Jag har fått en upprörd kommentar från en läsare; ni ska få läsa både kommentaren och mitt svar nedan.
Jag vill dock först förklara vad som händer om/ när ni skickar en kommentar till bloggen.
När ni skriver något till mig får jag detta i ett mail och med en förfrågan om jag vill PUBLICERA kommentaren, RADERA den eller REDIGERA den.
Först då jag väljer att publicera kommentaren syns den på bloggen. Om jag väljer att radera er kommentar syns den således inte.
Så om det någon gång tar lite tid innan er kommentar publiceras så beror det på att jag inte har hunnit gå igenom mina mail.
Jag har hittills aldrig varken raderat eller redigerat någons kommentarer så bara SKRIV PÅ!!!!
Nu tilll den upprörda läsarens kommentar:
Men herregud!!! Behöver man rida en 5-åring (eller vilken häst som helst för den delen) med så långa sporrar så är det väl dags att ta sig en funderare över hur det står till med grundridningen. Att behöva ”förstärka” med spö och sporrar för att få hästen att utföra en rörelse, då är man farligt ute. Är det inte dags att backa ett par steg bakåt och istället få din häst lydig, följsam och uppmärksam på hjälperna utan både sporrar och spö?? Jag blir riktigt upprörd när jag läser detta! Även om du använder både spö och sporrar på ett ”snällt” sätt så måste du väl inse att du är på fel spår? Allra mest upprörd blir jag över att det är din tränare som säger till dig att ta till de här ”hjälpmedlen”..!! Att tävlandet och jakten på placeringar kan ta överhanden så så att du som ryttare och hästägare inte kan se till din hästs bästa och tänka långsiktigt att du vill ha en frisk och sund häst i många år är oerhört beklagligt..
Mitt svar:
Du finner det beklagligt att jag (enligt dig) inte ser till min hästs bästa och tänker långsiktigt.
Jag skulle till att börja med vilja säga att JAG finner det beklagligt att DU så självklart sätter likhetstecken mellan ”en frisk och sund häst i många år” och ridning utan spö och sporrar.
Vad är det som säger att man får en friskare och/ eller sundare häst som håller i många år om man väljer att rida utan spö och sporrar? INGENTING if you ask me!
Ge mig gärna lite vetenskapliga fakta som belägger detta!
Visst kan man rida utan både spö och sporrar precis som man kan rida utan både sadel och träns. Det finns många som rider barbacka och bettlöst och trivs utmärkt med det.
För den delen behöver man ju inte ens RIDA ÖVER HUVUD TAGET!
Ens häst kan ha ett underbart, långt och friskt liv även utan ridning- eller hur?
Men nu är det ju så att vissa av oss vill både rida och tävla och då finns det olika ”hjälpmedel” för att få detta att fungera så lätt och friktionsfritt som möjligt för både oss som ryttare OCH för hästen.
Att rida med spö och sporrar ser jag inte som någon form av ”bestraffning” (som du verkar göra) utan som en HJÄLP.
Du skriver att du blev upprörd över att läsa mitt inlägg och det hade jag till fullo förstått om jag tex hade skrivit:
”Idag red jag med mycket längre sporrar än vanligt och Archie blev fullkomligt tokig. Han förstod inte alls vad jag ville och vägrade att utföra ens den enklaste rörelse utan protester. När jag hade ridit klart såg jag att han hade märken efter sporrarna, på ena sidan blödde det till och med lite”.
Men nu var det inte det du läste, eller hur?
Du läste att detta var en LYCKAD träning, att jag var NÖJD och att Archie faktiskt presterade BÄTTRE än vanligt. Är det någonting att uppröras över?
Du verkar ha hängt upp dig på längden på mina sporrar och jag vill gärna kommentera lite kring detta också :
En sporre är aldrig skarpare än den fot/ skänkel den sitter på och det eventuella obehag/ smärta man KAN åsamka hästen med sporrar har verkligen inte bara med sporrens längd att göra.
För ”tusen år” sedan lyckades jag göra ett blödande sporrsår på en häst trots att jag red med de kortaste sporrar du kan tänka dig. Mina skänklar var helt enkelt inte stadiga nog DÅ och jag satt väl och klämde och ”hackade” på hästen så att den fick märken. Verkligen inte bra.
De sporrar jag använde igår var avsevärt längre men eftersom jag idag rider bättre så KLARGJORDE sporren endast vad jag ville för hästen, den orsakade ingen skada eller obehag.
Vad gäller Archie kan jag tillägga att han inte är en häst som skulle acceptera obehag utan att visa det. Eftersom han gick så himla bra igår tolkar jag det som att han också fann/ fick en hjälp av de längre sporrarna.
Avslutningsvis vill jag bara kommentera det du skriver om min tränare.
Jag har sagt det förut till henne och sa det faktiskt igår igen: det bästa betyget för hennes träningar är att Archie efteråt ALDRIG verkar trött eller som att han har haft det jobbigt. Han skrittar på jätteenergiskt efter träningarna och han ser ”nöjd” ut (om man nu ska använda en förmänskligande egenskap om hästar). Även om Birgitta är tuff så pressar hon aldrig hästen över dess förmåga och det är precis så som det ska vara tycker jag.
Om man aldrig TÄNJER på gränserna kommer man aldrig heller FRAMÅT (eller så tar det himla mycket längre tid- jämför med idrottsmän/kvinnor).
Så…jag kommer givetvis att fortsätta att rida med både sporrar och spö efter det BEHOV som finns. Jag rider tex aldrig ut med sporrar, inte heller använder jag dessa då jag hopptränar. Men vid dressyrträning tycker jag att de fyller sin funktion och ser ingen anledning att låta dom hänga oanvända i stallskåpet!
Sedan ovanstående skrevs har den anonyma skribenten inkommit med ett förtydligande, läs nedan:
Några förtydliganden: Nej, jag blir inte upprörd över att du rider med sporrar och spö. Det gör vi väl alla mer eller mindre frekvent. Dessutom måste vi ju använda sporrar när vi tävlar. Vad jag blir upprörd över är att du, istället för att backa två steg och finna ut varför din häst tex inte tar dina sidförande hjälper, istället tar till skarpare hjälpmedel. Innan du överhuvudtaget börjar rida rörelser med din unghäst så ska hästen ha lärt sig att gå framåt för oerhört lätta hjälper. Jämför med att en häst reagerar när en fluga går på den, då ska den reagera lika snabbt på ett lätt skänkeltryck. Du skriver ju själv att din häst ”puttar” dig snett i sadeln i den ena skänkelvikningen. Detta visar ju att du och din häst inte är i balans och jämvikt. Är det då schysst mot hästen att sätta på sig längre sporrar som ”ska kännas” och tvinga hästen att gå emot din vikthjälp som säger något helt annat än att hästen ska gå åt det håll som du vill, fast som din kropp inte kan förmedla till hästen? Vad jag menar är att du borde gå tillbaka till grunden och få din häst att följa din vikt och träna honom på att ta dina hjälper utan spö och sporrar. Självklart kan man använda spö och sporrar för att förstärka eller förtydliga en hjälp men det ska ju inte vara en förutsättning för att få hästen att kunna utföra rörelsen. Och det här med hållbar häst menar jag inte att det beror på spö och sporrar om hästen håller eller inte. Jag reagerade på att du skrev att ni tränade på travökningar, galoppökningar, övergångar, byten m.m i ett rasande tempo. Jag tycker det lät lite häftigt för en 5-åring. Att träna längningar på en unghäst är väldigt slitsamt på hästens leder. Detta är något som tränas i korta sekvenser under optimala förhållanden. En 5-åring är inte tillräckligt stark för att kunna öka korrekt med bärighet. Jag kan bara utgå från vad du skriver för jag vet inte vem du är och jag har aldrig sett dig rida. Jag vet inte heller vem din tränare är så jag kan inte på något sätt uttala mig om hennes träningsmetoder. Som sagt så reagerade jag på att hon bett dig ta till skarpare sporrar för att det skulle ”kännas mer” när du skulle rida sidvärts. Jag tror inte på något sätt att din häst far illa eller att du använder dina ”hjälpmedel” på ett otillbörligt sätt. Vad jag reagerar på är att det ska gå så snabbt att klättra uppåt i klasserna så man som ryttare blundar för saker som kanske inte fungerar i grundutbildningen och istället tar till skarpare hjälpmedel när hästen inte förstår vad vi ber den om. I min värld ska hästen gå precis lika lätt, lydigt och samarbetsvilligt utan hjälpmedel som sporrar och spö, men självklart använder jag också dessa hjälpmedel, dock inte som förutsättning för att få min häst att utföra en rörelse.
Mitt svar:
Bra att du skrev ett förtydligande som jag tycker blev långt mer nyanserat än din första kommentar.
Egentligen tycker vi nog inte särskilt olika misstänker jag men då man endast läser om någon som man aldrig träffat och ffa aldrig sett rida så är det lätt att man skapar sig en bild som kanske inte stämmer till 100 %.
Hästar har olika lätt för sig och är också olika långt komna i sin utveckling även som 5 åringar. Längden på ridpasset, dagsformen, ryttaren, en tränares skicklighet, underlaget där man rider….det är så mycket som påverkar hur hästen går och hur mycket man kan kräva.
Så klart varken KRÄVER vi (jag och tränaren) eller PRESTERAR Archie några ”optimala” ökningar i dagsläget. Och träningen sker i mycket korta sekvenser.
Angående att Archie tidigare puttade mig snett i sadeln i den ena skänkelvikningen så försvann detta redan innan jag tog på de längre sporrarna. Men jag förstår ditt resonemang.
Och i den bästa av världar så skulle nog de flesta ryttare ÖNSKA att deras hästar reagerade för hjälperna nästan som för en fluga men om du ser dig omkring så är det ytterst få hästar som är så känsliga (och då är de oftast för ”svåra” för ”normalryttaren”).
Avslutningsvis vill jag tacka för dina kommentarer! Det är alltid trevligt med respons och det är av de ”icke-medhårsstrykande-kommentarererna” som man själv tvingas tänka efter och kanske också revidera sitt tänk (och kanske ridning?).
Några förtydliganden: Nej, jag blir inte upprörd över att du rider med sporrar och spö. Det gör vi väl alla mer eller mindre frekvent. Dessutom måste vi ju använda sporrar när vi tävlar. Vad jag blir upprörd över är att du, istället för att backa två steg och finna ut varför din häst tex inte tar dina sidförande hjälper, istället tar till skarpare hjälpmedel. Innan du överhuvudtaget börjar rida rörelser med din unghäst så ska hästen ha lärt sig att gå framåt för oerhört lätta hjälper. Jämför med att en häst reagerar när en fluga går på den, då ska den reagera lika snabbt på ett lätt skänkeltryck. Du skriver ju själv att din häst ”puttar” dig snett i sadeln i den ena skänkelvikningen. Detta visar ju att du och din häst inte är i balans och jämvikt. Är det då schysst mot hästen att sätta på sig längre sporrar som ”ska kännas” och tvinga hästen att gå emot din vikthjälp som säger något helt annat än att hästen ska gå åt det håll som du vill, fast som din kropp inte kan förmedla till hästen? Vad jag menar är att du borde gå tillbaka till grunden och få din häst att följa din vikt och träna honom på att ta dina hjälper utan spö och sporrar. Självklart kan man använda spö och sporrar för att förstärka eller förtydliga en hjälp men det ska ju inte vara en förutsättning för att få hästen att kunna utföra rörelsen. Och det här med hållbar häst menar jag inte att det beror på spö och sporrar om hästen håller eller inte. Jag reagerade på att du skrev att ni tränade på travökningar, galoppökningar, övergångar, byten m.m i ett rasande tempo. Jag tycker det lät lite häftigt för en 5-åring. Att träna längningar på en unghäst är väldigt slitsamt på hästens leder. Detta är något som tränas i korta sekvenser under optimala förhållanden. En 5-åring är inte tillräckligt stark för att kunna öka korrekt med bärighet. Jag kan bara utgå från vad du skriver för jag vet inte vem du är och jag har aldrig sett dig rida. Jag vet inte heller vem din tränare är så jag kan inte på något sätt uttala mig om hennes träningsmetoder. Som sagt så reagerade jag på att hon bett dig ta till skarpare sporrar för att det skulle ”kännas mer” när du skulle rida sidvärts.. Jag tror inte på något sätt att din häst far illa eller att du använder dina ”hjälpmedel” på ett otillbörligt sätt. Vad jag reagerar på är att det ska gå så snabbt att klättra uppåt i klasserna så man som ryttare blundar för saker som kanske inte fungerar i grundutbildningen och istället tar till skarpare hjälpmedel när hästen inte förstår vad vi ber den om. I min värld ska hästen gå precis lika lätt, lydigt och samarbetsvilligt utan hjälpmedel som sporrar och spö, men självklart använder jag också dessa hjälpmedel, dock inte som förutsättning för att få min häst att utföra en rörelse..
Tack för ditt förtydligande. Se svar ovan.
Hej,
Då måste även jag få fråga, en annan läsare av din blogg, ngt jag nu funderar över.
Varför behövde du dessa superlånga (som du själv säger) sporrar?
Jag kan bara hålla med ovanstående skribent i dennes synunkter.
Självklart rider vi alla olika, har olika mål, förutsättningar osv. Men kom alltid ihåg, att hästen blir det vi gör den till! Särskilt när vi har hand med dessa unga hästar, de försöker i princip alltid göra det vi ber dem om! Förstår den inte VAD det är vi ber den om att utföra, ja då får vi väl sjäva vara ännu tydligare, då inte alltid med mer hjälpmedel så som spö och sporrar. Utan backa ett steg tillbaka, och som man alltid hör ”renodla hjälperna”. Hästarna är från början så känsliga individer och iaf min förhoppning när jag rider är att behåla denna känslighet i största mån!
Det spelar väl ingen roll hur många runtom som rider sina hästar som ”normalryttaren”, det handlar inte om att känsliga hästar är FÖR SVÅRA! Det är väl snarare så att det är ryttarna som är för OKÄNSLIGA! Som tidigare sagt, det är vi som skapar hästens ridbarhet i stort sett. De blir så känsliga vi gör dem till, där finns inget vi kan skylla på hästen.
Vilka ryttare rider med väldigt synliga hjälper i Grand Prix? Det är inte många. Det är fantastiskt att kunna be hästen om så mkt som de trots allt gör och få den att förstå VAD det är den ska göra i varje moment. Då krävs det renodlade hjälper och en stor känslighet hos både häst och ryttare. Jag säger inte att alla GP-ryttare rider såpass känsligt, men de som ligger i topp, har dock en otrolig känsla mellan sig och sin häst.
Jag tittade i Hööks-katalogen om de hade de sporrar JAG benämnde SUPERLÅNGA (med mina mått mätt eftersom jag vanligtvis rider med sk ponny-sporrar).
I Hööks-katalogen kallas de långa sporrarna för DRESSYR-sporrar!
Jag måste fråga hur många ”svårklass-ryttare” du sett IRL i Sverige, eller rättare sagt deras sporrar?
Jag har nämligen sett MÅNGA ryttare ur eliten (blir ju så när man bor i häst-Meckat Skåne) och jag kan garantera dig att det snarare är regel än undantag att dessa ryttare använder MINST lika långa/ skarpa sporrar som de jag hade vid senaste träningen. Rullsporrar/stjärnsporrar är inget ovanligt heller. Så att Grand-Prix-ryttarnas hästar skulle gå fram för omärkliga hjälper är verkligen en sanning med modifikation, i alla fall om du med hjälper menar SPORRAR.
Visst rider GP-ryttarna på långa sporrar, skillnaden är att du kan plocka bort sporrarna från dessa ryttare och deras hästar kan fortfarande utföra GP-rörelser för ”osynliga” hjälper. Kan de inte det så har även dessa ryttare misslyckats i sin grundutbildning. Och hade de misslyckats i sin grundutbildning så hade de inte varit på GP-nivå. Det finns ryttare som är och ”nosar” i GP-klasserna som har lyckats lära sina hästar att utföra rörelserna i ett GP-program men som inte har sin häst självbärig och i ärlig samling, men tack och lov så faller de snabbt bort.
Dock har jag själv jobbat hos svårklassryttare som sällan använder sporrar vi träning, och hästarna går LIKA bra utan. Känner dessutom ytterligare en Grand Prix ryttare som inte heller använder sporrar srskilt ofta vid träning. Dessa hästar är dessutom 14 år oh inte 5.
Nu kan jag ju inte påstå att jag vet med vilka sporrar alla svårklassryttare i Sverige tävlar och/ eller tränar med men jag HAR faktiskt själv flera gånger reagerat på längden på vissas sporrar då jag sett dom tävla. För jag har ju svårt att tro att man rider med MKT långa/ skarpa sporrar om man verkligen inte BEHÖVER det.
Sedan vidhåller jag att sporren aldrig är skarpare än den fot den sitter på men jag har som sagt ALDRIG sett någon som tävlar över medelsvår nivå rida med tex ”ponny-sporrar” på tävling. Man kan ju fråga sig VARFÖR (jag inte har sett det)?
Min teori om varför dressyrryttare använder långa sporrar är för att, vid behov, kunna lägga till sporren utan att behöva flytta underskänkeln inåt, uppåt mot hästens sida. Vi dressyryttare rider ju med långa stigläder och vi ska rida med så osynliga hjälper som möjligt. Vid behov ska vi kunna använda sporren utan att ändra sitsen och då har vi hjälp av att sporren är lång och lättare nuddar hästens sida utan att vi, som sagt, flyttar underskänkeln för mkt. Visst är det som du skriver att sporren aldrig är skarpare än den fot den sitter på. Vad jag önskar är att ryttare över lag funderar på VARFÖR vi tar till långa sporrar. Är det pga ovanstående eller är det för att hästen inte lyssnar på grundhjälperna? Detta tycker jag är en milsvid skillnad i varför vi tar på oss sporrarna. I ditt fall tolkar jag det som att din häst inte svarar som önskat på dina hjälper därför tar du till längre och skarpare sporrar och försvarar det med att ryttare på högre nivå alltid rider med denna typ av sporrar. Det är lätt att ta efter våra förebilder men samtidigt måste vi ta oss en funderare på VARFÖR vi gör si eller så och vilket syfte det har.
Instämmer HELT med ovanstående inlägg med det tillägget att JAG inte ser det som ett fel att TILLFÄLLIGT använda en skarpare sporre för att ”väcka” hästen.
Man kan tillfälligt också använda graman, ett skarpare bett eller vad man nu finner hjälper en att VISA VÄGEN för hästen. Ofta kan man ta bort den ”extra hjälpen” tämligen snabbt. Jämför tex med då jag använde spö som förstärkning vid byten. Efter några träningar MED spöhjälp kan jag nu göra byteshjälp UTAN.
Jag ser inte detta som att fuska eller att ta en genväg, jag ser det som att snabbare komma till bra/ vettig ridning utan att slita på hästen (och sig själv) i onödan.
Vad gäller mina långa sporrar tex så kommer jag absolut inte att använda dessa dagligen eller ens regelbundet. Jag tror att risken då är att hästen blir ”skänkeldöd”. Dessutom vill jag inte vara TVUNGEN att alltid rida med sporrar.
Då måste jag skriva ytterligare en kommentar som fortsättning på det jag skrivit tidigare :-). Känner man ett behov av att använda en längre sporre för att ”väcka” sin häst så ska man göra det i den absoluta grundridningen, inte i samband med att man rider rörelser. Du kände att du behövde en tydligare hjälp för att få din häst att göra en bättre sidvärtsrörelse och att ta din byteshjälp bättre. Här går våra åsikter isär. Här vill jag istället gå tillbaka och rida som jag gör på en helt grön unghäst, dvs träna på framåtdrivande och förhållande hjälper för så lätta hjälper som det bara går och där jag får en omedelbar respons av min häst. I detta läget kan jag mkt väl tänka mig att använda en lång sporre eller spö för att förtydliga för min 5-åriga häst att han ska lyssna omedelbart på min hjälp, som han vid det här laget mkt väl vet vad den betyder. Men jag vill inte använda varken spö eller sporrar i en rörelse innan han tar dessa grundhjälper ögonblickligen. Säg att du tränar övergångar och tempoväxlingar utan något inslag av rörelser under ett par träningspass bara för att få honom uppmärksam och lyhörd på dina fjäderlätta hjälper. Här kan du använda både spö och sporrar som förstärkning samtidigt som du ger honom ett lätt skänkeltryck för att få önskad respons. I takt med att din häst svarar som önskat i denna grundridningen så kan du använda spö och sporrar i mindre omfattning. Till slut så förstår din häst att ett lätt skänkeltryck från dig ska ha precis samma respons från honom som ett tryck med en lång sporre eller lätt slag med spöet. När han lyssnar lika uppmärksamt på dina hjälper utan spö och sporrar så är det dags att gå tillbaka till att träna rörelser. På detta sätt rider jag min häst och han är mkt uppmärksam på mina hjälper och jag behöver ytterst sällan använda spöet och sporrar använder jag enbart för att jag måste vänja honom vid dem när jag tävlar.
Fast i ”grundridningen” upplever jag att hästen är tillräckligt vaken = inget behov av att väckas.
Men så fort benen ska gå åt sidan (sidvärtsrörelser) så segar han ihop.
Det kan ju så klart handla om ren ORK också, inte bara ”ovilja att arbeta optimalt”.
Nu vill inte jag komma här som fröken duktig och berätta för dig hur du ska rida, men har du provat att rida skänkelvikningen som så att du rider några steg sidvärts för att sedan rida rakt fram några steg, sedan åter skänkelvikning några steg, sedan rakt fram osv? Det är så lätt att fastna i tävlingsridningen och bara rida en rörelse så som den ska utföras i ett dressyrprogram. Att rida skänkelvikningen så som jag beskrev tycker jag får hästen mkt mera uppmärksam och kvick, samtidigt som du som ryttare verkligen måste rannsaka dig själv och dina hjälper för att ”hinna med”.
Ja, detta är ett av sätten vi övar på och det som går absolut lättast.
Svårast är faktiskt att flytta hästen i volt (framdelen på voltspåret och bakdelen utanför) och givetvis skänekelvikning som ”snett igenom” över en hel långsida.
Men det går framåt!
Hur är din häst i öppna och sluta? Har han svårt för det också?
Jag har inte ridit öppna och sluta speciellt många gånger och de gånger jag har gjort det har jag inte ställt så stora krav. Men jag tycker att Archie gör det OK med tanke på sin ålder och utbildningsståndpunkt. I början hade han svårt att vara ställd i rörelseriktningen i slutan (märktes oerhört tydligt i bakdelsvändningarna också) men nu går det bra.