Härom dagen läste jag ett inlägg på en annan häst-blogg som fick mig att dels svara blogg-skribenten och dels att fundera lite över hur öppenhjärtlig man egenligen ska/ bör vara på olika Internet-forum för sitt eget bästa.
Jag har berört detta lite flyktigt i inlägg kallat ”Mina läsare” i förra veckan men tänkte här vidareutvecka resonemanget lite.
Bakgrunden är den att bloggskribenten som jag refererar till tidigare varit väldigt öppen om olika problem hon haft med sin häst. Hon har efterfrågat råd via nätet och har också fått sådana samt även kommentarer som inte alltid tett sig så välvilliga.
Efter ett tag har bloggskribenten kommit fram till att hon inte längre vill vara så öppen eftersom hon märkt att de åsikter/ synpunkter hon fått har blockerat henne i ridningen trots att hon egentligen borde strunta i vad vilt främmande människor anser om henne, hennes häst och ridning.
Jag kopierar nedan delar av det svar jag författade till bloggaren men ordar inte mer om detta i just det här inlägget eftersom svaret i sig är ganska uttömmande för min del:
Hej!
Jag är en av dom som flitigt kommenterat dina inlägg på det forum du hänvisar till och jag läser också tämligen ofta din blogg.
Jag vill börja med att kommentera dina kloka synpunkter kring det här med ”öppenhet tack vare Internet” men också den risk detta kan innebära.
”Hela världen kan läsa” och till råga på allt KOMMENTERA och ha (ibland gräsliga/ korkade/påhoppande/ you name it) synpunkter på det man skrivit. Jag är själv oerhört medveten om detta då även jag, som du vet, har en blogg där jag är långt ifrån hemlig. Eftersom jag skrivit så mycket i bloggen har det gått så långt att jag OFTA tänker långt innan jag satt mig ner framför datorn ”hur ska jag nu skriva för att inte detta ska missförstås” eller ”nu tar det väl hus i helvete”.
Jag är en extremt öppenhjärtlig person som aldrig har velat vara ”hemlig” på nätet eller undanhålla sanningar. Men ska jag vara ärlig så har jag insett att man inte kan, eller rättare sagt BÖR skriva om allt för hur det än är så kan det skrivna ordet missförstås, medvetet eller omedvetet.
Jag känner igen enormt mycket från ditt tävlande från när jag själv började tävla vilket kanske är anledningen till att jag gett dig så många kommentarer.
På den tiden fanns inte Internet och jag undrar om jag då hade varit så öppenhjärtlig med mina träningar och resultat? Tveksamt. Idag, 20 år senare och förhoppningsvis både duktigare och framför allt mer säker på mig själv kan jag bjuda på även motgångar, kanske för att de hittills varit FÅ????
Skulle min häst plötsligt börja misslyckas enormt på tävlingsbanorna kan jag inte lova att jag kommer att skriva om detta eller så kanske jag inte väljer att skriva ”hela sanningen”.
Det finns alltid ”förståsigpåare” och ibland rent av elaka människor som tycker om att platta till andra när tillfälle ges. Är man väldigt öppen själv ökar risken att få sådana människor på sig.
Du har, liksom jag, valt att vara mycket ärlig och öppen och tycker nu att detta har straffat sig på sätt och vis (du har fått mentala blockeringar).
Mitt råd till dig är, precis som du själv varit lite inne på, att INTE basunera ut allt för ”kreti och pleti”. Tänk på vad du skriver om på nätet och om du orkar/ vill stå för de reaktioner som eventuellt kommer. Kanske du bara ska skriva om det bra?
Detta råd ger jag inte bara dig utan faktiskt även mig själv då JAG ibland behöver tänka på vad som kommer ut ur munnen eller från tangenterna.
Jag har alltid haft åsikter, åsikter som inte alltid uppskattats av alla och jag har också genom åren fått ta mycket skit för min öppenhjärtlighet. Och tyvärr är det inte alltid den som vågar säga alla sanningar som röner den största uppskattningen, det har varit rätt så ensamt på toppen ibland fast jag vetat att även andra tyckt samma sak fast de inte vågat stå för det. Så numera är jag försiktigare FÖR MIN EGEN SKULL och råder dig att vara detsamma!
