Idag undrar jag hur er generella inställning till medicinering av häst är?
Tycker ni att man i görligaste mån ska försöka få ”tiden att läka alla sår” eller vill ni pumpa hästen full av alla till buds stående mediciner?
Resonerar ni annorlunda om det är en oinriden unghäst, ett fölsto eller en tävlingshäst?
Själv är jag definitivt pro ”allt som går” både för egen del och vad gäller mina djur- jag ser ingen anledning att försöka ta hjälp av enbart tiden.
Dels är jag otålig av naturen och vill kunna nyttja min häst så snabbt det går och dels vill jag förkorta sjukdomstid och eventuell därmed pågående SMÄRTA så mycket som det bara är möjligt.
Varför ska ett djur ha ont i onödan liksom om någon medicin kan avhjälpa detta?
Jag minns då Heron fick hovledsinflammation första gången.
En veterinär som var på besök i vårt stall suckade då jag berättade att han blivit ”sprutad” och menade just att man bara skulle låta tiden läka hästen.
När jag påtalade detta för behandlande veterinär skakade denna dock bara på huvudet och menade att vissa saker inte läker oavsett hur lång tid man ger det UTAN medicin och att annat blir väldigt mycket fördröjt- något som jag till fullo också tror på själv och agerar därefter.
Små inflammationer kan läka ut av sig själv. Men när de kommer till den gräns att du märker dem som ryttare, då är det för sent. Jag är också pro ”allt som går”, både för hästen och mig själv. JAG skulle ju inte gå med en obehandlad skada och hoppas att det ”blev bättre”, varför ska jag utsätta hästen för det då?
Är både Pro-spruta vid skada och att använda det i förebyggande medel efter en säsong och gärna i dropp-form
Jag gör allt som krävs för att mina djur ska må så bra som möjligt. Smärtlindring är minimum vid skador. De ska iallafall inte ha ont! Jag jobbar ju på sjukhus och gillar medicin och västerländsk läkekonst 🙂
Jag behandlar gärna men tror också på att se till helheten. Människor tex vill man ju helst inte ledbehandla många gånger utan då är det ffa sjukgymnastik som gäller. Beror ju såklart på varför skadan uppträder också. Min ena häst hade böjprovsreaktion bägge framkotor efter en både lång och tuff säsong. Svarade bra på en behandling så där får man kanske mer se över terminen och lägga in några fler kortare vilor. Återkommande reaktioner kan ju ha med ens egna tillkortakommanden att göra men också att det finns djur som helt enkelt inte håller för lite hårdare träning/tävling. Bäst är nog att ha en bra veterinär som man kan lufta sina tankar mot.
Instämmer i allt!
Jag litar på min veterinär och följer dennes rekommendationer helt enkelt 🙂
Samma här.
Tycker absolut att man ska behandla med mediciner/spruta. Tror dock att vi efter behandling generellt sett är för otåliga och sätter igång hästarna för snabbt. Om vi oftare tänkte 6 månaders igångsättning (lätt ridning, rakt fram) istället för 6 veckor skulle nog många hästar kunna fungera under betydligt fler år än vad de gör idag.
Jag åker hellre till veterinären en gång för mkt än för lite. Sen är jag inte så glad för att spruta lite för säkerhets skull men skulle heller aldrig avstå behandling om det finns för att vila hästen i form. Sen får man så klart fundera på hur man rider osv och diskuterar alltid sånt med min veterinär. Jag är inte så övertygad om att Sara P har helt rätt, 6 månader låter väldigt långt att bara rida lätt och rakt fram, det är inte så stärkande för hästen och många gånger är det just bättre kondition och styrka som krävs för att hålla hästen skadefri. Sen håller jag med om att många har för bråttom, man måste låta det ta tid och man måste se över träningsupplägg för att förhindra att hästen skadar sig eller får inflammation i en led igen.