kanske avslöjade för mycket :=)?
Jodu, jag börjar bli riktigt sugen, men både jag och min tränare har en plan och är överens om att många dressyrekipage på lokal nivå är långt ifrån färdiga för att vara där öht. Jag kommer att börja tävla när min tränare gör tummen upp. Under tiden tycker jag det är nyttigt och underhållande att läsa bloggar som din. Vad man ska tänka på t ex inte för långa tyglar (ett av mina generalfel som min tränare ondgör sig över varje vecka)noga med vägarna osv. Och allt annat nyttigt att veta runt tävlingar. Keep up the good work:)
Låter som en klok och bra plan.
Även om man inte ska ta tävlande på lokal nivå på blodigt allvar så är det nog ändå all idé att åka dit hyfsat förberedd och känna att man kan rida programmet utan några större problem på hemmaplan.
Att åka ut och få ett mega-fiasko som första erfarenhet är kanske inte det bästa sättet att få upp suget för fortsatt tävlande. Och tyvärr så finns det säkert de som råkar ut för detta, just för att de inte förberett sig tillräckligt.
Det verkar som om det Archie har lätt för har min pålle svårt för och vise versa. Eller är det så att det du har lätt för har jag lite svårt för:). Om vi kunde ta det goda från varje ekipage så skulle det nog bli fantastiskt bra, men då skulle ju utmaningen och tjusningen med ridningen försvinna. Hur som, nu får jag verkligen ta tag i detta med ryggningarna så att vi kan starta LA till våren.
Jag tror som sagt att det mer beror på vad ryttaren än hästen har lätt för. Har haft denna diskussion med en ryttarvän tidigare; om jag lärde hennes häst förvänd galopp så skulle hon med lätthet lära min att byta. Win-win! (tyvärr bor vi för långt ifrån varandra för att kunna realisera detta).